Benevento - Hellas Verona

Espanyol gästar Vicente Calderón

Atlético spelar sin första lunchmatch för säsongen när Espanyol besöker den spanska huvudstaden.

"Jag skiter fullständigt i att ni har varit med era landslag. Det som betyder något för mig är Atleti." dundrade Diego Simeone i samband med Atléticos stängda förmiddagsträning på Cerro del Espino under torsdagen. Orden svepte som en tornado över den gråmulna träningsanläggningen och det gränsande bostadsområdet. De journalister som tagit sig ut för att bevaka Atlético hade som vanligt samlats vid den oasfalterade lervägen med steninslag som skiljer arenan och det gränsande bostadsområdet för att försöka ta del av Simeones planer inför helgens ligamatch. "Den ena är trött, en annan löper inte.." fortsatte argentinaren samtidigt som han slängde en fotbollssko i marken och gjorde en gestsom visade på en stor irritation över spelarnas inställning. Om någon nu hade glömt bort vad det är som har tagit stora delar av den spelartruppen till deras framgångar sedan Cholo tog över laget den där mörka fredagen precis innan julafton 2011 så blev de återigen påminda om argentinarens icke förhandlingsbara mantra: "El esfuerzo no se negocia".

Det är dags att lägga diverse landslagssamlingar åt sidan och koncentrera sig på en viktig period under hösten. Denna verklighet stavas Primera División och UEFA Champions League i just den ordningen, något som innebär sex matcher inom loppet av 22 dagar. Den här gången heter motståndet Espanyol, Malmö FF, Getafe, Córdoba, än en gång Malmö FF och Real Sociedad. Utmaningen påbörjas i samband med att katalonerna besöker den spanska huvudstaden.

Vana nybyggare
I slutet av förra säsongen klargjorde Javier Aguirre att han skulle lämna Espanyol och det var precis vad som hände när ligan hade spelats färdigt. De båda parterna förde länge diskussioner om en förlängning, men den gamle Atlético-tränaren, som förövrigt var en av få att slå sin gamla klubb under förra säsongen, erkände att det blev svårt att förlänga med katalanerna pg.a. det faktum att Espanyol helt enkelt inte hade några pengar att röra sig med och tvingas sälja spelare för att överleva varje sommar. Klubbens sportchef Óscar Perarnau fick se sig om för alternativ och även om listan inkluderade betydligt mer erfarna kandidater som José Ángel Ziganda, Javi Gracia, Quique Setién och Gaizka Garitano så föll den slutgiltiga rösten på en gammal spelare: Sergio González. Med endast en säsong i ryggen tog han alltså över klubben som han gjort över 100 matcher för under en 3-årsperiod i slutet av 1990-talet. Omsättningen på spelare brukar i stort sett alltid vara ganska stor när det gäller Espanyol och det är inte särskilt konstigt med tanke på klubbens ekomomiska situation. Precis som vanligt blev man av med nyckelspelare som David López och Jhon Córdoba samtidigt som flertalet av de inlånade återvände till sina respektive klubbar. Försäljningen av just David López var någonting som man egentligen inte ville göra, men då Héctor Moreno gått sönder under sommarens VM-slutspel i Brasilien blev man tvungna att sälja av någon annan för att klara den utsatta situationen hos det spanska skatteverket. Det gäller Gabriel Torje, Sidnei och Pizzi i första hand. Problembarnet Thievy försvann även han i sommar, men just där förlorade man knappast något med tanke på hans attityd.

Man har dock tagit in spelare av liknande kaliber under sommaren. Héctor Morenos skada gjorde att man tvingades gå in och värva en mittförsvarare som blev Álvaro González i det här fallet. Real Zaragoza tappade sin ledargestalt och Espanyol fick en ganska bra spelare i sina led som dessutom har utvecklingspotential. Man tog även in kvicke Paco Montañes för att stärka upp offensiven, också han från ett krisande Real Zaragoza. Felipe Caicedo blev klubbens stora värvning på förhand, men riktigt så har det inte utspelat sig med tanke på hur lite han har lyckats visa upp i ligaspelet så här långt. Espanyol profiterade även i samband med att Real Betis åkte ned i Segunda División när man värvade Salva Sevilla och detsamma kan sägas om Real Madrid Castillas anfallsspelare Lucas Vázquez. Utöver det värvade man även ojämne Anaitz Arbilla av Rayo VallecanoSlutligen bör såväl José Cañas nämnas som David López ersättare.

En svag start, men bättre därpå
Efter en ganska blandad kompott under försäsongen gick Sergios manskap in i premiärmatchen mot Almería med siktet inställt på tre poäng. Det blev en ganska händelserik tillställning där andalusierna skapade det mesta genom ett vasst kontringsspel samtidigt som Espanyol tog till de fasta situationerna då det inte stämde lika bra för i det öppna spelet. Man hade ganska stora problem med Almerías raka anfallsspel. Därför var det ingen överraskning när Edgar (en av ligans utropstecken när det gäller debutanter så här långt) hittade Jonathan Soriano efter en soloräd längs vänsterkanten, återigen i kontringssituation. I mångt och mycket blev den en väldigt svår premiärmatch för Sergios manskap som dessutom spelade stora delar med en man mindre sedan Arbilla blivit utvisad. Den här matchen skulle förövrigt komma att avbrytas i andra halvlek pg.a. strömmen gick på en del av arenan. Det i sig hjälpte på sätt och vis katalanerna att samla krafter och komma tillbaka in i densamma under slutkvarten. Man skapade ett antal målchanser och fick slutligen med sig en poäng sedan Sergio García gjort kvitteringen i den 103:e matchminuten! Omgången därpå var det dags att inviga Cornellà El-Prat under namnet Power8 Stadium då klubben har sålt arenanamnet under sommaren. Det blev dock ingenting att minnas för i slutändan stod Sevilla som vinnare. Man visade återigen prov på en ganska stor svaghet i omställningarna och slarvade för mycket vid eget mål. Trots det kunde man ha kvitterat efter Cristián Stuanis reduceringsmål, men sedan var det bara Sevilla och i ärlighetens man skulle andalusierna ha vunnit med mer än ett måls skillnad. Veckan därpå reste Sergios manskap till Mestalla, men liksom Atlético förlorade man med 3-1 och i just katalanernas fall så hade man ingenting att hämta där. Till en början var det samma visa som tidigare: bolltapp för högt upp på egen planhalva och baklängesmål vid kontringssituationer. Det skall dock sägas att Valencia fick med sig en hel del domslut, exempelvis ett mål som Sergio García fick felaktigt bortdömt för offside. Espanyol förlorade dock pg.a. de inte lyckades täppa till hålen bakom den egna backlinjen och det utnyttajde Valencias djupledslöpande spelare. Dessutom hade Espanyol enorma problem på den egna högerkanten där Arbilla inte alls hängde med.

En av säsongens mest underhållande matcher spelades mellan Espanyol och Málaga helgen därpå. Den gamle Espanyol-målvakten Carlos Kameni gjorde riktigt bra ifrån sig trots att han släppte in två mål och såg till att hålla Málaga kvar i tillställningen med många fina räddningar. Det var en match där båda lagen var mycket farliga på fasta situationer så när Stuani gjort 2-1 i 88:e trodde nog de flesta att Espanyol äntligen skulle få med sig tre poäng på hemmaplan igen, men så blev inte fallet. Duda kvitterade i 93:e minuten på en frispark som andalusierna aldrig skulle haft med sig.

Om segern gled Espanyol ur händerna i mötet med Málaga så var det sannerligen inte fallet mot Getafe när säsongens första veckoomgång spelades i slutet av september. Det var visserligen ganska jämnt och gästerna från Madrid hade sina målchanser, men de lyckades inte ta vara på dessa. Istället avgjorde hemmalagets anfallsduo i form av Sergio García och Stuani. Slutsiffrorna skrevs till 2-0. Sedan kom en missräkning i form av 0-0 mot Córdoba helgen därpå, i det här fallet kanske spelschemat gjorde sitt. Man hade förfärligt svårt att skapa målchanser i öppet spel och i stort sett alla kom via fasta situationer. Det är förövrigt ett bra vapen som Espanyol har i ganska tighta matcher. Båda lagen gjorde sitt yttersta för att vinna, men ingen hade den slutgiltiga kvalitéen att sätta in dödsstöten.

Strax innan landslagsuppehållet besegrades Real Sociedad med 2-0 på hemmaplan. Katalanerna var betydligt bättre än gästerna i första halvlek och kunde mycket väl haft en tvåmålsledning i halvtid, men så blev inte fallet. Istället vaknade baskierna i andra halvlek och gjorde match av det hela. Det blev väldigt öppet i motsatt riktning vilket gjorde att Espanyol hade gott om möjligheter att döda matchen, men det dröjde ända till slutet innan Stuani kunde döda matchen via en utsökt yttersideinlägg av Paco Montañes.

Efter den svaga starten är Espanyol obesegrade i fyra raka matcher och man ligger numera på en 9:e plats i ligan med lika många inspelade poäng.

Läget i Espanyol
Av naturliga anledningar kommer varken Héctor Moreno eller Abraham att vara tillgängliga för spel när Espanyol tar sig an Atlético under söndagen. Båda spelarna befinner sig i en rehabiliteringsprocess som inte går att påskynda, speciellt i mexikanens fall då katalanerna säkerligen tar samtliga försiktighetsåtgärder så att han slipper erfara ett återfall. Resten av truppen är tillgänglig för Sergio som dessutom kan räkna med en del varianter i anfallsspelet då han har spelare av lite annorlunda spelarprofil. Den överlägset viktigaste spelaren i laget är alltjämt Sergio García som är navet i deras anfallsspel. Han har i sin tur utvecklat ett ganska bra samarbete med Lucas Vázquez som dessutom bidrar med fart, kvickhet, individuell kvalité och till viss del framspelningar och mål. Detsamma kan sägas om Paco Montañes som är av en liknande profil samtidigt som de kan använda sig av Caicedo som referenspunkt i anfallsspelet.

Espanyol är starka i omställningsspelet och tycker om att använda sig av sina anfallsspelares fart och kvickhet längre upp i banan. De är också ett lag som sätter ganska stor vikt på fasta situationer, så det kommer vara viktigt att försvara väl vid hörnor och frisparkar. Vidare bör det väl också nämnas att de har släppt in en del mål på fasta situationer den här säsongen, så där finns en öppning för Atléticos huvudspelare. Annars är det ett lag som spelar med en hög intensitet och som säkerligen kommer försöka sig på så mycket spelavbrott som möjligt i form av frisparkar längre upp i planen. Lagets centrala mittfältare är också av en betydligt mer defensiv karaktär där de skyddar sin backlinje i första hand. Därför är det inte så konstigt att Simeone har insisterat på att förbättra Atléticos djupledsspel.

Truppen
Kiko Casilla, Pau; Javi López, Arbilla, Colotto, Álvaro, Bailly, Fuentes, Victor Álvarez; Víctor Sánchez, Álex, Cañas, Salva Sevilla, Lucas Vázquez, Paco Montañes; Sergio García, Stuani, Caicedo

-
Héctor Moreno, Abraham
-

Startelvan (4-2-3-1)
Casilla; Javi López, Colotto, Álvaro, Fuentes; Cañas, Víctor Sánchez; Vázquez, Sergio García, Stuani; Caicedo

Den spelmässiga utvecklingen
Atléticos tränarstab har lagt ned oerhört mycket tid på att jobba in nyförvärven i lagets spelsystem sedan försäsongen gick av stapeln i somras. Det är strax över 100 dagar sedan den pågående säsongen inleddes, men sena värvningar och det faktum att så många röd-vitrandiga numera representerar sina respektive landslag har försvårat inspelningsprocessen. Detta är inte på något sätt unikt för Atlético då väldigt många andra klubbar tampas med samma problem, men det är en blandning av just spelsystemet, konceptet och inte minst den truppmässiga kontinuiteten som har gjort de regerande ligamästarna till det de är under Simeones ledning. I somras lämnade fyra ytterst viktiga pjäser och det tar tid att spela in deras ersättare. Uppmärksamheten kring detaljer i det egna spelsystemet är inte lika skarp hos de nya spelarna. Argentinarens inflytande vid sidlinjen är en annan viktig detalj att ha i åtanke och det faktum att han själv har missat sex (samt 2/3 av mötet med Real Madrid i Supercopa de España) av 11 tävlingsmatcher pg.a. diverse avstängningar den här säsongen har satt sina spår så här i inledningen. Lägg sedan till lagets nio minuter långa mentala kollaps på Mestalla och att Simeone bara haft åtta spelare att jobba med på träningarna under landslagsuppehållet så är det inte särskilt svårt att förstå varför han gav sina spelare en "Cholina" i samband med torsdagens träning.

Det är många saker som måste pusslas ihop innan 2014-2015 års upplaga av Atlético de Madrid hittar helt rätt. En viktig detalj idag jämfört med förra säsongen pratade vi på Atlético-redaktionen om i vårt maratonlånga avsnitt av Atlético Podcast. Laget har tappat spetsen som Diego Costa, David Villa och Adrián bidrog med i djupledsspelet. Simeone nämnde det redan i samband med försäsongsmatchen mot Galatasaray: när man jämför just de karaktäristiska dragen mellan Mario Mandžukic och Diego Costa så klarar kroaten egentligen bara av ett av tre moment som vi hade förra säsongen. Farten och djupledshotet finns inte där, detsamma gäller den individuella kvalitéen. Därför blir det ännu viktigare att ha rätt spelare i rätt positioner för att få ut det bästa av Mandžukic. Med det sagt så har man fått ytterligare en defensiv dimension i spelet med kroaten, inte bara genom uppoffrande löpningar utan boll, men framförallt när det gäller att försvara (men även i anfallsbemärkelse) fasta situationer. Samtidigt måste de båda parterna mötas någonstans hallvvägs där Atlético måste jobba ännu hårdare som lag för att få ut det mesta av "Mandžu" och han själv i alla fall bidra med alternativ i djupet.

Just spelet utan boll är någonting som tränarstaben jobbar med ganska frekvent och man gör det av en väldigt god anledning: det har helt enkelt inte varit tillräckligt bra, tillräckligt länge under matcherna. Här ingår även kombinationsspelet längs kanterna där man gärna vill ta sig runt sina motståndare i trånga utrymmen. Sedan någon gång i januari och februari är det väldigt få motståndare som känner sig lika trygga med bollen mot Atlético, istället försöker de leta hål i Simeones spelsystem kontringsmässigt. Därför var det ingen större överraskning att Simeone stoppade upp spelet upprepade gånger och efterlyste såväl löpningar utan boll som genomskärare i djupet: "Bollen ska inte spelas på fötter, nej, den ska alltid slås i djupet..och så springer vi. Vi springer utan boll!!" ropade han gång efter annan. Om vi kommer se några förbättringar i själva spelet mot Espanyol återstår dock att se.

Förändringar i startelvan
Den som är beredd att lära sig dagligen kommer också att dra stor nytta av sina lärdomar när det gäller att gå ut på planen och demonstrera sin kvalité. Förr eller senare dyker möjligheten upp och då gäller det att vara förberedd. Det är i just den sitsen som José María Giménez har suttit i sedan han skrev på för spel i röd-vitrandigt och anlände till den spanska huvudstaden. Den uruguyanske landslagsmannen har bara gjort tre tävlingsmatcher i Atlético-tröjan i jämförelse med de 13 landskamper som han spelat med Uruguay sedan han stängde Radamel Falcao i sin debut förra hösten. Simeone brukar säga att det inte spelar någon roll hur mycket man spelar, istället handlar det om att ta vara på varje minut man får. Det här är ett tankesätt som han överfört på sina spelare och förutom Raúl García (som är ett praktexempel på detta) gäller detsamma Giménez. Efter en 10 månader lång period av formering och utveckling under Simeones ledning är det således dags för 19-åringen att få chansen i Atléticos startelvan igen. Simeone må ha varit väldigt hård mot spelarna i torsdags, men faktum är att landslagsuppehållet tvingar honom att ställa över João Miranda som har 180 minuter och över 24.000 km i benen efter ännu en lång turné med Brasilien. Därmed splittras Atléticos givna mittbackspar för första gången den här säsongen, men Giménez har gjort alla sina landskamper tillsammans med Diego Godín i en trebacsklinje.

Vi kan även förvänta oss förändringar på vänsterbacken efter Guilherme Siqueiras insats på Mestalla, inte så mycket pg.a. den spelmässiga, mest pg.a. det faktum att Cristián Ansaldi har varit den bättre spelaren sedan kampen om vänsterbacksplatsen påbörjades i samband med argentinarens signatur. Siqueira är dock utanför truppen så något spel för honom blir det inte vid lunch på söndag. Tiago är ju som bekant tillbaka på landslagsscenen och representerar numera Portugal igen. Efter återkomsten till Madrid har Simeone besparat såväl honom som Miranda de tunga övningarna och låtit de jobba med sin återhämtning för att på så vis förebygga skador. Till en början väntades Mario Suárez finnas med i startelvan mot Espanyol, men under fredagen tränade Simeone med just portugisen bredvid Gabi på mittfältet. Mario är dock numera kvitt sina skadeproblem, men under lördagen dök det upp uppgifter om att han återigen skall vara missnöjd med sin position i laget. Han har mestadels agerat back-up till Tiago efter en mycket svag säsongsinledning och flertalet intressenter i såväl England som Italien har visat intresse för honom. Det återstår att se om Atlético kommer släppa honom i januari, mycket beror antagligen på om man hittar någon man kan ersätta honom med. Vem som gör Mandžukic sällskap på topp återstår dock att se, valet står i varje fall mellan Raúl García, Antoine Griezmann och Raúl Jiménez.

Simeones presskonferens
Landslagsuppehållet och dess inverkan: "Vi kommer mycket bra förberedda till den här matchen. Under lagets träningar idag och igår har spelarna visat att de har återhämtat sig väl från sina respektive resor och matcher. För oss handlar det om att förbereda oss på bästa möjliga vis för att på så vis också förstå innebörden av matchen. Det gäller förstås att veta vad laget behöver i den här matchen. Vi hoppas kunna svara på ett bra sätt. Jag väntar mig också ett fullsatt Calderón, precis som fallet kommer att vara. Jag vill även se att supportrarna är nära det egna laget som i sin tur behöver vinna matchen i fråga."

Helgens motståndare: "Espanyol är konkurrenskraftiga. De släpper inte in särskilt mycket mål och jobbar med en liknande intensitet som vi. Jag förväntar mig en tuff och genomarbetad match med många avbrott. Det gäller att h ålla reda på spelare som Caicedo, Lucas, Montañes, Sergio. Alla är mycket snabba och om man ger de utrymme har de kapaciteten att skada en."

Misstagen mot Valencia: "När vi tog oss an Valencia uppstod det situationer som inte hade någonting att göra med trötthet. Istället handlade det om koncentration. Det är inte alltid lätt att återhämta sig mentalt när man spelat flertalet matcher i rad. Förra året gjorde vi det riktigt bra i det här avseendet och jag förväntar mig att vi ska göra det på bästa möjliga vis även i år."

Förväntningar inför Espanyol: "Vi baserar vårt arbete på att koncentrera oss på gruppens arbete och när vi uppnår den nivån så blir det svårt att konkurrera med oss. Jag förväntar mig ett starkt lag som vet hur svårt det kommer bli under morgondagen. Det är en viktig match."

José María Giménez, debuterar: "Giménez känner sig bra och kommer från spel i två raka matcher med sitt landslag. Han kommer att spela under morgondagen. Vi tror på såväl hans kapacitet som förberedelser. Vi hoppas att han skall svara på ett bra sätt eftersom det är en viktig match."

Truppen
Moyà, Oblak; Juanfran, Jesús Gámez, Miranda, Godín, Giménez, Ansaldi; Mario, Tiago, Gabi, Koke, Arda, Cebolla Rodríguez, Raúl García; Griezmann, Mandžukic, Raúl Jiménez

Alessio Cerci
Nej
Saúl, Siqueira

Startelvan (4-4-1-1)
Moyà; Juanfran, Godín, Giménez, Ansaldi; Mario/Tiago, Gabi, Koke, Arda; Raúl García/Griezmann/Raúl Jiménez; Mandžukic

Datum: Söndagen den 19 oktober 2014
Matchstart: 12:00
Spelplats: Estádio Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,907
Planen: 105 x 70 m
Domare: Iñaki Vicandi Garrido (Portugalete, Baskien) är utbildad till advokat och gjorde debut i Primera División när Granada tog sig an Deportivo La Coruña den 23 augusti i år.
Tv: CMore Sport/Sport HD
Streaming: Matchen kan ses via en mängd olika sidor på nätet. Däribland Wiziwig, Rojadirecta, Sport Category.