-
Sevilla gästar Vicente Calderón
Atlético de Madrid tar sig an Sevilla i den 20:e omgången av Primera División, men det är inte samma Sevilla som man besegrade i premiären. Den här gången är de mer formerade som lag, bättre defensivt och har en intressant spridning målmässigt.
Atlético de Madrids seger i Copa del Rey-returen mot Valencia under tisdagskvällen gör att den röd-vitrandiga lagmaskinen är vidare till nästa omgång av turneringen där man själva står som regerande mästare. Efter ett oavgjort resultat på Mestalla, där det skall sägas att Diego Simeones manskap slarvade bort en uddamålsseger, såg man till att göra det som behövdes i returen på Vicente Calderón. Det var långt ifrån en särskilt välspelad tillställning som publiken vittnade, men Atlético-spelarna lyckades ta sig förbi en betydligt starkare motståndare under Juan Antonio Pizzis ledning än det var när Miroslav Ðukic styrde skutan nedåt i tabellen. Det var Atléticos fjärde tävlingsmatch efter jul och nyårsuppehållet och om inte tröttheten märktes, så saknades koncentrationen under stora delar av mötet med Valencia. Fyra matcher på tio dagar innebär att Atleti har klarat av en tredjedel av de 40-45 dagarna som innebär ganska extremt matchande fram tills det att UEFA Champions League återstartar och vi har två finalister klara till årets upplaga av Copa del Rey i mitten av februari. Nu väntar ytterligare tre mycket svåra matcher i ligan respektive det inhemska cupspelet, som inte är någonting som varken spelarna eller tränarstaben med Simeone i spetsen tänker ge upp. Det är möjligtvis så att Simeone bara kan rotera ordentligt mot Rayo Vallecano i ligaspelet, men även de har en revansch att utkräva efter Miguel Ángel Gil Marín sålt sitt ord till Real Betis och skickat iväg Léo Baptistão på lån till Andalusien.
Det är som ni förstår fullt upp för den röd-vitrandiga huvudstadsklubben där man alltså försöker ge sig in i jakten på tre olika turneringar. Det blir som sagt inte lättare av att många av motståndarna är i väldigt bra form, för det är precis det som är fallet när Sevilla gästar Vicente Calderón i helgen. Uppladdningen blir inte hellre sämre av det faktum att just andalusierna är en rival som Atlético-supportrarna inte har mycket till övers för. Helgens mest intressanta fotbollsmatch spelas, precis som förra veckan, på den röd-vitrandiga borgen vid Manzanares-floden.
Nybygget Sevilla, anledningen till en svår säsongsinledning
Efter en tydligt nedgående spiral de senaste säsongerna, speciellt efter att man misslyckats hävda sig i Europa och alla spelarförsäljningar som gjort laget betydligt svagare, bestämde man sig från ledningshåll att försöka göra någonting åt situationen i somras. Det var ganska uppenbart att Sevilla hade gjort ett bra övergångsfönster när det stängde i början av september, detta trots massiva spelarförluster som tvingat klubben att börja om från noll. Det i sig innebar att nyckelspelare och viktiga pjäser, såväl på som utanför planen, som Álvaro Negredo, Jesús Navas, Geoffrey Kondogbia, Gary Medel samt Andrés Palop lämnade klubben för spel utomlands. Ledningen hade en ganska tydlig idé om hur man skulle ersätta den här typen av spelare, men det gällde ändå att ha kvar någon form av grund och identitet att luta sig emot när det blåser snåla vindar. Lösningen blev att bygga det mesta av lagets spel kring Ivan Rakitic och göra kroaten till en tydlig frontfigur. I situationer som dessa gäller det att agera smart och förnuftigt på övergångsmarknaden, speciellt när man inte har möjligheten att värva "färdiga" spelare inom prisklasser som bara de rikaste i Europa kan göra. Den hårt kritiserade sportchefen Monchi analyserade situationen, använde sig av sin kunskap på övergångsmarknaden och satte sedan ihop ett viktigt pussel i en period där klubben var hårt pressad. Det är ett väldigt krävande och svårt arbete som väldigt få utan erfarenhet och goda kontakter klarar av. För att förstå innebörden av det hela räcker det med att utnyttja kollektivtrafiken i staden och ta sig de 5 km till Estadio Benito Villamarín där krisen hägrar över Sevillas grön-vitrandiga följe. Årets upplaga av Primera División började dock inte som Nervión-klubben hade tänkt sig när Atlético besökte Estadio Sánchez Pizjuán i mitten av augusti förra året. En ganska jämn tillställning mellan de båda lagen avgjordes som bekant av Diego Costa, men det var också en match där Unai Emery förlorade tillställningen genom att placera Israel Puerto i mittförsvaret efter en knapp timmes spel. 20-åringen har spelat tre minuter sedan det inhoppet. Han var helt enkelt inte redo.
Helgen därpå klarade man bara oavgjort mot Levante på Ciutat de Vàlencia där man i mångt och mycket knappt klarade av att skapa några målchanser i första halvlek samtidigt som de första 45 minuterna mest såg ut som en brottningsmatch. Sevilla var dock det bättre laget i andra halvlek, men hade liksom Levante förtvivlat svårt att skapa farliga målchanser och fick därför inte heller någon utdelning. Vibbarna av två nybyggen gick inte att ta miste på när man tog sig an Málaga i andra ligaomgången som också slutade oavgjort, den här gången gjorde dock båda lagen mål. Efter landslagsuppehållet i september tog man sig an Barcelona på Camp Nou i vad som skulle bli en riktigt konstig tillställning. Sevilla lyckades hämta in ett 2-0-underläge inom loppet av tio minuter i slutet av matchen genom mål av Ivan Rakitic och Coke, men Alexis Sánchez avgjorde på tilläggstid. Det var dock César Muñiz Fernández som återigen gjorde sig påmind för den spanska fotbollspubliken när han inte bara dömde bort ett regelrätt mål för gästerna och i den 94:e minuten passade Alexis på att strö ytterligare salt i såren med att avgöra. Det var just i den här matchen som Sevilla började visa upp en sida som de skulle komma att utnyttja väldigt mycket: de fasta situationerna. Det var dock domarinsatsen som skulle komma att diskuteras mest efter Fernando Navarros uttalanden strax efter matchen i spanska Canal+. Säsongsinledningen var allt annat än en succé, därför kom mötet med Estoril i UEFA Europa League som en välkommen distraktion veckan därpå. Man vann med 2-1 i Portugal och därmed var comebacken i Europa-spelet fulländad för den här gången. Glädjen blev dock korlivad när man tog sig an Valencia på Mestalla, där man var det betydligt sämre laget, så efter fem spelade omgångar var man plötsligt jumbo i Primera División. Det kommer dock en tid när man som lag svetsas samman, men i sådana lägen behövs relativt enkla trepoängare. Det var precis vad Sevilla tog mot Rayo Vallecano i slutet av samma månad. Nu hade man visserligen en del domslut på sin sida, men det var ingen tvekan om att Sevilla inte hade någonting att göra i de lägre regionerna av den här ligan.
Tre dagar senare reste man till San Sebastián för att försöka plocka poäng av Real Sociedad som också gjort en trög ligastart. Det var precis vad man gjorde också. Hemmalaget styrde spelet, höll i bollen och när väl chanserna dök upp så klarade man inte av att göra mål. Carlos Vela själv hade två frilägen under en och samma match som han bommade. Det skall dock sägas att Piotr Trochowski mycket väl kunde ha avgjort i gästernas fördel om han varit mer precis när det gällde. 1-1 var dock en indikation på att laget var på rätt väg. Strax därpå tog man två viktiga segrar i såväl Europa League (mot Freiburg) som i ligaspelet där man vann ett av många andalusiska derbyn den här säsongen med 2-1 mot Almería. Trots att skadesituationen var allt annat än lätthanterlig så syntes det att Sevilla ändå hade fått igång ett momentum, problemet var bara att man alltjämt var riktigt dåliga på bortaplan. Efter landslagsuppehållet i oktober var man på väg mot en viktig bortaseger, men en 2-0-ledning blev 2-2 mot Real Valladolid på José Zorilla och man var tillbaka i något av ett negativt stim igen. Det blev inte heller bättre av att man bara fick med sig en poäng borta mot Slovan Liberec i Europa League, även om laget uppenbarligen låg betydligt bättre placerade där för avancemang än att nå sina mål i ligaspelet. En tidig utvisning på Damiá i gästande Osasuna renderade i ett rejält spelövertag och tre efterlängtade poäng när man besegrade Navarra-klubben med 2-1 i slutet av oktober. Den som tycker om offensiv fotboll, men blundar när motståndarna anfaller och inte ger försvarsspel överdrivet stor tyngd fick sig en rolig tillställning när Sevilla tog sig an Real Madrid i den spanska huvudstaden. Det slutade 7-3 till Madrid där hemmalaget hade en 3-0-ledning som krymptes till 3-2 samtidigt som en sekvens avgjorde matchen till hemmalagets fördel i början av andra halvlek. Det var nämligen då som Vitolo missade ett jätteläge och Karim Benzema satte 4-2 bakom Beto. Sedan rann det iväg. I mångt och mycket kändes det som en match i 1990-talets anfallsglada fotbollsskola där vissa matcher kunde vara snäppet värre. Det skulle bli värre. Man förlorade mot Celta Vigo med uddamålet när vi befann oss i början av november, som om det inte vore nog så var det även Beto som spelade fram Álex López till galiciernas segermål. Trots att Sevilla inte alls spelade bra så var man framme vid ett flertal tillfällen och borde kanske också ha gjort mål, men antingen så var målramen eller Yoel ivägen. Man fick med sig ett oavgjort resultat mot Slovan Liberec hemma och även om det var en missräkning var man bra med i gruppspelet i Europa League, det var liksom aldrig något problem.
Sevillas positiva trend började med att jaga bort bortaspöket på Cornella El-Prat.
Vändningen
Det skulle komma en sådan. Den som minns Real Sociedad förra säsongen eller Atlético de Madrid säsongen innan är väl medveten om att saker och ting inte nödvändigtvis behöver se likadana ut som de sett ut i början av säsongen. Ett lag, en säsong eller en klubb brukar ofta få till en vändning när det sker ett trendbrott, för det är oftast då som tron återvänder. Sevillas bortaspel hade varit uselt och man hade inte vunnit utanför Estadio Sánchez Pizjuáns gräsmatta på 412 dagar när det plötsligt hände: Espanyol besegrades med 1-3 på Cornellà El-Prat, en arena där Atlético åkt på sin hittills enda förlust i alla turneringar. En seger som betydde enormt mycket för laget som i sin tur kunde gå in i ett landslagsuppehåll med lugn och ro. När man sedan återvände från detsamma gjorde man det för att ta sig an Real Betis på Estadio Sánchez Pizjuán. Ett laddat derby som var jämnt i ungefär 40 minuter innan Paulão åkte på ett rött kort och Stéphane M'Bia kunde nicka in 2-0-målet precis innan halvtid. Sedan var det åka av för Betis som inte hade någonting att sätta emot. En repris på förra årets kross i derbyt med undantaget att man inte gjorde en "manita" på sina ärkerivaler. I slutet av november spelade man oavgjort mot Estoril, men det skulle inte göra någonting då man ändå var ganska säkra på att ta sig vidare till nästa omgånga av Europa League. Istället fokuserade man stora delar av december åt att plocka in poäng på sina rivaler i kampen om Europa-platserna i ligaspelet. Först tog man sin andra raka bortaseger i Granada i regionsderbyt. En underhållande fotbollsmatch som kunde ha gått åt båda hållen, men där Sevillas anfallare till slut kunde ge de segern och där Carlos Bacca hade vaknat på allvar. I december var det en hel del cupspel. Först såg man till att vinna sin grupp i Europa League och kvalificera sig som gruppetta och sedan vann man första mötet mot Racing..men mitt i den här framgångsperioden åkte man faktiskt ut ur Copa del Rey mot kantabrierna där efter en riktig fiaskoinsats på Sánchez Pizjuán dagarna innan jul och nyårsuppehållet.
Det spelade ingen roll att man hade 1-0 med sig från mötet i Kantabrien när Racing vann med 0-2 i returmötet. Kanske var det så att årsstämman och José María Del Nidos fängelsedom överskuggade det mesta, men just det här var ett fiasko av samma mått som det Gregorio Manzanos Atlético drog till med innan Diego Simeone tog över. Kanske är det en "välkommet" fiasko om vi ser det ur ett annat perspektiv, nämligen ur truppbreddens synvinkel. Hur som helst vek man inte ned sig. Emerys manskap åkte till El Madrigal och krigade till sig en trepoängare mot Villarreal som genomgått en problematisk tid med matchning på två olika håll. Det var en jämn tillställning där Sevilla förlitade sig mycket på fasta situationer och kontringar, men där Villarreal inte riktigt klarade av att skapa chanser regelbundet mot gästernas kämpande försvarsmur. Lärdomen från den matchen är att man gärna stoppar motståndarna genom att dra på sig mängder av frisparkar och på så sätt förstöra matchtrytmen. När ligaspelet startade igen i början av januari så besegrade man Getafe med 3-0 där Stéphane M'Bia och Ivan Rakitic var magiskt bra. Detsamma måste sägas om Carlos Bacca.
Förra veckan spelade man oavgjort mot Elche på Martínez Valero, även om det länge såg ut som att man skulle åka på sin första förlust sedan den 2 november i ligaspelet, men man fick med sig en poäng och visade prov på karaktär när det gällde att komma tillbaka i slutet av matchen. Många lag hade bara vikt ned sig efter alla missade målchanser där framförallt Carlos Bacca inte var i närheten av sitt riktiga jag. Colombianen missade mängder av lägen och är anledningen till att Sevilla inte gick segrande ur den tillställningen.
José María Del Nido tog över som president 2002 och ledde klubben under en historisk period. Det första han gjorde var att anställa Monchi som sportchef och Joaquín Caparrós som klubbens tränare. För ett par veckor sedan fick han kliva av.
Det händer mycket på olika fronter i Sevilla-lägret
Det råder ingen tvekan om att det har varit en väldigt hektisk månad i Sevilla sedan Spaniens högsta domstol dömde klubbens numera avgångna president José María Del Nido till 7,5 års fängelse för hans inblandning i "Caso Minutas" tillsammans med Marbellas före detta borgmästare Julián Muñoz. De båda har gjort sig skyldiga till förhindrande av rättsak, förskingring av offentliga medel och bedrägeri. Som om det inte vore nog tvingas Del Nido även betala ett skadestånd på €2,8 miljoner till Marbellas kommun. Del Nido blev visserligen vald till Sevillas president till 2018 för lite mer än ett år sedan, men lämnade alltså sin post precis som han hade lovat. Dagarna innan julafton sålde han en viktig del av sina aktier, ett paket på ungefär 9000 aktier som motsvarar 7,25% till Jesús León López, en ingenjör från Córdoba, som är ett viktigt namn inom sin bransch, men som inte har någon bakgrund inom fotbollen. Del Nido fick ut ungefär €450,000 för det hela. Jesús Léon López är numera den tredje viktigaste aktieägaren i Sevilla. Under veckan har han även klargjort att han inte tänker sälja sina aktierna till Del Nido i framtiden och att det inte finns någon som helst överenskommelse gällande det hela. Förutom just Jesús León López ingår numera även Faustino Valdés i ledningen. Marknadsansvarige Manuel Vizcaíno kommer att fortsätta på just den posten fram till sommaren då han klargjort att han lämnar klubben.
När det gäller den sportsliga biten så jobbar framförallt sportchefen Monchi på att försöka knyta lagets viktigaste spelare till ett längre kontrakt. Ivan Rakitic är en av ligans bästa mediapuntas och mängder av klubbar jagar kroatens signatur, speciellt då han i sommar bara har ett år kvar på sitt nurvarande kontrakt. 25-åringen gick från att vara någon som man ville sälja inför EM-slutspelet i Polen/Ukraina 2012 till att bli lagets viktigaste spelare efter en mycket bra turnering med det kroatiska landslaget. Han har sakta men säkert växt ut till en nyckelspelare och är i nuläget inte beredd att skriva på för klubben om han inte ser att saker och ting går framåt, trots att han trivs väldigt bra i Nervión. Inom kort kommer de båda parterna att träffas för att diskutera en kontraktsförlängning där Sevilla är beredda att sänka spelarens utköpsklausul från €40 miljoner till ungefär €24-28 miljoner vilket innebär en reducering med 30-40%. Det blir en av klubbens viktigaste uppgifter inom den kommande tidsperioden, nästa vecka väntas man träffa Rakitics bror, Dejan för diskussioner kring spelarens framtid.
I övrigt kommer klubben med stor sannolikhet att utnytta sin klausul på portugisen Daniel Carriço, något som även Monchi har pratat öppet om i intervjuer under den här veckan.
Det pågår alltså väldigt mycket bakom stängda dörrar i Sevilla och därför är det ännu mer imponerande att sätta ihop en så stark rad resultat som de har gjort på senare tid.
Läget i spelargruppen
De senaste dagarna har många i Sevilla, såväl spelare som ledare pratat om matchen mot Atlético på Vicente Calderón. Carriço nämnde att man måste utnyttja sina styrkor för att besegra Diego Simeones manskap samtidigt som Vitolo antydde att ett större bollinnehav kommer bli nyckeln eftersom det är så de riktigt stora lagen spelar. Nico Pareja anser i sin tur att inget lag är oslagbart, inte heller Atlético och så har vi Unai Emery som gärna "vinner med 4-5 eller 0-1 genom en feldömd straff i 90:e minuten" där han på något vis vill klargöra för domarna att Sevilla minsann inte har gjort sig förtjänta av alla dessa utvisningar mot Atlético det senaste året. Det som står klart är i varje fall att Emery inte kommer kunna räkna med Stéphane M'Bia på mittfältet pg.a. en mindre skada. Detsamma gäller Diego Perotti som får vänta längre när det gäller en återkomst. Denis Cheryshev och Cicinho är alltjämt skadade. Det betyder att det finns några frågetecken kring lagets uppställning under söndagskvällens ligamatch.
Beto kommer i alla fall att vakta målet, så mycket är i varje fall säkert. Portugisen kommer att han fyrbackslinje med den Vallecas-fostrade ytterbaken Coke till höger. Frågetecknet som har uppstått i och med M'Bias skada är vem som spelar i mittlåset och vem som spelar i kameruanens defensiva mittfältsposition. Féderico Fazio förväntas spela tillsammans med Nico Pareja i mitten av backlinjen samtidigt som Alberto Moreno återfinns på sedvanligt manéer på sin vänsterkant. Det betyder att Daniel Carriço tar steget upp på mittfältet och ersätter M'Bia i mötet med Atlético. Han kommer naturligtvis att ha med sig Vicente Iborra. Sevilla förväntas använda sig av en 4-2-3-1-uppställning där José Antonio Reyes spelar med stor sannolikhet till höger. Utrera-sonen kan förvänta sig att bli utbuad även den här gången då Atleti-supportrarna inte uppskattar spelare som sticker när laget befinner sig i en kris. Det var precis vad Reyes gjorde i januari 2012 när han återvände hem till Sevilla. Allt spel styrs av Ivan Rakitic som agerar mediapunta i den här typen av spelsystem samtidigt som duktige Vitolo återfinns till vänster, en spelare som Atlético var mycket nära att värva sommaren 2011.
Emery kommer spela med Carlos Bacca på topp, trots colombianens urusla insats mot Elche förra helgen. Han är dock lagets mest pålitliga målskytt och var en av spelarna som Atlético faktiskt tittade på redan i februari förra året när man insåg att Radamel Falcao skulle lämna klubben. En spelare som undertecknad tycker väldigt mycket om och som har gjort mängder av mål i Colombia och Belgien de senaste sex säsongerna.
Sevilla målspridning
Högerfot: Bacca (8), Rakitic (6), Gameiro (2), Jairo (2), Vitolo (2), Perotti (1), Coke (1)
Vänsterfot: Gameiro (1), Rakitic (1), Vitolo (1)
Nick: Gameiro (2), Fazio (2), Rakitic (1), M'Bia (1), Iborra (1)
Individuella genombrott: Bacca (1)
Hörnor från höger: Coke (1), Gameiro (1), Vitolo (1), Iborra (1)
Hörnor från vänster: Alberto (2)
Hörnvarianter: Alberto (1), Bacca (1), Carriço (1)
Frispark direkt på mål: Rakitic (1)
Frispark centralt i planen: Fazio (2), Bacca (1), M'Bia (1)
Straff: Rakitic (2)
Unai Emery har bara lyckats vinna tre gånger som tränare mot Atlético de Madrid på hela 18 försök sedan han tog Almería till Primera División sommaren 2007. Han har dock gjort vissa förändringar i sin fotbollssyn som gjort detta nybygge av Sevilla till ett bättre lag under 2013-2014.
Det gäller att se upp med..
Sevilla kan använda sig av flera spelsystem och har förmågan att kamouflera sig ganska väl när det gäller det sistnämnda kontra spelarna som man skickar ut på planen. Rakitic kan exempelvis användas som anfallare bredvid Bacca mot skickligare lag i ett 4-4-2 för att på så vis blockera motståndarnas centrala mittfältare, speciellt om de spelar samma typ av system som Sevilla. Det var precis vad man gjorde i mötet med Villarreal där man gav bort bollen, ställde sig rätt i positionsspelet och riktade in sig på ett aggressivt presspel med gott om intensitet samt kontringar. Det återstår att se om Emery väljer att ställa upp med ett 4-2-3-1 eller 4-4-2 i mötet med Atlético. Andalusierna är ett bra lag när det gäller det öppna spelet, något som de inte minst har visat under säsongen. Sevilla, som normalt sett har en väldigt fin tradition när det gäller kantspelare, har visserligen tappat någorlunda i den här aspekten sedan Jesús Navas lämnade, men det är alltjämt skickliga yttrar som är en viktig del i lagets spel. Det mesta kretsar dock kring Rakitic när det gäller anfallsspelet. Han kan gå ned som ytterback i vissa situationer om han inte hittar plats på mitten och styra spelet därifrån. Annars är han en riktigt bra spelfördelare som kan spela kort, på en touch och framförallt är han mycket bra på att hitta den avgörande passningen i djupet eller över motståndarnas backlinje. Tidigare har undertecknad pratat om trendbrott i den här artikeln, det är någonting som man fick i och med segern mot Espanyol på bortaplan. Det var nämligen där som Sevilla började göra en stor del av sina mål på fasta situationer och då gäller det framförallt hörnor. Man har ett fint system när det gäller hörnor där det finns gott om varianter som man använder sig av. Emery kör bl.a. den som Miranda och Diego Costa är inblandade i och gjorde mål på mot just Sevilla i premiären. Rakitics förmåga att slå långa, svepande, men framförallt precisa inlägg mot bortre stolpen sett mot positionen han slår de från är någonting som de har lyckats med flertalet gånger den här säsongen. Ofta går de mot Fazio. Vidare skall det sägas att man kan variera det hela med hjälp av korta hörnor. Att vara uppmärksam just på fasta situationer och på Rakitic samt Baccas djupledsspel är ett par av nycklarna till att låsa Sevillas anfallsspel, förutom det faktum att presspelet och aggressiviteten är god från Atléticos håll.
Truppen
Beto, Javi Varas; Coke, Fernando Navarro, Fazio, Carriço, Alberto Moreno; Pareja, Iborra, Cristóforo, Trochowski, Rakitic, Vitolo, Jairo, Reyes, Marin; Gameiro, Bacca
Diogo Figueiras
Stéphane M'Bia, Diego Perotti, Cicinho, Juan Cala, Denis Cheryshev
-
Startelvan (4-2-3-1)
Beto; Coke, Fazio, Pareja, Alberto Moreno; Carriço, Iborra; Reyes, Rakitic, Vitolo; Bacca
Atlético största fiende: spelschemat
Den spanska huvudstadsklubben gjorde visserligen ingen större insats mot Valencia i tisdags, men avancemanget till kvartsfinalen av Copa del Rey är en bekräftelse på att man vägrar ge sig i kampen om de tre titlarna. Nu har man visserligen inte alls samma bredd som de största klubbarna med tre, fyra eller till och med fem gånger större budget, men precis som David Villa betonade efter mötet med Barcelona så kommer man att försöka gå så långt som möjligt i alla tre turneringar. När Atlético går in i UEFA Champions League mot AC Milan nästa månad kan man ha spelat nio matcher inom loppet av 30 dagar beroende på om man lyckas slå ut Athletic i nästa omgång av Copa del Rey. Därför har tränarstaben, men framförallt fystränarna ett mycket viktigt arbete som behöver genomföras med milimetrisk precision. Just pg.a. det var det ingen som blev förvånad över det faktum att Diego Simeone gav sina spelare ledigt dagen efter mötet med "Los Ché". De röd-vitrandiga var tillbaka på träningsplanen under torsdagen där Tiago dök upp med en överansträngning i ena lårmuskeln, han kommer inte spela mot Sevilla på söndag. Det i sig var väl antagligen någonting som Atléticos tränarstab var väl medvetna om när portugisen lämnade Vicente Calderón natten till onsdag. Det är just i den här typen av lägen som Simeone önskade att han hade Mario tillgänglig, men den defensiva mittfältaren håller alltjämt på att återhämta sig från sin skada och har en bit kvar till att vara i toppform efter flera månaders frånvaro. Samtidigt dras Adrián med en förkylning som gjort att han tränat avsides torsdag och fredag, men han är tillbaka till på söndag.
Simeone har ju inte roterat särskilt mycket på senare tid och nyförvärvet José Sosa hade en del problem i sin debutmatch, även om han visade upp sina kvalitéer bitvis. Det är inte så konstigt att "El Principito" inte lyckades visa upp sig från sin bästa sida i mötet med Valencia då det var hans första tävlingsmatch sedan den 30 november, det var nämligen då som han sist representerade Metalist i ukrainska Premier Liga. När laget verkligen har gett allt så brukar Cholo prata om det i media och det var precis fallet på den efterföljande presskonferensen i tisdags kväll.
Det som dock glädjer är att Raúl García fortsätter vara väldigt effektiv i motståndarnas straffområde. Nu är han uppe i 12 mål den här säsongen vilket är två bättre än David Villa som skulle vara lagets andra referent bakom Diego Costa. Atlético är väldigt nöjda med Navarra-sonen som mycket väl kan finnas med från start när laget tar sig an Sevilla under söndagskvällen. Däremot väntar Cholo alltjämt på att två andra spelare skall börja göra mål igen. David Villa har gått mållös i snart två månader när det gäller ligaspelet och har faktiskt inte gjort mål överhuvudtaget sedan den 7 december när laget besegrade Sant Andreu med 4-0 i Katalonien. Då är det väl tur att man skall ta sig an Sevilla i helgen. Diego Costa har nämligen gjort 9 mål på 10 matcher mot andalusierna och varit inblandad i sammanlagt 13 mål sedan han kom till Spanien. Hälften kom förra säsongen då han var en levande mardröm för alla andalusiska klubbar, men speciellt för Sevilla och Real Betis. David Villa är strax bakom med sina 10 mål på 18 matcher mot Sevilla. Det är dags att bryta måltorkan.
Diego Costa, Arda och David Villa under en av veckans träningar på Cerro del Espino i Majadahonda. De båda anfallarna har stått för sammanlagt 19 mål på 28 matcher mot Sevilla i sina respektive karriärer.
Vad gör Atlético för förändringar mot Sevilla?
Diego Simeone tycker inte om att rotera särskilt mycket då han litar fullt ut på såväl spelarnas som Profe Ortegas och fystränarnas förmåga att hålla alla friska under säsongen, men i helgen kommer han tvingas till några förändringar. Tiago är som sagt skadad och kommer inte till spel mot andalusierna på söndag vilket påverkar flertalet positioner och öppnar upp för olika varianter. Simeone har tränat med Gabi som renodlad defensiv mittfältare under veckan vilket i sin tur gör att Koke med stor sannolikhet går in i sin naturliga position som central mittfältare. Det här betyder i så fall att Josuha Guilavogui plötsligt har blivit femtevalet bakom Tiago, Mario, Gabi och just Koke. Det kan också ha att göra med vilken typ av fotbollsmatch det handlar om, men det får de kommande veckorna avgöra. Om nu Koke spelar som central mittfältare går Raúl García in på hans plats på högerkanten.
Resten av startelvan består av de gamla vanliga: Thibaut Courtois mellan stolparna, Juanfran till höger i backlinjen, Miranda-Godín som sedvanligt mittbackspar och Filipe Luís till vänster. Redan nämnda duon Gabi och Koke på lagets centrala mittfält i lite olika roller samtidigt som alltså Raúl García spelar till höger, Arda återfinns till vänster och där anfallsparet heter Diego Costa och David Villa.
Många spelare i farozonen kommande veckorna
Som om det inte vore nog med det tunga spelschemat så har Diego Simeone andra saker att tänka på inför helgens omgång. Atlético har nämligen inte mindre än sju spelare som står på fyra varningar och riskerar att missa derbyt mot Rayo Vallecano om en vecka. Det i sig kan kanske vara positivt med tanke på att argentinaren ogärna roterar, men det är uppenbart att det kommer bli problematiskt om en stor del av dessa spelare skulle bli avstängda samtidigt. Spelarna i fråga är Juanfran, Godín, Filipe Luís, Tiago, Koke, Arda och Diego Costa. Det handlar alltså om idel nyckelspelare och frågan är om det inte vore bäst att ta de här varningarna i omgångar. Förra säsongen pratade Simeone öppet om att han hellre tar alla på en gång än att stora delar av startelvan inte skall kunna delta pg.a. man blir avstängda en och en, vecka för vecka.
Simeones presskonferens
Partido a partido: "Den enda realiteten som supportrarna kan ta till sig är att vi fortsätter vara vid liv match efter match. Det är bara logiskt att gemene Atlético-supporter är upprymd, men vi lever i en realitet. Imorgon spelar vi en svår match och förhoppningsvis är vi på en tillräckligt hög nivå."
Sevilla: "Emery gör ett mycket bra jobb och precis som vi sade i början av säsongen när vi möttes så har Sevilla genomgått en stor förändring. De befinner sig i en process där de för närvarande formerar ett lag. Om man jämför det lag som de tog sig igenom med under första delen av säsongen med det Sevilla har nu så är de betydligt mer solida och praktiska där mindre bollinnehav har gjort de rakare i anfallsspelet och gett de ett bredare register. Framförallt är de mycket bättre när den defensiva biten vilket gör Sevilla ännu farligare. Det faktum att jag känner till Emery som tränare, att han är en väldigt tävlingsinriktad typ gör att vi ställs inför en mycket svår match under morgondagen. Sevilla har olika alternativ de kan använda sig av, detsamma gäller deras verktyg i form av Reyes, Bacca, Vitolo..De är också mycket bra på fasta situationer och laget försvarar sig betydligt bättre vilket gör den här matchen svårare."
Match, återhämtning, förberedelser..: "Vi jobbar efter konsekvenserna av den senaste matchen och att spelarna skall kunna återhämta sig så snabbt som möjligt, men också så bra som möjligt. Vi har haft nästan fem dagars vila för att återhämta oss när matchen mot Sevilla ska spelas. Sedan gäller det att gå ut på planen och vänta på lagets respons, som förhoppningsvis är samma som tidigare. Då pratar jag framförallt om lagets intentioner och entusiasm."
Diego Costa och David Villas "måltorka": "Det är en del av fotbollen och alla spelare går igenom perioder där de antingen lyckas göra mål så att det ser enkelt ut eller så tvingas de anstränga sig mer för just detta. Båda två är dock fotbollsspelare med gott om mål inom sig. Med god rörlighet kommer säkerligen målchanserna att dyka upp."
Andra halvan av säsongen: "Jag tror att den andra delen av säsongen kommer bli svårare att genomföra eftersom de flesta vill spela mer fotboll under hösten. Under den andra halvan blir det ganska mycket tydligare att fler och fler skiftar fokus och istället vill ta poäng på ett annat sätt än det man gjorde innan. Det gör den andra delen av säsongen vårare, så förhoppningsvis ska vi kunna fortsätta på den inslagna linjen."
Att vinna och förlora: "Det är normalt att det dyker upp kritik när laget har två möjligheter innan en match sparkar igång. Man kan antingen vinna eller förlora. När ett lag vinner så pratas det gott om dessa, men så fort de börjar förlora uppstår möjligheten att kritisera eller nämna de potentiella situationer som kan uppstå. Från vår synvinkel så kan jag säga att vi varken tänker på detta eller värderar den här typen av saker."
Massivt intresse för Atlético-spelarna runtom i Europa: "Jag har alltid sagt att den här typen av situation inte uppstod särskilt mycket för två år sedan. Jag ser det som någonting positivt för såväl spelarna som klubben att folk intresserar sig för våra spelare. Det i sig betyder inte på något vis att vi kommer distansera oss från det som verkligen betyder någonting: i det här fallet hur vi ska lösa morgondagens match, som är en tuff tillställning."
Oro hit, oro dit..: "Av de 20 frågorna jag har fått besvara under den här presskonferensen så har "är du orolig för.." dykt upp tusen gånger. Jag tycker det är konstigt att gå runt och fråga "är du orolig över det här?" eller "är du orolig för det där?". Vi känner oss bra. Laget befinner sig på linje som vi vill att de ska infinna sig vid och supportrarna är väl medvetna om vad som är vår realitet."
Truppen
Aranzubia, Courtois; Juanfran, Javi Manquillo, Miranda, Alderweireld, Godín, Filipe Luís; Guilavogui, Gabi, Koke, Arda, Óliver Torres, Sosa, Cebolla; Raúl García, Adrián, Villa, Diego Costa
Inga avstängningar i Atlético
Mario Suárez, Tiago
Yassine Bounou, José María Giménez, Emiliano Insúa
Startelvan (4-4-2)
Courtois; Juanfran, Miranda, Godín, Filipe Luís; Gabi, Koke, Arda, Raúl García; David Villa, Diego Costa
Mål: 47-36
Öppet spel: 28-21
Kontringar: 6-1
Fasta situationer: 6-12
Straffar: 5-2
Självmål: 2-0
Insläppta mål: 11-30
Skott: 263-277
Skott på mål: 119-86
Skott mot det egna målet: 171-261
Bollinnehav: 47,7%-47,6%
Passningsprocent: 78,3%-77,3%
Tacklingar: 490-430
Regelöverträdelser: 283-290
Varningar: 53-62
Utvisningar: 1-3
Unai Emery har tagit sig an Atlético de Madrid vid 18 olika tillfällen under tränarkarriären och bara gått segrande tre gånger. Två av dessa segrar kom mot Quique Sánchez Flores som redan hade tappat spelargruppen och som gjorde fiasko säsongen 2010-2011. Det blev även hans sista i röd-vitrandigt. Atlético har tagit poäng i 15 av 18 matcher mot Unai Emerys lag där framförallt Diego Simeone har ett enastående facit gentemot sin tränarkollega. Cholo har vunnit fem av sju möten mot Emery sedan han tillträdde som Atlético-tränare och alltjämt inte förlorat.
Diego Simeone vs Unai Emery: 5-2-0
18.08.2013: Sevilla-Atlético de Madrid 1-3
21.04.2013: Sevilla-Atlético de Madrid 0-1
27.02.2013: Sevilla-Atlético de Madrid 2-2
31.01.2013: Atlético de Madrid-Sevilla 2-1
26.04.2012: Valencia-Atlético de Madrid 0-1
19.04.2012: Atlético de Madrid-Valencia 4-2
05.02.2012: Atlético de Madrid-Valencia 0-0
Atlético de Madrid vs Unai Emery: 3-5-3
10.09.2011: Valencia-Atlético de Madrid 1-0
12.02.2011: Atlético de Madrid-Valencia 1-2
22.09.2010: Valencia-Atlético de Madrid 1-1
08.04.2010: Atlético de Madrid-Valencia 0-0
01.04.2010: Valencia-Atlético de Madrid 2-2
28.02.2010: Atlético de Madrid-Valencia 4-1
26.09.2009: Valencia-Atlético de Madrid 2-2
17.05.2009: Atlético de Madrid-Valencia 1-0
03.01.2009: Valencia-Atlético de Madrid 3-1
06.04.2008: Atlético de Madrid-Almería 6-3
11.11.2007: Almería UD-Atlético de Madrid 0-0
2012-2013: 4-0 (Falcao, Spahic, självmål, Koke, Miranda)
2011-2012: 0-0
2010-2011: 2-2 (Koke, Reyes; Negredo, Rakitic)
2009-2010: 2-1 (Dragutinovic, självmål, Antonio López; Renato)
2008-2009: 0-1 (Luís Fabiano)
2007-2008: 4-3 (Maniche, Kun Agüero, Maxi, Jurado; Luis Fabiano 2, Zé Castro, självmål)
2006-2007: 2-1 (Maxi 2; Renato)
2005-2006: 0-1 (Antonio Puerta)
2004-2005: 3-0 (Salva Ballesta, Fernando Torres, Antonio López)
2003-2004: 2-1 (Fernando Torres, Nikolaidis; Reyes)
2002-2003: 1-1 (Fernando Torres; Moisés)
Datum: 19 januari 2014
Matchstart: 21:00
Spelplats: Estadio Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,960 åskådare
Planen: 105 x 68 m
Domare: Alejandro José Hernández Hernández (Lanzarote, Kanarieöarna)
Streaming: Det går naturligtvis att streama matchen via nätet om man inte skulle ha tillgång till CMore Sport. Bokmärk gärna sidor som Wiziwig, Rojadirecta, Sportlemon och LS Hunter om ni inte redan har gjort det. Om det är några frågor så är det bara att hojta till i forumet.
