-

Atlético tar sig an Valladolid på Vicente Calderón

Atlético de Madrid tar sig an Real Valladolid på Vicente Calderón och det finns bara en medicin som garanterar framgångar: "ganar, ganar y volver a ganar".

Efter en väldigt jobbig period de senaste två veckorna står det numera klart att Atlético de Madrid inte kommer kunna försvara sin Copa del Rey-titel som man tog den där vackra kvällen i maj förra året. Drömmen dog på Santiago Bernabéu och Atlético klarade aldrig av att resa sig efter tre riktigt olyckliga mål mot ärkerivalen, så det var aldrig någonting att tala om när Madrid även orsakade lagets första förlust på hemmaplan den här säsongen. Returmötet lagen emellan slutade 0-2, men det är knappast det man kommer minnas från ett röd-vitrandigt perspektiv. Javi Manquillo genomled en riktig mardröm när han orsakade straff i inledningen av matchen, men det var det som skulle komma att hända i slutet av första halvlek som tog all uppmärksamhet. Efter en nickduell med Cristiano Ronaldo hamnade högerbacken med huvudet i marken vilket i sin tur orsakade en whiplash som kommer hålla honom borta i ungefär tre månader. Det kunde dock ha slutat betydligt värre och enligt många expertutlåtanden hade högerbacken tur att landningen inte tog värre, det kunde nämligen ha slutat med bruten nacke. Spelaren är dock i gott skick efter alla omständigheter, men kommer bära en nackkrage mellan 4-6 veckor för att sedan påbörja sin rehabiliteringsprocess på allvar.

Annars handlar det mesta i Atlético-lägret om lagets dåliga form och det faktum att man gått in i en mycket viktig period. Som om det inte vore nog med medias försök att destabilisera klubben, så har plötsligt de urusla domsluten börjat dyka upp titt som tätt. Samtidigt som LFP:s president Javier Tebas fick sin "drömfinal" i Copa del Rey har Diego Simeone med tränarstab jobbat väldigt hårt på att försöka få tillbaka sin viktigaste pjäser. Nästa vecka spelar Atlético en viktig match mot AC Milan i Champions League, men det känns väldigt avlägset i nuläget.

Nu gäller det att hitta en motmedicin och den heter "ganar, ganar y volver a ganar". Vi på Atlético-redaktionen har hört att den skall finnas på Vicente Calderón..

Valladolid slåss med näbbar och klor
Det är visserligen ingen större överraskning att Real Valladolid ligger där de ligger när man går igenom vad laget har åstadkommit under Juan Ignacio Martínez ledning efter 23 ligaomgångar, men visst trodde man på förhand att en av ligans duktigare tränare rent taktiskt skulle klara av att hålla det egna laget precis ovanför nedflyttningsstrecket. Nu ligger Pucela visserligen på en 18:e plats med 21 inspelade poäng vilket är tre bakom Málaga och Granada, men läget är alltid prekärt när man ligger så långt ned i tabellen. Det har hänt en hel del sedan Valladolid tog sig an Atlético i den femte omgången. Veckan efter att de båda möttes på José Zorilla åkte Juan Ignacio Martínez manskap till Ciutat de Vàlencia där man fick med sig en poäng i hans återkomst, trots att man blev fullständigt utspelade av hemmalaget som uppenbarligen ville bevisa att klubben skulle klara sig utan sin gamle tränaren vid rodret. Hade det inte varit för Diego Mariño i gästernas mål så hade Levante antagligen vunnit väldigt övertygande. Veckan därpå tog man sig an Málaga och även här blev man utspelade av sina motståndare, men laget fick återigen med sig en poäng efter att ha utnyttjat sina fasta situationer på bästa möjliga vis.

Det var dock aldrig något snack om vem som var det bättre laget när Valladolid besökte Camp Nou i början av oktober. Laget förlorade med klara 4-1. Efter landslagsuppehållet i oktober tog man sig an Sevilla och den här gången fick man återigen med sig poäng trots att man än en gång var utspelade. Sevilla var det bättre laget under stora delar av matchen, men i slutändan slarvade andalusierna och Valladolid kom ikapp från 0-2 till 2-2 inom loppet av tre minuter i slutet av tillställningen. Manucho gjorde en riktigt bra insats. Hela den här grejen med att vara utspelade och sämre spelmässigt är någonting som har präglat Valladolids säsong under stora delar av 2013-2014 års upplaga av Primera División, men mot Rayo Vallecano hade man betydligt mer att säga till om. Nu gjorde man visserligen en riktigt bra första halvlek och gick sedan ned sig någorlunda, men det räckte då Rayo gör alldeles för många individuella misstag. Skillnaden lagen emellan var Valladolids raka kontringsspel och effektivitet framför mål där Patrick Ebert drog ett stort lass samtidigt som Fausto Rossi bidrog med väldigt god kvalité i passningsspelet från sin centrala mittfältsposition. Det är med den här typen av planering som Juan Ignacio Martínez trivs bäst med: lågt försvarsspel, hög intensitet och aggressivitet på mitten som sedan leder till kvicka och raka kontringar längs kanterna. Säsongens bästa halvtimme kom mot Real Sociedad i den elfte ligaomgången och det var faktiskt Daniel Larsson som ledde Pucela till lagets framgångar. Efter att återigen ha legat under 0-2 lyckades man komma ikapp inom loppet av ett par minuter i slutet av tillställningen. Man hade också en gyllene chans att vinna, men då räddade Claudio Bravo en straff slagen av tysken Patrick Ebert på tilläggstid.

Veckan därpå var det inte mycket som stämde mot Almería och man var i ärlighetens namn underlägsna sina motståndare. Det skall dock sägas att andalusierna, precis som när Atlético var på besök förra helgen, gynnades av domarnas urusla ageranden på planen. Rodri gjorde mål med handen och Ebert blev utvisad för någonting som han verkligen inte förtjänade att bli utvisad för. Några dagar senare tog man sig an Valencia på Mestalla och faktum är att man var väldigt nära att få med sig tre poäng. Spelmässigt gjorde man det man brukar göra: slog till när motståndarna minst anade det. Det var framförallt högerbacken Alcatraz som utmärkte sig tillsammans med Javi Guerra och till viss del Bergdich. En poäng på Mestalla var någonting som man minst sagt kunde vara nöjda med, trots motståndarnas svaga säsong. Några dagar senare åkte man på en förlust mot Osasuna hemma på José Zorilla där laget inte alls kom upp i normal nivå. Framförallt eftersom man i mångt och mycket tvingades vara spelförande, något som i sin tur inte passar Juan Ignacio Martínez manskap. Osasuna lade sig bara på defensiven och avgjorde i slutminuterna genom Oier sedan Mariño gjort ett misstag. Det var också ganska uppenbart att när Ebert och Javi Guerra inte presterar på en högre nivå, så har laget problem med målskyttet. Det var inte mycket att prata om när man besökte Santiago Bernabéu i slutet av november. Laget åkte på en klar 4-0-förlust mot ett lag som precis hade börjat att hitta formen på allvar. Valladolid skulle dock revanschera sig och det rejält när Celta Vigo besökte José Zorilla i början av december. Laget gjorde en väldigt bra insats spelmässigt och Javi Guerra slog till med ett hattrick samtidigt som såväl Fausto Rossi som Patrick Ebert gjorde det riktigt bra spelmässigt. Sen så var det ju det här med oförmågan att visa upp någon form av jämnhet genom säsongen. Man åkte ur Copa del Rey mot Rayo Vallecano och åkte dessutom på en 4-2-förlust mot Espanyol dagarna innan julafton. Juan Ignacio Martínez var inte nöjd med alla misstag som hans spelare gjorde, speciellt i backlinjen. Spelmässigt var det också en match som Espanyol var mycket bättre i.

En poäng mot Real Betis i omstarten efter jul och nyårsuppehållet var någonting som Valladolid säkerligen inte ville ha. Andalusierna hade inte spelat särskilt bra, men Pucela klarade inte av att besegra sina motståndare. Man fick återigen nöja sig med en poäng. Laget hade också ramlat in i en period där man inte hade lyckats vinna en match på ganska länge vid det här laget. Det skulle bli ännu värre: Granada krossade Valladolid med 4-0. Förlustraden förlängdes sedan när man mötte Athletic Club på bortaplan på nya San Mamés, trots att man hade ledningen med uddamålet fram till den 65:e minuten. Det var dock bara en tidsfråga innan baskierna lyckades spräcka nollan och det gjorde man sannerligen. Slutresultatet skrevs till 4-2 och det enda positiva var egentligen Valdet Ramas vackra mål från distans i slutminuterna.

Efter fem raka förluster var det knappast någon som trodde att Valladolid skulle lyckas rå på Villarreal i den 20:e ligaomgången, men det var precis vad som hände. Laget hade tagit in unge serben Stefan Mitrovic på lån från portugisiska Benfica som gick raka vägen in i startelvan tillsammans med rutinerade Jesús Rueda efter två träningar. Juan Ignacio Martínez bestämde sig för att spela väldigt lågt med hög press och väldigt god aggressivitet. Det lönade sig och Rueda avgjorde genom att nicka in matchens enda mål på en fast situation i den 40:e minuten. Veckan därpå spelade man oavgjort mot Getafe i en tuff tillställning där båda lagen hade sina målchanser, men där ingen utnyttjade de. Det skall dock sägas att Valladolid antagligen förtjänade att åka hem till Pucela med tre poäng och att Getafe hade en del tur. Förra helgens möte med Elche var bisarrt. Först och främst bestämde sig Patrick Ebert för att vägra spela fem timmar innan matchen satte igång, sedan fick han alla sina lagkamrater emot sig och strax därpå skulle man spela på en plan som inte bör kallas en fotbollsplan. Den var genomdränkt i vatten och det var mer eller mindre omöjligt att få bollen att rulla. Två spelare fick kliva av skadade, varav en av dessa var Jeffren, nyförvärv från Sporting CP. Laget kom tillbaka efter ytterligare ett 0-2-underläge. Humberto Osorio gjorde båda målen i Valladolids favör.

Spelstil, formation och tendenser
Samtidigt som det haglat matcher till höger och vänster för Atlético har Valladolid kunnat koncentrera sig på det som komma skall i den spanska huvudstaden på lördag och dessutom arbeta ganska intierat på motståndarnas svagheter. För bara ett antal veckor sedan såg laget ut att få riktigt svårt att hänga kvar i Primera División, men paralellt med att Atlético började tappa poäng i toppen så inledde Valladolid en positiv trend som man lyckats hålla i de tre senaste ligamatcherna. Man gjorde som sagt en riktigt bra defensiv insats mot Villarreal i slutet av januari och det var någonstans där som laget återfann sin rytm. Dessförinnan hade laget bara lyckats vinna en gång på 12 matcher, något som också gjorde att Juan Ignacio Martínez jobb svävade i fara på allvar. Man har framförallt stärkt upp defensiven med ett nykomponerat mittbackspar i form av Jesús Rueda och Stefan Mitrovic. Det handlar om två spelare som kompletterar varandra väl trots att de bara har spelat tre tävlingsmatcher, att serben inte kan ett ord spanska och saknar rutin från spel i en starkare liga. Deras fysik och markeringsförmåga har också satts på prov med jämna mellanrum och i offensivt straffområde är de ständigt ett hot på fasta situationer. Samtidigt har även de båda ytterbackarna i form av Antonio Rukavina till höger och Carlos Peña till vänster höjt sig på sina respektive positioner och gjort bra ifrån sig ur ett lagperspektiv. En viktig byggsten i Juan Ignacio Martínez som riktar in sig väldigt mycket på ett starkt kollektivt försvarsspel och kvicka kontringar. De senaste matcherna har han skiftat mellan ett 4-2-3-1 och 4-3-3 beroende på motståndaren. Det är mycket möjligt att man kommer göra samma sak mot Atlético som själva hade problem mot Real Madrids spelskickliga 4-3-3-system i dubbelmötet i Copa del Rey.

JIM, som han kallas, har också en del alternativ på lagets centrala mittfält som han använder sig av. Han har förlitat sig mycket på veteranen Álvaro Rubio som lagets ankare samtidigt som Fausto Rossi styr spelet lite mer från en centrala mittfältsposition. Båda spelarna är dock i första hand defensivt inriktade och ser till att skydda sin backlinje. Det mesta i Valladolids anfallsspel har handlat om Patrick Ebert de senaste två säsongerna, men massvis med incidenter har klubben gjort sig av med honom. Det har handlat om allt från konstiga beslut vid skador, så som det faktum att han åkte till Tyskland för att han inte litade på Valladolids läkarteam till att han cyklat hem skadad från träningar, träffats med José Luís Caminero på hemlig plats mellan Madrid och Valladolid..ja, ni hör och då har vi inte ens nämnt det som fick bägaren att rinna över för Pucela-ledningen. Han lämnade sina lagkamrater fem timmar innan mötet med Getafe. Det i sin tur gjorde att Valladolid bröt kontraktet. Nu ångrar man sig säkert att man inte sålde honom i somras. Hur som helst, mycket av lagets anfallsspel vilade på just tyskens axlar, nu måste man hitta någon som skall göra skillnaden.

I anfallsspelet använder man sig mycket av sina ytterbackar som gärna överlappar där högerkanten varit en av nycklarna till framgångarna. Inläggsspelet från kanterna är någonting som man förlitar sig väldigt mycket på, speciellt när Óscar saknas i laget. Det är sällan man vill ha mer bollinnehav än sina motståndare utan man organiserar sig väl och försöker kontra. Valladolid är också bra på fasta situationer, speciellt frisparkar längs kanterna och hörnor. Där gäller det att se upp.

Det mesta av Valladolids anfallsspel handlar också om Javi Guerra. 31-åringen har gjort sammanlagt 69 mål på 139 matcher i Pucelas tröja sedan han anlände från Granada 74 sommaren 2010 och är i högsta grad delaktig i att Valladolid kunnat stanna i Primera División. Den här säsongen har det blivit 11 mål på 22 ligamatcher, något som också har gjort att andra klubbar har fått upp ögonen för honom. Det är framförallt Cardiff City som intresserat sig för hans tjänster, men spelaren, som har ett utgående kontrakt med Valladolid har bekräftat att han inte har skrivit på någonting med någon. Detta trots ihärdiga spekulationer om att en flytt till England skall vara nära. Faktum är att det var riktigt nära under de sista timmarna av januarifönstret, men då bestämde sig Pucela för att behålla spelaren.

Juan Ignacio Martínez har skadeproblem
Efter något av en vändning resultatmässigt har Valladolid återigen problem. Den här gången kommer Juan Ignacio Martínez inte kunna räkna med några av sina viktigaste spelare. När han presenterade en lista på 18 spelare som skall ta tåget till den spanska huvudstaden på fredagen så saknades några viktiga pjäser. JIM har visserligen varit väl medveten om att Jesús Rueda inte kommer kunna spela mot Atlético då mittförsvararen drog på sig sin femte varning för säsongen i mötet med Elche förra helgen. Rueda har varit väldigt bra de senaste matcherna och är en av anledningarna till att laget har lyft sig med sitt konsekventa försvarsspel. Óscar är inte heller tillgänglig för spel hos bortalaget. Han är alltjämt skadad och även om det fanns ett litet hopp om att han skulle kunna återvända i tid så missar han tillställningen vid Manzanares-floden på lördag eftermiddag. Jeffrén, som värvades från Sporting CP är också borta pg.a. skada. Han ådrog sig den i samband med hans debut för Valladolid förra helgen och kommer missa upp till fem veckor.

Däremot är skadedrabbade Lluis Sastre tillbaka efter en muskelskada som han ådrog sig mot Getafe för ett antal veckor sedan. Slutligen skall det också sägas att Javi Guerra kommer tillbaka efter avstängning. Det är viktigt för gästerna.

JIM har lämnat Heinz utanför truppen, men schweizaren har å andra sidan bara spelat en match sedan ankomsten till Valladolid, så det var väntat.

Truppen
Diego Mariño, Jaime; Rukavina, Peña, Bergdich, Valiente, Mitrovic; Sastre, Álvaro Rubio, Rossi, Víctor Pérez, Baraja, Larsson, Omar, Rama, Osorio; Manucho, Javi Guerra

Jesús Rueda
Óscar, Jeffrén
Heinz

Startelvan (4-2-3-1)
Diego Mariño; Rukavina, Valiente, Mitrovic, Peña; Álvaro Rubio, Rossi; Larsson, Víctor Pérez, Omar/Osorio; Javi Guerra

"A pasar página.."
Det var precis vad Raúl García sade under en presskonferens som han pratade vid efter onsdagens träning på Cerro del Espino. Navarra-sonen var väldigt klar på vad som behövdes göras för att Atlético de Madrid skall fortsätta på samma vis som när man gick upp i serieledning innan dubbelmötet med Real Madrid och ligamatchen i Almería den gångna helgen. Samtidigt är det ju så att om man vill uppnå någonting så måste man testa sina gränser. Atlético slåss inte på samma villkor som Real Madrid och Barcelona, något som syntes ganska väl i returmötet på Vicente Calderón, även om Diego Simeone ställde upp med en väldigt reservbetonad elva av uppenbarliga anledningar. Skillnaden ligger helt enkelt i utfyllnadsspelarna: Atlético har ingen Iker Casillas på bänken när Thibaut Courtois går sönder, det finns inte heller någon Isco eller Illarramendi att slänga in för den delen heller och då har en spelare av Gareth Bales kaliber bara spelat ungefär 50% av alla matcher i Madrid-tröjan den här säsongen. Skillnaden ligger i mångt och mycket i ungefär €180 miljoner plus Casillas och det är ingenting som Atlético kan göra någonting åt än att borra ned huvudet och försöka utvecklas som fotbollsspelare. Det är Atléticos enda realitet.

Det är också den stora anledningen till att Diego Simeone nämner de två stora klubbarnas budget och alternativ som den stora anledningen till att Atlético hela tiden slår ur underläge. Argentinaren har visserligen inte använt sig av mer än 12-13 spelare regelbundet den här säsongen och det i sig är ett problem, men å andra sidan förtjänar man sin speltid och det har den grupp av spelare som han använt sig av gjort också. Simeone kan göra omkastningar i startelvan mot lagen under Madrid och Barcelona om man dras med skador och avstängningar, men Atleti kommer inte upp i samma kvalité i den typen av situationer och har generellt mycket svårare att vinna sina matcher vilket också tar på krafterna. Det är lätt att sitta och kritisera, men svårare att analysera situationen.

Hur skall man använda sig av Diego?
Diego Simeone har jobbat väldigt hårt på att Atlético de Madrid skall värva Diego sedan brasilianaren lämnade klubben i juli 2012. Det har varit ständig telefonkontakt mellan de båda parterna och offentliga uttalanden från de båda hållen för att Miguel Ángel Gil Marín slutligen skulle svälja stoltheten och värva 28-åringen. Han gjorde en riktigt bra comeback i röd-vitrandigt och såg till att laget kunde hålla i bollen på ett bättre sätt mot Real Sociedad där det även blev mål. Sedan dess har dock brasilianaren haft det betydligt jobbigare. Det gick inget vidare i derbyt på Santiago Bernabéu där han blev utbytt i halvtid efter att ha försvunnit helt och inte alls kommit in i lagets kollektiva försvarsspel. Helgen därpå var han lagets bästa spelare mot Almería, men då blev han överraskande nog utbytt efter en timmes spel av Simeone. Ett byte som var väldigt ologiskt och som Cholo alltjämt inte har förklarat. Han fick utgå mot Madrid i tisdags också, återigen i halvtid, återigen efter att inte ha kommit in i matchen på allvar. Därför har nu en debatt blossat upp i Atlético-kretsar: Hur skall man egentligen använda brasilianaren? Förra gången han representerade klubben spelade han väldigt mycket på högerkanten, den här gången är det tänkt att han skall vara länken mellan lagets defensivare delar och anfallet. Så har det dock inte blivit.

Hans samspel med Arda har inte varit jättebra, förutom möjligtvis en kort period i andra halvlek mot Almería innan han byttes ut. Förra gången var det Arda som tog en stor portion av det defensiva spelet som i sin tur öppnade upp för att Diego kunde göra det han är bäst på: styra spelet. Ett annat problem som har uppstått med Diego på planen är att Diego Costa inte riktigt kan utnyttja sina kvalitéer. Det blir för statiskt och utan Filipe Luís på vänsterkanten klarar man inte heller av att kombinera sig till möjligheter. Det återstår att se hur Simeone kommer använda sig av Diego. En sak är i varje fall säker: laget måste bli betydligt mer rörligt i djupled när han har bollen, något som inte var fallet mot Almería exempelvis.

En skadesituation som äntligen börjar ljusna
Atlético de Madrids bortaseger mot Athletic Club på Nuevo San Mamés den 29 januari har visat sig vara dyrköpt. Det var nämligen då som Filipe Luís gick sönder och Emiliano Insúa gick in på hans position. Till en början gjorde argentinaren ett bra jobb, men sedan förlusten på Santiago Bernabéu har han haft det riktigt svårt. Det är framförallt de individuella misstagen som sticker ut, något som argentinaren måste jobba bort om han överhuvudtaget vill stanna i Atlético nästa säsong. Det faktum att Filipe har gått skadad de senaste veckorna är dock inte det enda problemet för Simeone. Strax innan just den där ovannämnda segern har laget åkt på sju skador: Óliver Torres skadade axeln mot Rayo Vallecano, David Villa åkte på en muskelskada mot Real Sociedad, Thibaut Courtois har inte kunnat spela sedan mötet med Real Madrid då Karim Benzema stämplade honom i ländryggen samtidigt som Tiago inledde med en skada mot Almería och avslutade mötet med andalusierna med två skador: en fraktur i armen och en ligamentskada i ena knät sedan Hélder Barbosa försökt bryta benet på honom med en dubbelfotad tackling. Som om Cholo inte hade nog med bekymmer så skadade Javi Manquillo nacken i en nickduell med Cristiano Ronaldo. Det var inte långt borta från att det hela slutade i en enda stor tragedi, men lyckligtvis klarade sig högerbacken en whiplash. Han kommer med stor sannolikhet bli borta upp till tre månader. Sen har även José María Giménez dragits med en skada, men han var aldrig påtänkt till startelvan.

Det är dock inte bara svarta rubriker i Atlético-lägret när det gäller skador. Efter fredagens träning genomförts kunde Simeone äntligen räkna med några av lagets viktigaste spelare igen. Villa är tillbaka i träning sedan torsdagen och är tillgänglig för spel mot Valladolid i helgen. Samtidigt genomförde Courtois hela träningen under fredagen vilket innebär att han numera är helt återställd efter sin ländryggsskada. Mycket goda nyheter. Nu gäller det att undvika skador för de har sannerligen duggat tätt under februari månad.

Diego Simeones presskonferens
Motståndarnas markering av Diego Costa: "Jag tycker att motståndarna har markerat honom på ett mycket bra sätt, speciellt när man har i åtanke hur väl de genomfört matcherna också. Det stämmer att han inte har haft några målchanser i de två senaste matcherna. Vi jobbar för att hela laget ska kunna skapa målchanser för en spelare som Diego Costa."

Diego Ribas: "Om vi påminner oss själva om hur vi spelade med Diego under hans första tid i klubben så var det så att han spelade till höger på mittfältet. Mario, Gabi eller Tiago bytte av varandra, Arda återfanns till vänster samtidigt som Adrián och Falcao spelade på topp. På det viset kunde vi jobba med täta linjer mellan oss, precis som nu, genom att släppa till väldigt få mål. Just nu ser jag ingen anledning att leta andra lösningar. Det stämmer att han inte har varit med oss på ett tag, det har ju trots allt gått 1,5 år. Hans ankomst har gjort att vi inte har haft särskilt mycket tid att jobba på vissa saker, men ju snabbare han kommer ihåg de här sakerna så kommer laget att bli bättre. Han kommer ge oss viktig kvalité."

Valladolid: "Vi har förlorat ett viktigt dubbelmöte, det råder ingen tvekan om det. Samtidigt har vi också förlorat en ligamatch. Det viktiga sker imorgon. Vi får se hur vi ska försöka slå en motståndare som kommer hit med stor motivation. De har spelar med god snabbhet som kan komplicera till saker och ting. En av alla dessa är Javi Guerra. Fokus ligger helt och hållet på Valladolid. Vi behöver göra en bra match."

Andra delen av säsongen är mycket svårare: "Efter att vi förlorade mot Almería, som vi respekterade fullt ut, fick det oss att tänka på att allt möjligt kan hända under en fotbollsmatch. Jag har gått runt och sagt att lag spelar annorlunda under den andra delen av säsongen under en tid nu. Det är helt enkelt mycket mer på spel vid det här laget. Det enda motståndarna tänker på är hur man ska ta poäng och inte så mycket på hur det ser ut på planen. Därför presenteras samma svårigheter match efter match. Om vi vinner imorgon kommer det att vara eftersom vi förberett oss väl med intensitet i vårt spel och alla de koncept vi måste använda oss av för att stå som vinnare."

Lagets form och fysiska status: "Det är bara normalt att vi det pratas om dålig form. När ett lag gör så bra ifrån sig så är det inte konstigt att det börjar pratas om det hela. Detsamma hade hänt lagen runtomkring oss, om de nu befann sig i samma situation. Vi har gott om energi och styrka. Det vackra med fotboll är att man alltid kan ta revansch och morgondagen är ett bra tillfälle att visa vilken typ av lag vi är."

Förändringar i startelvan
Atléticos tränarstab använde sig av samma elva spelare under torsdagens och fredagens respektive träningar och det mesta tyder på att det också är de elva spelarna som kommer spela mot Valladolid på lördag. Aranzubia fick visserligen sin utvisning mot Almería upphävd, men i och med att Courtois är tillbaka efter skada kommer belgaren att vakta målet i helgen. Han kommer ha en fyrbackslinje i form av Juanfran till höger där landslagsförsvararen är den enda högerbacken Simeone har till sitt förfogande efter Javi Manquillos otäcka skada. Det blir dock förändringar i mittlåset: Alderweireld går med stor sannolikhet in bredvid Godín vilket innebär att Miranda står över inför mötet med Milan nästa vecka. Trots alla misstag har inte Simeone något val på vänsterbacken: Insúa spelar med stor sannolikhet där mot Blanquivioletas.

Mario kommer ta hand om den defensiva mittfältspositionen vilket innebär att han gör sin andra raka start. Simeone är naturligtvis medveten om hur viktigt det är att Mario kommer tillbaka i form, men senast såg han riktigt ringrostig ut. Han kommer ha lagkapten Gabi bredvid sig. Den stora nyheten är dock att Cholo går tillbaka till det som fungerade innan Diegos intåg i laget. Koke är tillbaka efter avstängning och återfinns i startelvan tillsammans med Arda där båda har en utgångsposition på varsin kant. Simeone behåller dock Raúl García i startelvan trots några riktigt svaga insatser på senare tid. Navarra-sonen fortsätter i en central position och spelsystemet är med stor sannolikhet en variant av 4-4-2, den här gången spelar han precis bakom Diego Costa som återvänt efter avstängning.

Truppen
Aranzubia, Courtois; Juanfran, Alderweireld, Miranda, Godín, Insúa; Mario, Gabi, Koke, Arda, Diego, Sosa, Cebolla, Raúl García; Adrián, Villa, Diego Costa

-
Filipe Luís, Tiago, Giménez, Javi Manquillo
-

Startelvan (4-4-1-1)
Courtois; Juanfran, Alderweireld, Godín, Insúa; Mario, Gabi, Koke, Arda; Raúl García; Diego Costa

Mål: 56-26
Öppet spel: 32-15
Kontringar: 7-2
Fasta situationer: 9-9
Straffar: 5-0
Självmål: 3-0
Insläppta mål: 16-39
Skott: 318-231
Skott på mål: 134-78
Skott mot det egna målet: 211-336
Bollinnehav: 48,7%-47,5%
Passningsprocent: 78,4%-76,1%
Varningar: 61-59
Utvisningar: 1-1
Tacklingar: 579-461
Regelöverträdelser: 333-323

Datum: Lördagen den 15 februari 2014
Matchstart: 16:00
Spelplats: Estadio Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,960 åskådare
Planen: 105 x 70 m
Domare: Eduardo Prieto Iglesias (Pamplona, Navarra) är 32 år gammal och mekanisk ingenjör till yrket. Han har dömt 12 matcher i Primera División den här säsongen.
Streaming: Atlético-Valladolid kan streamas via en mängd olika sidor på nätet, däribland Wiziwig, Rojadirecta och Sport Category. Annars erbjuder Unibet och bet365 stabila streamar som man dock inte kan se i fullskärm.