"Argentina 1998" fullbordade vändningen i Porto!
Atlético besegrade Porto med 2-1 sedan man vänt ett 0-1-underläge efter en dålig första halvlek på Estádio do Dragão. Upphämtningen fullbordades med frisparksvariant från VM 1998 där Arda gjorde det avgörande målet. Simeones manskap har fler frisparksvarianter än den spanska nationalencyklopedin ord!
Den spanska huvudstadsklubben tog sig under tisdagskvällen an Porto på Estádio do Dragão där hemmalaget hade gått obesegrat i 32 raka matcher i såväl liga som Europa-spelet. Diego Simeone kunde inte räkna med någon av Diego Costa, Adrián eller Mario i mötet med portugiserna vilket innebar att de röd-vitrandiga tvingades till förändringar i startelvan. Thibaut Courtois, som drog på sig en skada i El Derbi Madrileño under lördagen hade dock inga problem att vakta målet. Atléticos backlinje utgjordes av Juanfran till höger där Godín gjorde Miranda sällskap trots att han länge var ett osäkert kort, samtidigt spelade evighetsmaskinen Filipe Luís på vänsterbacken och gjorde det riktigt bra. Simeone bestämde sig för att inte rotera på mitten och gav således Tiago-Gabi chansen efter deras respektive insatser den gångna helgen. Den stora överraskningen var det faktum att Koke satt på bänken till förmån för Raúl García, något som väldigt få väntade sig. Arda fanns som vanligt med från start på ena kanten och Cholo bestämde sig för att behålla ett sorts 4-4-1-1-system där David Villa spelade i en släpande anfallsroll samtidigt som Léo Baptistão ersatte Diego Costa på topp, något som i och för sig var ganska väntat.
Primera parte
Det var väldigt uppenbart vilket av lagen som tog tag i taktpinnen och det var sannerligen inte gästerna. Porto klev upp i banan och spelade ett väldigt aggressivt försvarsspel som neutraliserade de röd-vitrandigas uppbyggnadsspel. Det märktes också att portugiserna var betydligt fräschare i inledningen av matchen och den där vilodagen extra var någonting som sannerligen gav de en tydlig fördel. Porto pressade som ett kollektiv och Atlético-spelarna var antingen för långsamma i bollmottagningarna samtidigt som såväl Eliaquim Mangala, Nicolás Otamendi och Fernando var extremt bra när det gällde att komma upp i rygg på de röd-vitrandiga. Trots det skapade Porto sin första målchans först i 10:e minuten sedan man tagit sig runt på Juanfrans högerkant och ett inlägg nått Varela inne i straffområdet, men där portugisen nickade bollen ganska löst och rakt på Courtois. Trots att man inte skapade några överdrivet bra målchanser under första kvarten skulle man ta ledningen genom en av Atlético-ledningens favoritspelare: Jackson Martínez. Colombianen slet sig loss från Godíns bevakning på en frispark som slogs inåtskruvad av Josué innan han nickade in bollen bakom Courtois som i sin tur kanske kunde ha gjort något mer för att förhindra densamma från att gå i mål.
Atléticos anfallsspel var obefintligt under stora delar av första halvlek och timingen i 50-50-duellerna var dålig. Porto var snabbare, kvickare, rappare och det var inte långt borta från att Lucho González, en annan spelare som Atlético-ledningen försökt värva genom åren, kunde öka på portugisernas ledning. Jackson gav Godín enorma problem i luftrummet och tog ned bollen när han ville, Lucho dök upp och sköt, men missade målet samtidigt som bollen seglade över mål.
Atlético hade inte skapat någonting fram tills det att Helton plötsligt fick för sig att dribbla av Villa genom att först ta ned bollen för att sedan chippa den över asturiern och till sist slå iväg den. Det finns en anledning till att brasilianaren har fått en video med sina galnaste aktioner på AS hemsida. Léo Baptistão var den enda spelaren som visade någon form av fart i anfallsspelet under stora delar av första halvlek. Han lyckades få Josué varnad efter 29 minuters spel sedan han sprungit sig loss, men stoppats av portugisen. Raúl García gjorde visserligen en godkänd första halvlek, men det var uppenbart att han inte var bekväm längs kanten i anfallsspelet. Hans skottförsök från ungefär 40 meter var visserligen inte långt borta från att nå Heltons vänstra kryss, men det var också ett tecken på att Atlético var ganska desperata i det här läget. Atléticos första riktiga anfallskombination kom efter 33 minuters spel då Portos aggressivitet avtagit någorlunda. Gabi frispelade Juanfran efter ett längre anfall med en genomskärare, högerbacken slog in bollen mot mitten istället för på första stolpen och Raúl García hoppade över densamma så att Arda kunde skjuta på ett tillslag i ett bättre läge, men turkens skott var dock alldeles för högt.
Portos dominans återupptogs efter en kortare paus från portugisernas sida och nu var det Courtois läge att agera i de röd-vitrandigas favör. Danilo hade tagit sig in i en inläggsposition med god plats till Filipe Luís, sedan slog han ett inlägg som hittade Lucho precis utanför straffområdet. Argentinaren nickade på mål, men det var för långt ifrån mål för att Courtois skulle ha några svårigheter med målchansen. Atlético-spelarna hade en del lägen att vända på spelet under matchens gång, men i 90% av fallen var antingen första touchen eller den tekniska biten i nedtagningarna inte tillräckligt bra.
Vi hade spelat 41 minuter när Atlético plötsligt fick en hörna till vänster. Gabi slog en inåtskruvade sådan och Raúl García dök upp på första stolpen där han nickade bollen i ribban och ut. Mycket nära en kvittering. Om de röd-vitrandiga var nära där så ska vi vara glada över att Porto inte utökade sin ledning. Miranda hade precis löst en komplicerad situation när han gjorde det för svårt för sig själv. Han tappade bollen mitt i eget straffområde och Jackson hittade i sin tur Varela som sköt, men rakt på Courtois där belgaren gjorde en benparad. Det var inte Cholos Atleti vi såg i första halvlek för antalet misstag var påtagliga och det var just ett sådant som bäddade för halvlekens sista chans när Josué sköt högt över målet sedan Juanfran tappat bollen i uppspelsfasen. Det krävdes utan tvekan en rejäl uppryckning i andra halvlek.
Segunda parte
Diego Simeone gav säkerligen sina spelare nya instruktioner i halvtid och han agerade omedelbart genom att kasta in Cebolla Rodríguez mot Villa. Det saknades fart och individuell skicklighet, något som uruguyanen utan tvekan kan bidra med. Det var dock Porto som återigen började starkast och Atlético hade problem med aggressiviteten. Det pågick dock bara i tiotalet minuter eftersom de röd-vitrandiga började äta sig in i matchen i och med att Portos presspel började avta och man positionerade sig bättre.
Efter 54 minuters spel tog sig Filipe Luís igenom via mitten sedan han dribblat sig loss, sedan laddade han och drog till med ett skott med vänsterfoten som tog på Otamendi och gick precis utanför Heltons högra stolpe. Det var ju någonstans där som Atlético-spelarna äntligen vaknade till liv. Tiago fick sig dock en varning på den efterföljande hörnan när Porto gick till anfall på motsatt sida planen. Den kunde han undvikit genom att ta bollen innan studs. 58 minuter in i mötet mellan de båda lagen fick Atlético en frispark längs högerkanten som Gabi tog hand om. Lagkaptenen siktade in sig, Godín sprang sig loss i mitten och bollen hamnade precis mellan Otamendi, Mangala och Helton där uruguyanen kom högst och nickade in 1-1 i öppet mål sedan den brasilianske målvakten gått bort sig fullständigt. Kvitteringen var livsviktig. Det var också revansch för Godín som tappade Jackson vid Portos ledningsmål. Atlético-spelarna hade vaknat till liv på allvar efter 60 minuters spel när Arda försökte skjuta från distans, men där Helton gjorde en ganska enkel räddning.
Det gjorde att Paulo Fonseca bestämde sig för att byta ut Josué som gått bort sig någorlunda i försvarsspelet vid ett par tillfällen under halvleken och mycket väl kunde ha dragit på sig ytterligare en varning. Det här med varningar var någonting som Porto-spelarna lyckades komma undan med under hela kvällen då Howard Webb av någon anledning gav de för många fördelar när de gjorde taktiska regelöverträdelser. Mangala kom undan en solklar varning när han drog i Gabi och förhindrade honom från att starta en kontring samtidigt som Juanfran, någon minut senare fick syna det gula kortet för att Licá blivit stoppad utan att högerbacken rörde honom. Atlético hade ätit sig in i matchen men efter 69 minuters spel gjorde Miranda återigen ett misstag som ledde till att Porto fick ett jätteläge att göra mål. Den här gången hade han löst en situation nere i eget straffområde, men rensningen var under all kritik och gick rakt ut till Jackson som fick läge att skjuta. Godín tvingades fälla colombianen och Porto fick en frispark precis vid straffområdeslinjen. Hemmalaget hade förberett att Juan Fernando Quintero skulle komma in under ett par minuter och det var det perfekta läget att skicka in colombianen när man fick sig det frisparksläget. Quintero tog sats, laddade och sköt..men bollen gick precis utanför Courtois högra stolpe. Hade den gått på mål så hade Atleti återigen åkt på ett baklängesmål, så hårt var skottet.
Simeone insåg ganska snabbt att Atlético behövde en förändring när Porto plötsligt började hålla i bollen under längre perioder så argentinaren plockade av Léo Baptistão och tog in Koke, något som skulle visa sig vara ett mycket bra drag för de röd-vitrandigas egen del. Atlético gick över till att spela med en falsk nia under sista kvarten av matchen. Strax efter bytet, närmare bestämt i den 76:e minuten lyckas Atlético behålla bollen längre upp i banan samtidigt som Arda på sedvanligt manéer överraskade alla genom att slå en perfekt avvägd passning till Raúl García i djupet. Navarra-sonen tog emot bollen, helt ensam med Helton, men hans avslut var för dåligt och gick rakt på brasilianaren som gjorde en mycket viktig räddning. Det blev Raúl Garcías sista aktion på planen för han skadade sig i just den situationen. På den efterföljande hörnan hittade Gabi en av sina medspelare i form av Miranda på första stolpen och det var inte alls långt borta från att Atleti tog ledningen med ett identiskt mål som det man gjorde mot Zenit i första gruppspelsmatchen. Porto vägrade spela ut bollen till inkast och ville ta vara på det faktum att man var en man mer på banan, men när portugiserna således tappade ut bollen så kunde Cholo plocka in Óliver Torres. Intressant nog var det han som tog Raúl Garcías plats rakt av, som just det, falsk nia. 1-1 var en missräkning för Porto som i sin tur säkerligen borde ha gjort två mål innan Atletis kvittering, därför ville man satsa framåt samtidigt som de röd-vitrandiga stängde igen butiken. Simeone var märkbart nöjd med ett oavgjort resultat, men samtidigt kände man i luften att laget hade kapaciteten att vinna den här matchen.
I måndags, på presskonferensen svarade Diego Simeone sin motståndare i form av Palo Fonseca att "Atléticos spelstil inte på något sätt är italiensk, utan att laget spelar för att vinna". Det var någonting som man skulle göra. Vi hade spelat 85 minuter när Mangala drog ned Koke utanför straffområdet, återigen i en ganska liknande position som den som kvitteringsmålet kom från. Gabi ställde sig vid bollen samtidigt som hans lagkamrater positionerade sig inne i straffområdet. Sedan gjorde lagkaptenen en sak som avslöjade hans intentioner för någon som följer Atlético intensivt och vet när det är en variant respektive skott på mål: han tittade snett nedåt i marken mot Arda, inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger innan han slog till bollen med en bredsida. Plötsligt drog sig Arda bort från Porto-muren i en undanskymd position, han tog emot bollen felvänd, satte den tillrätta i knapp offsideposition och satte densamma i nättaket. 1-2 till Atlético! Simeones manskap hade kopierat samma frisparksvariant som var så framgångsrik mot Almería och gjort ett mycket viktigt mål. Hela aktionen skriker "Made in Simeone" och är en uppgradering på Javier Zanettis mål för Argentina mot England i VM 1998 även om vissa vill få det till VM 1994 med Tomas Brolin och grabbarna. Porto gör ett byte i ren desperation när Mangala kliver av och Nabil Ghilas tar steget in på planen för att försöka ordna ett kvitteringsmål. Howard Webb lägger på fyra minuter, men Atlético reder ut alla anfallsförsök från portugiserna som inte är i närheten av att göra mål. Det blir återigen seger för Atlético som därmed dödar Portos svit på 32 raka matcher utan förlust i såväl ligaspelet som cupspelet.
Ett kortare sammandrag av matchen hittar ni här!
FC Porto: Helton; Danilo, Otamendi, Mangala (Ghilas, 89'), Alex Sandro; Fernando, Defour, Lucho González (Quintero, 68'); Varela, Jackson Martínez, Josué (Licá, 60')
Atlético de Madrid: Courtois; Juanfran, Miranda, Godín, Filipe Luís; Tiago, Gabi; Raúl García (Óliver Torres, 79'), Léo Baptistão (Koke, 74'), Arda; Villa (Cebolla Rodríguez, 46')
Domare: Howard Webb (ENG)
Varningar: Josué (29'), Eliaquim Mangala (85'); Tiago (55'), Juanfran (62')
Målskyttar: 1-0 Jackson Martínez (16') assisterad av Josué, 1-1 Diego Godín (58') assisterad av Gabi, 1-2 Arda Turan (86') assisterad av Gabi
Skott: 14-11
Skott på mål: 4-4
Skott utanför mål: 5-5
Skott i målramen: 0-1
Blockerade skottförsök: 5-2
Bollinnehav: 59%-41%
Passningssäkerhet: 81%-68%
Regelöverträdelser: 21-10
Tacklingar: 18-10
Hörnor: 6-3
