A por La Décima: Tredje raka hamnade i skuggan av tragedin
Många turneringar förknippas allt som oftast med segrarens resa mot pokalen och alla de bedrifter det segrande laget står för under mästerskapsåret. Säsongen 1957/1958 var inte en sådan säsong. Istället kommer denna upplaga av den europeiska mästarcupen alltid bli ihågkommen som året då Manchester Uniteds lag kraschade på väg hem från en match i Serbien mot Röda Stjärnan, och där 23 personer omkom varav åtta var Manchester United-spelare. Tragedin lade lite skugga över Real Madrids tredje raka E
Året var 1957 och Heyselstadion hade börjat rusta för att stå värd för en final som skulle komma att äga rum i slutet av maj året efter. Denna upplaga av den europeiska mästarcupen innehöll lag som Röda Stjärnan med många av Balkans känsligaste fötter, Manchester United som hade något stort på gång med spelarna ledda av Matt Busby, de italienska giganterna Milan med bland annat svensken Nils Liedholm och världens dyraste spelare på den tiden, den uruguayanska världsmästaren Juan Schiaffino, där båda var deras absolut största stjärnor, och till sist även Real Madrid, de regerande mästarna som såg ostoppbara ut med Di Stéfano som deras största namn och i särklass bästa spelare.
Själva turneringen i sig var målrik, något som nästan var en garanti på den tiden då lagen inte hade samma kvalité överlag i turneringen. På den tiden var det inga konstigheter om ett dubbelmöte slutade 10-1 till ett lag, idag får detta ses som nästintill en omöjlighet. De båda giganternas väg till finalen såg relativt likadan ut, man tog ganska så klara segrar och om man hade fått med sig ett halvdant resultat på bortaplan, löste man det hemma i returen. AC Milan ställdes i sin semifinal mot Manchester United som av många sågs som de allra största utmanarna till giganterna Real Madridid. Matt Busby hade samlat ihop ett riktigt ungt lag som växte för varje år som gick och nu sågs man som en av förhandsfavoriterna tillsammans med Real Madrid och AC Milan. Tyvärr för Manchester Uniteds del hade man drabbats av den ökända flygolyckan efter returen mot Röda Stjärnan i kvartsfinalen och åtta spelare miste sina liv samtidigt som en del skadades. Trots tragedin spelades matcherna mot Milan och italienarna kunde i slutändan vinna relativt komfortabelt hemma i Italien efter en förlust med 2-1 borta i England. För Los Merengues del ställdes man mot Vasas från Ungern i semifinalen. En seger med 4-0 hemma i Spanien gjorde att man hade råd med en 2-0-förlust i returen. Detta betydde att två av Europas allra största giganter nu skulle ställas öga mot öga på Heyselstadion.
Det spanska mästarlaget hade innan turneringen siktet inställt på ännu en titel vilket skulle betyda att man vinner sin tredje raka europeiska titel, något som är lättare sagt än gjort, men det var ju ett ganska så speciellt lag Real Madrid hade på den tiden.
Dagen var 28:e maj och det betydde att det var dags, finalen skulle spelas och Europa skulle antingen få nya kungar eller så skulle den nuvarande kungen av europeisk fotboll få fortsätta sina härskarperiod.
Inför 67 000 fanatiska åskådare drog matchen igång mellan dessa två europeiska giganter. Det var även utmanarna Milan som överraskade och tog ledningen på en kontring genom Schiaffino som gjorde precis det han hade hämtats in för, nämligen mål. Dock hade Real Madrid en spelare som kanske inte var den dyraste men förmodligen den bästa under sin tidsera. Di Stéfano såg till att kvittera i den 74:e minuten. Glädjen blev dock kortvarig för de vita när Grillo såg till att sätta enorm press på mästarna med sitt 2-1-mål i den 77:e matchminuten. Lyckligtvis för Real Madrids del lyckades Rial hitta nätet endast en minut efter italienarnas ledningsmål och såg till att sätta kvitteringen till 2-2. Matchen slutade även så, vilket betydde att det var den första finalen någonsin som skulle komma att avgöras på förlängning (straffar hade ännu inte introducerats). Det var dock nära att inte bli någon förlängning alls eftersom Liedholm var mycket nära att ta hem allt åt Milan när han träffade ribban endast minuter innan domaren satte pipan i munnen. Desto mer tur hade Gento hos Real Madrid i förlängningen när han avgjorde tillställningen till spanjorernas fördel, och därmed tog man även hem sin tredje titel i rad i Europa. Var inte de två innan ett styrkebesked, var denna seger definitivt det, laget satte nu en definitiv prägel på denna era som skulle komma att bli synonym med Real Madrids legendariska lag.
Denna turneringsseger som även kanske kan ses som en av de tyngsta då man fick rejält med motstånd av AC Milan, som även de hade ett superlag, hamnade dock i skymundan av tragedin i München. Att vinna tre gånger i rad är absolut inte något som var lätt, inte ens på den tiden, men Real Madrid lyckades med den bedriften. Och vem vet, möjligtvis kanske det inte hade blivit så om inte olyckan drabbade Manchester United så hårt som den gjorde. Av många sågs engelsmännen som de största utmanarna till de regerande mästarna Madrid.
Året efteråt blev Manchester United inbjuda till att spela mästarcupen istället för Wolverhampton Wanderers som vann ligan. Det var en gest från UEFA för att visa sympati och respekt för det som hände året dessförinnan, samtidigt som man trodde att det kunde vara värdefullt för alla de unga spelare som återfanns i Manchester Uniteds nya lagbygge.
Detta må vara en av de minst omtalade turneringssegrar men det förminskar inte insatsen, med Di Stéfano, Gento, Kopa och Puskás i spetsen såg Real Madrid till att befästa sin roll som fotbollseuropas kungar och markera en era som för evigt vit.
***
Källor: www.europeancuphistory.com, en.wikipedia.org, uefa.com
