Puyol och hans backlinje
Backförstärkningar, överraskningar och El Capitan. Lite gott och blandat om försvaret helt enkelt.
Barcelona - Real Betis 3/4 05: 3-3
Real Zaragoza - Barcelona 26/1 06: 4-2
Varför dras dessa två, för en culé, rätt tråkiga resultat upp? För att få en madridista på bättre humör och glömma de 13 poäng som skiljer lagen emellan? Har jag gått och blivit en självplågare? Nä, som rubriken skvallrar om har det med Puyol att göra, eller snarare Barcelona utan Puyol. Detta är de två senaste tävlingsmatcherna som vår Tarzan har missat. Sju mål bakåt på två matcher.
Om El Capitan varit lika rubrikkåt som dokusåpakändisarna i vårt avlånga land hade han vilat fler matcher. Konstigt nog är det då han får som mest utrymme i pressen och även uppskattas allra mest. Uttrycket att lysa med sin frånvaro har fått en helt ny innebörd tack vare Puyol.
Pressen just nu på Carles kanske är värre än någonsin. En hel stad, ja faktiskt en hel nation om du frågar en katalan, förväntar sig och begär nästan att den canteranon ska hålla ordning där bak i detta offensiva slagskepp. Bevisligen verkar det inte fungera utan honom och jag tror Puyol känner av detta. Nästa gång han egentligen behöver vila kommer han då låta sig själv få det? Puyol har flera gånger förkastat bud från andra storklubbar (däribland Real Madrid) men samtidigt inte uteslutit att han någon gång lämnar Camp Nou. Ofta nämner han att pressen på honom är enorm och det går ju inte att förneka.
De var säkert många som såg fram emot Márquez och Oleguers chans som mittbackspar för drygt en vecka sedan. De har både spelat stabilt en längre tid och nu var det upp till bevis. Där fick man så man teg. Samarbetet var katastrofalt, precis som de individuella insatserna. Får Puyol spela tills han stupar nu? Mycket tyder på det. Mycket tyder också på att Rijkaard bett Laporta om en ny försvarare. Ännu mer tyder på att Victor Valdés kommer få spela non-stop fram till slutet av april. Då bör guldet vara säkrat och han kan lämna över till Jorquera i ligaspelet, precis som i fjol.
I söndagens match på Mallorca var den ordinarie fyrbackslinjen tillbaka med framgång. Det vill säga Oleguer-Márquez-Puyol-Sylvinho. Det skiljer sig en hel del från fjolårets Belletti-Oleguer-Puyol-Gio. Att Oleguer skulle ta steget ut på högerbacksplatsen innan säsongen var både överraskande och kritiserat, åtminstone till en början innan han blivit varm i kläderna. Nu täpper han till där som Belletti aldrig klarade av och även om han inte har samma kvaliteter i offensiven som brassen spelar han betydligt klokare. Bollförluster på grund av slarviga passningar är mindre hos katalanen. Bellettis kvicka fötter saknar Oleguer dock helt men så länge Juliano fortsätter sprida inläggen på läktarna är Rijkaards favorit även min favorit.
Sylvinhos utveckling är också värd att nämna för den är imponerande. Förra säsongen förstördes till viss del av skador och Gio var, för Rijkaard, alltid det självklara valet. Många såg därför vänsterbacksplatsen som Barças stora akilleshäl inför säsongen men Sylvinhos spel har lugnat alla culés. Att han skulle kunna peta Gio såg väl ingen som någon omöjlighet men att han har gjort det med sådan marginal är imponerande och inte minst glädjande. Det har gett brassen ett förlängt kontrakt.
De flesta verkar ense om att säsongens försvar är stabilare än fjolårets men faktum är att man efter 21 omgångar i ligan har släppt in 16 mål jämfört med fjolårets 14 vid samma tillfälle. Men det var ju främst under vårsäsongen som Barcelonas försvar rasade samman och släppte in fyra mål på Bernabeu, tre mot Betis och även tre mot Villarreal (då ligan visserligen var säkrad). Förhoppningsvis kommer säsongens Barcelona har släppt in färre mål när säsongen är avklarad. Totalt släppte Barça anno 04/05 in 29 mål i ligaspelet.
Hittills måste man ändå ge Barça-försvaret beröm och ett klart godkänt betyg. Endast en stor plump i protokollet ännu (Zaragoza) och det var med ett försvar där bara Márquez spelade på sin vanliga plats. Dessutom så saknades ju Sylvinho, Valdés och såklart Puyol. Men det verkliga testet på Stamford Bridge återstår. Inte förrän den matchen kan vi fastslå att Rijkaard har skapat ett bra försvar.
Inför framtiden finns det dock plats för förbättringar i form av nytillskott. Oleguer sköter sig lysande med tanke på sina förutsättningar men tillför för lite i offensiven och frågan är om han hänger med snabba yttrar som Robben och Duff. Det återstår att se. Daiel Alves i Sevilla har varit ryktenas man länge och inte mig emot. På andra kanten gör som sagt Sylvinho ett bra jobb men är ingen ungdom. Vågar man chansa på att han håller en säsong till? Rijkaards konstanta rotering på den positionen talar för det.
I mitten är allt frid och fröjd så länge Puyol är med men utan honom såg det inte bra ut senast. Kanske kan Edmílson flytta ner när kaptenen saknas. Hans insatser som mittback i Barça har inte varit prickfria men det var inte hans start som pivote heller, vem klagar på nummer 15 nu? Edmílson ja, ännu en spelare som stått för en enorm förbättring under säsongen. Från att ha varit klumpig, skadad och straffixare nummer ett (för motståndarna) och dessutom stått för tacklingen som kanske håller Xavi borta under resterande del av säsongen har Edmílson blivit ett säkert och pålitligt mittfältankare. Han vinner precis så mycket boll som en pivote ska och hans lugna och säkra passningsspel är viktigt för laget. Kanske kan han ersätta Puyol när denne saknas? Eller så krävs det ett nyförvärv, kanske något i den sydamerikanska trion Gonzalo, Milito och Perea som det har snackats om tidigare. Inte mig emot.
Nästa omgång, nummer 22 i ordning, blir ett nytt test för backlinjen. Superstabile Edmílson är avstängd efter fem varningar när Atlético Madrid kommer på besök. En motståndare som har utvecklats till lite av en mardrömsmotståndare för Barcelona den senaste tiden, trots att de i övrigt floppat säsong efter säsong. Förra gången vi mötte Atléti på Camp Nou förlorade vi med 2-0 och det var just i omgång 22.
