Äntligen seger för Villarreal
Villarreal tog på tisdagskvällen sin första, sin efterlängtade seger mot Mallorca hemma på El Madrigal då man relativt enkelt besegrade gästerna efter övertygande spel. Är detta vändningen?
Det var ett offensivt lag som kom till start i kvällens drabbning, att jämföra med de experiment som har gjorts med en anfallare (mot Sevilla) och diamantmittfält (mot Bayern) tidigare. Istället var det ett sedvanligt 4-4-2 med en offensiv touch.
Rossi – Nilmar
Cani – Bruno – Borja – De Guzmán
Catalá – Musacchio – Zapata – Mario
Diego López
Oerhört glädjande att framförallt slippa se Marchena springa runt och sparka ben på mitten. Detta var en elva som skulle anfalla och göra mål.
Något man också gjorde tämligen omgående. Efter 45 sekunder gör Nilmar nästan en Pato vs Barcelona, det vill säga slår bollen runt backen, löper förbi och forsar fram mot målet. Tyvärr verkar Nilmar just nu besitta en teknik i klass med Mattias Jonsson, så därför hamnade bollen hos Aouate i Mallorcas mål innan Nilmar hann upp den. En minut senare spelas bollen in från vänster av Cani, och efter lite tumult studsar den fram till Rossi som får öppet läge och drar till direkt, men Aouate gör en oerhört alert utrusning och kan parera undan bollen. Dessa två lägen var egentligen de vassaste som skapades under den första halvleken. Om man bortser från målet, då.
Efter att Villarreal tagit bollen på egen planhalva spelas den ut till den framrusande Catalá på vänsterkanten som oerhört känsligt smeker fram en bredsida i djupled till Rossi. Även denna gång är Aouate bra med, men vad gör det när Rossi rullar bollen mellan benen på honom? 1-0 till Villarreal efter kanske den mest inspirerade öppningen jag sett de gula göra.
I mitten av den första halvleken får Nilmar en ny jättechans, då han efter en höjdboll skickligt tar ner bollen på bröstet men skjuter bollen rakt på Aouate.
Efter Nilmars läge duggar inte chanserna lika tätt, men Villarreal är alltjämt det spelförande laget. Kanske beror den ökade svårigheten att skapa målchanser på att Mallorca vaknar till och inser att man måste vara på tårna mot dessa gulklädda duracellkaniner? I övrigt tycker jag att Villarreal under den första halvleken lyckades med allt det som misslyckats tidigare under säsongen; ett rörligt anfallspel, där jag framförallt är imponerad över dynamiken mellan Cani, de Guzmán och Borja, då dessa tre herrar ständigt turades om att gå ner och hämta boll varvat med att löpa i djupled – detta gjorde det oerhört svårt för Mallis mittfält att förutse Villarreals anfall. Dessutom är försvarsspelet enormt aggressivt, och det är Musacchio som visar vägen. Mallorca har egentligen bara en chans, och det är ett skott från Tejera från 35 meter.
Villarreal gick till paus med den i särklass bästa halvleken för säsongen i benen.
I början av den andra halvleken får så äntligen Nilmar göra mål. Efter en passning av Borja – lika effektiv och ljuvlig som en crèpes med crème de marron – ställs Nilmar fri, och som en klok själ på forumet kommenterade: Nilmar kan inte avsluta, men han har speeden för att runda målvakten. Detta gör han och rullar in 2-0.
Villarreal fortsätter att skapa chanser, främst Rossi som blir framspelad av Catalá på exakt samma sätt och till samma läge som vid 1-0 målet, men den här gången är skottet för dåligt och målvakten räddar. Minuterna senare är han till höger i snäv vinkel och försöker överraska Aouate med ett snabbt, högt skott men israelen avläser det också. Garrido byter tidigt ut Cani mot Senna, vilket får tempot att sänkas en aning. Samtidigt gör Mallorca två offensiva byten då Alfaro och Castro kommer in istället för Tissone och Aki. Båda två har varsin jättechans. Alfaro när han vänder bort Zapata och skjuter tätt utanför, och Castro när han efter en rush på vänsterkanten skjuter ett högt skott som Diego räddar.
Jag sa ovan att försvarsspelet såg lovande ut. Jag är benägen att lova er att det inte såg lovande ut med den oerhört riskabla offsidefällan som försvaret använder sig av när Nsue nickar in bollen efter ett inlägg från Castro. Denna gång var Nsue tack och lov offside, men att den fällan lyckades berodde nog mer på flyt än på ett bra utförande.
I och med att Villarreal byter ut Nilmar och Borja mot Ruben och Camuñas avtar det fina flytet i spelet, och anfallen blir mer ostrukturerade än innan. Ett fint anfall skapas dock när Ruben får läge med vänstern, men får snedträff och bollen rullar utanför.
Matchens sista målchans får Mallorca då den annars helt osynlige Victor nickar bollen förbi Diego som gör en vansinnesutrusning. Bollen är på väg mot målet då Zapata hinner upp den och slår den bort, till Diego, som iskallt föser den till Catalá som däremot har panik över sin målvakts omkringflängande och slår bollen ända bort till Castellón. En ganska komisk sekvens, faktiskt.
Passande nog är detta det sista av värde som sker i matchen. Villarreal vinner – äntligen – och framförallt vinner man välförtjänt efter en bra genomförd match. Mallorca gavs egentligen ingen chans, och spelar man så här i fortsättningen kommer man att kunna hota betydligt bättre lag. Hoppas att vi nu är på rätt väg.
Matchfakta:
Mål: Rossi 8’, Nilmar 51’
Gula kort: Tissone, Pina och Chico i Mallorca.
Bollinnehav: 53 – 47
Skott på mål: 9 – 3
Domare: Gonzalez Gonzalez (som gjorde en i den spanska fotbollen sällsynt bra och tydlig insats)
Vad tyckte ni om matchen? Vem var bäst? Vem var sämst? Gillade ni att publiken skanderade "Diego, Diego" när Diego Lopez skällde ut sin backlinje? Diskutera nedan.
