Året med la Selección 2012 - Tråkiga Spanien?
Det spanska landslagsåret 2012 såg till stor del ut precis som alla andra år från 2008 och framåt, med ett enda undantag. Kritiken mot laget växte. La Selección vann fortfarande sina matcher men inte alltid med samma akuratess som tidigare och kritikerna menade att del Bosques spel med en doble pivote inte var något att ha. Lika fullt stod Spanien där med EM-bucklan sträckt över huvudet när året ska summeras. Kritiken var ny men Spanien vann igen. Det tråkar tydligen ut åskådarna.
Kiev, Juli. EM-final. Spanien - Italien. La Selección kör över Gli Azzurri efter noter och försvarar EM-guldet från 2008. 4-0 slutar matchen där italienarna närmast ser ut som statister och Spanien tar därmed som första landet hem tre raka mästerskap (EM 2008, VM 2010, EM 2012) och visar samtidigt världen hur man ska spela fotboll. Förmodligen går det inte göra bättre ifrån sig och hyllningskören borde fortsätta sjunga i dessa tider då året ska summeras. Ändå är det här är ett år där den spanska fotbollen skulle få en hel del kritik. Mest för sättet att (inte) spela fotboll, men kanske är det så enkelt att åskådarna börjat tröttna på utgången i de matcher Spanien spelar.
Av de 16 matcher del Bosque och hans mannar spelade under 2012 vann man 13 (14 om man räknar vinsten efter straffar på Portugal i EM) och spelade tre oavgjorda. Inte en enda match förlorade laget. Då ska det teoretiskt sett vara svårt kritisera ett lag. Men Spanien är Spanien och har vunnit allt sedan 2008, då får man räkna med mothugg. I Sverige kallades laget för tråkiga när underhållningen uteblev, bland de insatta kallades kritiken för doble pviote.
Spanien vinner sina matcher, ofta relativt enkelt, men det är inte på samma sätt vi tidigare sett. Motståndarna har lärt sig hur det ska uppträda och (de kanske mätta?) spanjorerna har inget som helst tvång på sig att underhålla så länge matcherna går åt rätt håll. Kompetensen är så pass hög att det räcker för att vinna i stort sett vilken match som helst och spelarna vet att det inte finns någon anledning att stressa fram ett resultat. Tvärtom bygger hela spelidén på kortpassningsspel och tålamod. Problemet är bara att den dubbla pivoten, de så kallade defensiva mittfältarna, i kritikernas tycke bromsar upp spelet och gör det långsamt och tråkigt att se på. Under sommarens EM fick kritiken sin peak.
Vicente del Bosque kritiserades för att spela för defensivt med både Busquets och Xabi Alonso som defensiva mittfältare. När det längst fram saknades en naturlig målskytt sedan David Villa och Fernando Llorente skadats, hittade förbundskaptenen inga andra alternativ än att bara mönstra mittfältare. I premiären mot Italien spelade Spanien faktiskt 4-6-0 från start. Den spanska mittfältsbredden är det verkligen inga fel på men utan anfallare växte kritiken än mer mot ett landslag som inte längre gjorde många mål, ej heller släppte in några. Och kanske var den också lite befogad på så sätt att spelet gick långsamt framåt, men att säga Spanien är tråkiga håller så klart inte. Inte när man är det förande laget, inte när man vinner hela turneringen.
Det var inte förrän EM-finalen som kritiken tystnade. 4-0 mot Italien talar sitt tydliga språk och det är svårt säga annat när laget tog sitt tredje raka mästerskapsguld.
Under hösten har snacket om tråkiga Spanien uteblivit och laget har fortsatt vinna sina matcher, ibland med större problem än tidigare, men kanske är det så att spelarnas motivation för tillfället är den största syndabocken för uteblivna övertygande segrar.
En match som karaktäriserar det hela är VM-kvalmatchen mot Frankrike. När Giroud på övertid tystade Vicente Calderón och fransmännen därmed tog en viktig poäng i VM-kvalet hade Spanien missat ett stort antal lägen att en gång för alla stänga matchen. Nu straffade det sig och livet komplicerades med ens för landslaget. Vill det sig illa kan la roja nu få kvala för att nå Brasilien men det får 2013 utvisa. Spanien är i vilket fall inte oövervinnerliga och de andra lagen närmar sig, men än så länge känns det som Vicente del Bosque de bästa mannarna i världen att tillgå. Tills vidare är det livsviktigt att nyckelspelare som Xavi och Iniesta fortsätter göra bra ifrån sig för att framgångarna ska fortsätta, allra minst tills del Bosque hittat en ny pålitlig målskytt längst fram. Blir 2013 David Villas återkomst på den positionen kanske?
Nu laddar vi för ett landskampsår där VM-kvalet till Brasilien 2014 kommer att avgöras och där Confederations Cup ska spelas till sommaren.
Mycket nöje - A por ellos!
Landskamper 2012:
Spanien - Venezuela 5-0
Spanien - Serbien 2-0
Spanien - Sydkorea 4-1
Spanien - Kina 1-0
Spanien - Italien 1-1 (EM)
Spanien - Irland 4-0 (EM)
Kroatien - Spanien 0-1 (EM)
Spanien - Frankrike 2-0 (EM)
Portugal - Spanien 2-4 (EM)
Spanien - Italien 4-0 (EM)
Puerto Rico - Spanien 1-2
Spanien - Saudiarabien 5-0
Georgien - Spanien 0-1 (VM-kval)
Vitryssland - Spanien 0-4 (VM-kval)
Spanien - Frankrike 1-1 (VM-kval)
Panama - Spanien 1-5
