Alavi: Raúls tårar väcker hopp om en återkomst till Madrid
Raúl har snart gjort sitt i Europa. I lördags avtackades han av sina fans och blev samtidigt tårögd av det hela. Han berättar att han vill spela utanför Europa innan han lägger sina skor på hyllan. Återvänder han sedan till Real efter det?
Allt började sommaren 2010. José Mourinho satt på podiet för första gången som tränare för Real Madrid. Hans första uppgift var inte den lättaste. Ta ”snacket” med klubbikonen och hjälten Raúl.
José Mourinho var förstås smart nog att förstå att han inte kunde agera hur som helst.
– Jag vill inte säga något om Raúl eftersom jag inte talat med klubben ännu. Jag anlände i dag och har inte uträttat något ännu i Real Madrid och jag är ännu inte inskriven i klubbens historieböcker. Men det är däremot Raúl och jag måste respektera det. Av den anledningen, och jag måste vara ärlig, kan jag inte behandla honom som vilken spelare som helst.
Raúl ville, som den tävlingsmänniska han alltid varit, veta om han skulle få en chans i laget till skillnad från under Manuel Pellegrinis styre. José Mourinho kunde ärligt inte ge honom det svar han sökte. I och med det valde han att lämna den spanska huvudstaden för ett äventyr som kom att hamna i Bundesliga.
När Felix Magath fick reda på att Raúls tid i Madrid var över bokade han raskt en resa ner till Spanien för att övertala honom och övertyga honom att Schalke 04 var den rätta klubben.
Resan dit och att ordna fram ett möte med anfallaren gick lätt att fixa. Det stora hindret var hur de skulle kommunicera med varandra.
Trots att Felix Magaths pappa kommer från Puerto Rico talar han själv ingen spanska och Raúl kunde då inte ett ord tyska. En tolk kallades därför in som fick översätta hejvilt mellan parterna.
Felix Magath träffade rätt när han lovade spanjoren att han skulle bli ”mycket delaktig” i laget och även få spela turneringen som passade honom som handen i handsken – Champions League.
Raúl hade tårar i ögonen när han tillsammans med sina barn tog farväl av Schalke-fansen.
Jag missade ceremonin som Schalke 04 hade för Raúl i det som blev hans sista hemmamatch för den tyska klubben. Raúl tackade sina supportrar genom att göra mål, som den gentleman han är.
I efterhand har jag sett tårarna, de fina banderollerna med meningen ”gracias Raúl” från tyskarnas sida och hur han tog farväl av sina supportrar. Snart tar han farväl av den europeiska fotbollen.
Ordet ”farväl” i samband med Raúl kan vara bland det största som irriterar en Real-supporter i dag. Han fick nämligen som bekant inte sitt farväl från klubben som exempelvis David Beckham fick i samband med ligaguldet 2007 eller Zinedine Zidane som hyllades både före, under och efter sin sista match mot Villarreal våren 2006.
Klubben kan dock inte beskyllas för detta då inget var planerat och Schalke ville dessutom att han skulle ”röra på” sig omedelbart. Florentino Pérez valde att hylla honom en sista gång innan han flög i väg till Tyskland:
– Han har alltid burit Real Madrids namn med honom överallt. Det finns miljontals fans som är ’Raúlistas’. Det här är inget farväl, utan vi ses snart. Så var det med Alfredo di Stéfano. Madrids lycka är hans lycka och fansen som älskar Madrid, älskar honom. Vi kommer aldrig att glömma Raúl.
Raúl kommer alltid att vara en del av Real Madrid och han kommer säkerligen att återvända en dag som tränare för att uppfylla profetian.
Jorge Valdano var den som flyttade upp honom till A-laget på 90-talet och lät honom debutera. Matchen var ingen höjdare då Real Madrid förlorade mot Real Zaragoza, men samtalet dem sinsemellan innan bataljen är desto vackrare.
Raúl, som på den tiden inte var mer än en tanig tonåring, fick frågan av Jorge Valdano om han kände sig redo för spel med A-laget. Spanjoren tittade på tränaren och förklarade lite sådär kaxigt att han inte kunde avgöra det, men om tränaren ”ville vinna matchen” så skulle han vara med.
– Han besitter en överlägsen intelligens, men det som särskiljer honom från mängden är hans extraordinära koncentrationsförmåga. Raúl har självkontroll som om han hade levt tre liv. Bara att se honom träna är skrämmande, berättar Jorge Valdano.
Visserligen var hans tid i Madrid inte bara en dans på rosor. Jag minns hur han anklagades för att i egenskap som lagkapten inte lyckas ena det splittrade omklädningsrummet under de mörka åren. Hur han beskylldes för att vara slut i slutet av Florentino Pérez första vända som president.
Jag minns framför allt hur nära det var att klubben sålde bort honom på grund av att de inte längre trodde på hans kapacitet som fotbollsspelare. Mark Ryan återger detta i sin biografi om Fabio Capello:
– Capello avslöjade senare att klubben, i sitt första möte med honom, påpekade tydligt att de ville låna ut Raúl. Capello argumenterade för att Raúl skulle stanna och gick den gången segrande ur striden mot Ramón Calderón.
Då har jag inte ens nämnt den kalabalik som uppstod när Raúl petades från det spanska landslaget. Han gick igenom svåra perioder innan han motbevisade sina kritiker i samband med ligagulden 2007 och 2008.
Faktum är att Manuel Pellegrini, mannen som petade Raúl, berättade om hur svårt det var för honom:
– Att peta Raúl var inte lätt. Det var nog det svåraste beslutet jag tagit under alla mina år som tränare. Jag har aldrig mött en sådan intelligent spelare som Raúl.
Frågan är om tyskarna själva trodde att Raúl skulle bli så pass lyckosam och älskad som han är i dag. Han kom till klubben som 32-åring och hade lyft alla stora titlar. Skulle han kunna lyfta Schalke?
Hans favoritturnering snackade vi om. I Champions League-slutspelet mot Inter förra säsongen spelade han en nyckelroll genom att göra mål på San Siro och sedan ytterligare ett mål i returen. Raúl och Schalke 04 tog sig ända till semifinal. Något som klubben aldrig hade gjort tidigare.
Med sina 28 mål på 65 matcher och två pokaler har han snart gjort sitt i Tyskland och fått de tyska fansen på sin sida. De applåderade honom, fällde tårar för hans skull och tackade honom för tiden i klubben.
Själv säger Raúl:
– Schalke kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det blir något eller några år till utanför Europa innan han förhoppningsvis kommer tillbaka till Spanien och Real Madrid. Då kommer fansen att ta igen för dem förlorade åren.
Drömmen? Ett nytt Raúl Madrid.
