Starta med Motta!
Hur ska laget formeras mot ett så svårforcerat motstånd som Chelsea?
I en match som den stundande mot Chelsea, är uttagningen av laget viktigare än någonsin. Spelarna som startar ska inte bara vara samspelta och trivas att spela med varandra, de måste också till viss grad anpassas efter motståndet. Motståndarnas spelstil och förmodliga taktik spelar in, liksom vilken fotbollskultur de kommer ifrån. På onsdag är det den engelska fotbollskulturen som gäller. Enligt myterna en fotboll främst bestående av långa bollar upp mot stora starka anfallare och stora tunga backar som enbart finns där för att man fysiskt ska kunna mäta sig med motståndarnas anfallare. Saker förändras med tiden.
Numera är den engelska fotbollen för många synonymt med högt tempo, hårt spel och konstiga kameravinklar på Highbury. Om jag tycker det stämmer eller inte låter jag vara osagt, men när det gäller Chelsea känns fotbollen nästan närmare Serie A än Premier League. Mourinho’s intåg har gjort londonlaget till europas kanske mest svårforcerade lag, inte minst tack vare ett stort taktiskt kunnande från portugisens sida. Barcelona bör, enligt mig, peta sina principer åt sidan och anpassa startelvan efter motståndarna. Faktum är att det inte skulle innebära några stora förändringar. Såhär vill jag att Barcelona startar imorgon:
Målvakt
Valdés är förstås självskriven, missarna till trots. Han var, tillsammans med Ronaldinho, vår bästa spelare mot Real Betis. Det självförtroendet kommer han att behöva mot Chelsea.
Försvaret
Det största dilemmat här är högerbacken. I vanliga fall skulle Oleguer vara självskriven, men det faktum att Martin Petrov sprang Oleguer ut och in i det tidiga mötet med Atleti, ställer till det. Det är lätt att se likheter mellan Petrov och Duff/Robben. Kan Oleguer hantera Chelseas vassa yttrar? Nja, säger jag. Det finns inga garantier för det, men jag skulle trots allt vilja se Oleguer på högerbackspositionen imorgon. Det beror dock snarare på den svaga konkurrensen än Oleguer’s individuella skicklighet. Belletti är helt enkelt en för stor säkerhetsrisk.
Med Oleguer som högerback är Marquez och Puyol ett givet mittbackspar. Marquez måste dock vara väldigt fokuserad på sin uppgift. Han är inte tillräckligt snabb för att gå bort sig mot ett lag som Chelsea. Jag skulle också önska att han drar ner lite på sina annars mycket farliga krossbollar ut mot kanterna. Chelseas backar kommer att plocka ner de utan problem.
Vänsterbacken då? Ja, jag har väl tjatat nog om det egentligen, men för mig är inte ”Gio” ett alternativ, någonsin. Han platsar inte som vänsterback i ett lag som Barcelona och ska naturligtvis inte starta på onsdag. Särskilt inte då Sylvinho har spelat så pass bra den här säsongen. Med andra ord: Sylvinho är given.
Mittfältet
Det här blir den viktigaste lagdelen mot Chelsea. Det är också den svåraste att ta ut. Spelarna som startar måste orka sätta stenhård press på Chelseas mittfältare matchen igenom, de får absolut inte tillåtas att slå snabba passar ut mot kanterna. Det skulle vara förödande. Spelarna som startar måste dessutom kunna mäta sig rent fysiskt med sina motståndare.
Edmilsons fina säsong går inte att blunda för och han är förstås given som pivote. Lika given är Deco, trots att dennes fysik förmodligen är för vek. Hans sanslösa spelsinne och arbetskapacitet kommer att bli det som avgör matchen till Barcelonas fördel. Vad Deco har bidragit med till Barcelona är, förutom ytterliggare kreativitet, en hög press som har stoppat upp otaliga kontringar. Att Deco har vissa problem i förre matchen spelar ingen roll för mig. Han är en klok spelare och människa och kommer att veta precis vad som krävs av honom.
De tredje positionen är den minst givna. Här finns Iniesta, van Bommel, Motta och Gio (nåja) att tillgå. Van Bommels svaga form har ställt till det, tyvärr. Hans fysik hade varit viktig, men i nuläget föredrar jag både Iniesta och Motta. Faktum är jag vill se Motta problem. Nyligen tillbaka från skada, men Motta’s inställning felar aldrig och Chelsea kommer att få känna av vad Motta kan sätta emot i närkamperna. Att starta med Motta innebär dessutom att det finns två offensiva alternativ att tillgå på bänken: Iniesta och van Bommel.
Ett mittfält betående av Edmilson – Deco – Motta är defensivare än vad vi är vana vid, men känns inte det som en nödvändighet? Vi måste lära oss av våra misstag.
Anfallet
Larsson eller inte Larsson? Absolut inte Larsson, säger jag. Vårat anfall är vad Chelseas fruktar mest, och det är vårat främsta vapen. Ronaldinho – Eto’o – Messí är för bra för att någonsin sära på mot de större lagen. Messí är ett nytt namn i Europa och är således mer svårscoutad än 34-årige Henrik Larsson. ”Henke kan den engelska fotbollen”, låter det, men den engelska fotbollen kan Larsson. Jag må flagga för att anpassa startelvan efter motståndet den här matchen, men vårat signifikanta spel ska kvarstå. R.E.M startar, allt annat är tjänstefel från Rijkaards sida.
Jag är optimist: 3-1 till Barcelona.
