Gästkrönika: På plats - i Barcelona
Ett rafflande tempo. Henry fri! Missar, andas ut, hur gick det till?
Det är den 18:e Maj 2006. Mitt liv har för en gångs skull fått betydelse. Jag har bott här i Barcelona nu i sju månader. Som den culé jag är har jag försökt gå på så många matcher jag kunnat. Vi flyttade hit i november, som lycksökande själar under guldrushen i klondike i kalifornien.
Skit i småsakerna. Jag har varit jäkligt sugen på att skriva en artikel här på Svenskafans under hela min tid här nere i Barcelona. Jag växte upp med Hristo Stoichkov som min stora barndoms idol. Kan ni tänka er en bättre barndomshjälte för en 10åring? Knappast.
Men, det var ikväll det gällde. En av mina kära rumskamratet fyller år den 16: maj. Vi så gott som totalt ignorerade hans bemärkelsedag för att flytta upp den till nästa dag och fira dubbelt. Så säkra var vi på seger. Jag vaknade den 17:e inslukad i mina svettiga lakan. Två sekunder senare satt jag med min laptop i knät och ögnade igenom dagens nyheter om matchen. Vad skulle man säga om startelvan?
Hade jag bara haft den ork och uppbackning som krävdes så hade ni förstått att jag var en stor skeptiker till Van Bommel. Till min förskräckelse verkade det dock som att han skulle få chansen i startelvan. Tidigare har jag tyckt att Van bommel inte alls har kommit till sin rätt som offensiv mittfälltare i Barcelona. De gånger han har fått starta har han ofta krånglat till saker och försökt slå passingar som varit utanför hans förmåga. Han har mer
framstått som en starkt defensivt jobbande mittfältare som har visat
sällsynta kvaliteér framåt. Inte i närheten av den bollbehandling eller geniala passningar som Iniesta eller Xavi besitter. Trots mina iaktagelser får han plats från start denna kväll.
Jag bor med fyra kamrater i en lägenhet en bit upp i Barcelona. Vi hade bestämt oss för att ta oss till en av de platser där de tänkt visa matchen på storbilds-TV. Vi anlände ca: 19:30 och kriget var redan i fullfart om stolar och bra platser. Lokalen vi hamnat i var en gammal fabrikslokal omgjord till idrottshall. Hela det stora golvet var fyllda med "matsalsstolar" och det stod folk parkerade i varje gång. Vi lyckades efter mycket om och men hitta en hyffsad
plats på en bra kant. Jag har varit på Nou Camp och sett ett bra antal matcher. Däribland Barca - Chelsea. Men ingen, ingen av dom kom upp i den stämning som fanns inne i denna sal.
Matchen startade i ett rasande tempo. Henry fri efter två minuter, miss,
tur...
Henry springer sig fri och missar ett öppetläge efter två minuter. Mitt FC Barcelona ser segt ut. De spelar på långbollar. De första tio minuterna slår våra' kära finlirare upp mot en ensam Eto´o eller en ensam Guily. Vad är detta?
Jag tror ingen känner igen sig. Mina tankar försöker läsa Rijkaards banor, vad har han klurat ut? Ska vi anfalla Eboue med långa puckar på Eto´o så att han kan utmana in mot straffområdet?
Arsenal speler bra i fem minuter, sedan tar Barca över. En underbar passning, Eto´o är fri, han rundar målvakten, blir fälld och Guily ska precis slå bollen i mål när pipan ljuder. Här går allt fel. Domaren har satt en relativt bra nivå på matchen innan detta, men att inte döma fördel och mål i detta läge är rent av ett regelbrott. 4000 spanjorer är som tokiga, i 15 sekunder. Lehman utvisad och frispark. Spanjorerna bredvid oss ser nöjda ut, de skrattar tillsammanas. Vad är detta? Själv har jag nog aldrig varit så arg i hela mitt liv. Visserligen såg jag inte situationen ur alltför många vinklar, men nog bör en domare på denna nivå kunna lämna fördel i fyra seknder i det läget och se hur det fortlöper?
I det läget borde vi ha haft 1-0. Istället så har vi 0-0 och Arsenal har ännu en stor anledning att backa hem och spela på kontringar. I minut 37 löper Eboué på sin högerkant ner mot straffområdet. Han slår bollen mellan Oleguer och Puyol men ser att den far alltför långt ifrån honom, varpå han helt enkelt lägger sig ner som ett litet rådjur utan skridskor på hal is. Domaren är inte mer lättlurad än att han går på skämtet och dömmer frispark.
En väldigt bra frisparks slås in från höger och knorrar sig in i
straffområder, Campell möter med pannan...0-1.
Lokalen vi sitter i tystnar som efter vulkanutbrottet i Pompej, vi står alla som statyer, Någon tapper själ mitt i skarar börjar danka med sin "cola" flaska i stolen och sjunga "olé olé olé, baaarca, baaarca,baaaaaaaarca" och alla ställer sig upp för att än en gång stötta sina hjältar. Matchen är långt ifrån över.
I halvtid funderar alla över vad som skett. Vilda diskussioner tar plats runt storbilds TV:n. Fler och fler personer nämner Larssons namn, vi svenskar skrockar mest för oss själva.
Barcelona fortsätter spela sitt offensiva underhållande spel direkt när andra halvlek inleds. Arsenal lägger sig på försvar, och vem kan klandra dem? De leder med 1-0 och spelar med en man mindre mot världens skickligaste lag. De har inget annat val än att spela efter sin egen förmåga och hoppas på det bästa. Mellan minut 45 och 71 svor jag och grät jag så många gånger att jag tappat räkningen.
Sedan händer det. Larsson gör entré. Barcelona har spelat väldigt bra redan innan Henrik, Eto´t har skjutit i stolpen och Oleguer har slagit bort tre möjliga målchanser med sina usla inlägg. Larsson kommer in och börjar spela enkelt i anfallet. Han fördelar bollen med en touch och utan knussligheter. Inom loppet av 10 minuter har han slagit två assist och vänt på steken. Barcelona leder med 2-1. Känslan att stå bland 2000 spanjorer som börjar buga när Larsson blir inbytt, som skanderar hans namn efter han har gjort en grym löpning för att hjälpa till i defensiven, och efter att han har avgjort matchen med två assist, är underbar.! Det går inte att förstå hur populär Larsson är här i Barcelona innan man har upplevt det själv!
Eto´o och Belleti gör målen, men det är Larsson som för Barcelona till segern!
Min färd efter matchen gick över Plaça Espania, plaça catalunia, ner i fontänen...så många galna underbara människor nakna i samma fontän har jag aldrig tidigare träffat. Nu sitter jag i min säng och fullkomligt njuter av den underbara känslan. Äntligen har vi fått riktigt bekräftelse! Vi har länge varit Europas roligaste lag! Nu är vi även Europas bästa, och det kan ingen ta ifrån oss!
Detta skitsnack blev rätt långt. Jag vill bara att ni ska förstå hur sanslöst stor denna händelse är här nere, och hur sjukt stor vår egen Henrik är. Jag skulle inte överdriva mycket om jag sa att han fick större hyllningar än Ronldinho när han byttes in. Inte många spelare blir så älskade av fansen på så kort tid.
Heeeeenrik Laaarsson! Heeeeenriikkk Larrrsson!! Skanderade La Rambla ! 15 000 personer.
Mycket mäktigt! Vi är Champions League-mästare 2006. 14 år sedan sist. I denna tid har vi alla haft Koemans frispark i minnet. Är den nu förbytt till Larssons passning och Bellettis offensiva rejd på kanten med sitt "perfekta" avslut. Jag, som ett troget Dream Team fan med Stoichkov i spetsen, börjar se den nya dagen gry.
Visca Barca
