Krönika: Inledningen på säsongen
Eftersom det i helgen var uppehåll i ligaspelet pga. EM-kvalmatcher passar det bra att ta en titt på hur säsongsinledningen sett ut för Futbol Club Barcelona.
Att vinna både ligan och Champions league under samma säsong är naturligtvis en lysande prestation och att upprepa bedriften två år i rad är ännu svårare. Ändå kände man inför säsongsstarten att det var en fullt realistisk målsättning (trots att det finns många andra bra lag med). Har aldrig känt sådan optimism som inför den här den här säsongen, den är visserligen ung men hur har det sett ut hitills?
Supercupfinalen var visserligen ett rejält misslyckande – spelet mot Sevilla var uselt men det är ändå ingen riktigt tung titel. Totalt sett finns det ännu så länge ingen anledning att klaga på något. Barcelona har spelat ihop 13 poäng av 15 möjliga och leder ligan, skuggade av Valencia. Målkvoten är imponerande 13-4 Det är den bästa inledningen på säsongen under Frank Rijkaards tid som tränare. I Champions league har vi Chelsea att tampas med (hur kommer det sig att Barca alltid lottas mot dem?) men vi ska ändå vinna den här gruppen och även om Blaugrana inte gör det är det ingen katastrof. Inget ont om Werder Bremen men jag kan inte tänka mig att Klose o CO snuvar Barca på andra platsen.
Däremot har spelet hitills inte kommit upp på samma nivå som förra säsongen, vilket framförallt beror på att vissa spelare ännu så länge inte kommit upp till samma nivå som vi är vana vid. Mer om spelarkritik lite senare. Samtidigt är det orimligt och kräva att laget ska bjuda på propagandaspel varje match. Så länge laget inte förlorar ska man inte klaga. Och om vi tar matchen mot Werder Bremen som exempel visade den att lBarcelona anno 2006 är svårslaget. Spelet funkade inget vidare större delen av matchen men ändå lyckades laget till slut nå oavgjort. Det visar vilken enorm potential det finns i det här laget.
Rijkaard har använt sig flitigt av rotationssystemet den här säsongen. Naturligtvis måste spelarna vila emellanåt men viss kritik har riktats mot att Rijkaard drivit rotationspolicyn väl långt. Det är allt som oftast stora ändringar i startelvan inför varje match, vilket gör att det inte finns någon åtminstone någorlunda given startelva. Spontant tycker jag det borde göra det. Å andra sidan känner ju Rijkaard spelarnas personlighet, humör, dagsform etcetera oändligt mycket bättre än en supporter från Huskvarna som skriver för Svenska Fans flera hundra mil från Barcelona... Rijkaard har hitills lyckats fantastiskt bra, framgångarna för laget talar för sig själva och av allt att döma har stämningen i laget varit väldigt bra senaste säsongerna. Detta ska han ha rejäl credit för. Sanningen är ju att en bra stämning i laget är en mycket viktig grundbult om man ska nå framgång på planen. Och av det man läst hitills finns det inget som tyder på att spelare är missnöjda p.g.a. att det blir en del bänknötande. Därmed finns det ännu länge ingen stor anledning att kritisera rotationerna. Laget vinner ju!
Innan säsongen kändes det som att våra ärkerivaler skulle bli den tuffaste motståndaren i kampen om ligaguldet. Hitills har emellertid marängerna inte imponerat och måste höja sig rejält om de ska ha en chans på ligaguldet. Imponerar gör emellertid Valencia. De spelar inte världens roligaste fotboll men är oerhört disciplinerade i försvarsspelet med en hypergiftig anfallsduo i Villa-Morientes. Så som det ser ut nu är de våra klart tuffaste motståndare om guldet. Några andra lag än nämnda har knappast realistisk chans att vinna ligan även om Atletico Madrid och Sevilla inlett riktigt bra.
Nu väntar en tuff period för Barca kommande månad. Till helgen väntar Sevilla som ser riktigt bra ut. Ytterligare en vecka senare är det dags för El Clasicó där Real Madrid på papperet har fördel av hemmaplan men alla minns ju hur det gick förra året på Santiago Bernabeustadion… Parallellt med ligaspelet är det sedan dags att ta sig an Chelsea i Champions League, en klubb man har minst sagt svala känslor mot. En dubbelseger där och gruppsegern är i praktiken säkrad.
Nyförvärven
Hur har Barcas tre nyförvärv skött sig hitills?
• Lilian Thuram har visserligen fått oväntad lite speltid hitills men varit fullkomligt lysande i backlinjen när han väl fått spela. De flesta säger att världens bästa mittback heter Fabio Cannavaro men så som 34-årige Thuram spelat kan jag inte se att Cannavaro f.t är bättre än fransmannen och Carles Puyol.
• Gianluca Zambrotta har fått betydligt mer speltid. Han har inte på något sätt varit dålig men han har betydligt mer att ge och det kommer vi säkerligen snart få se.
• Eidur Gudjohnsen är underskattad av många. Nu blir det emellertid av allt att döma mycket speltid för islänningen när Etóo är långtidsskadad. Och han kommer säkert att göra bra ifrån sig. Hitills går det inte att klaga på honom.
Allmän spelarkritik i övrigt
Förra säsongen var Valdés alldeles för ojämn men hitills har han skött sig riktigt bra. Kan inte påminna mig att jag varit minsta missnöjd med honom en enda match hitills. Har jag haft fel om att han inte kan bli en världsmålvakt så är jag bara glad.
I försvaret är Thuram och Zambrotta redan nämnda. Lagkapten Puyol är som vanligt en klippa och Marquez har också skött sig bra. Vill emellertid fortfarande helst se Thuram i mitten med Marquez som pivote. Försvarets svagaste del är föga oväntat vänsterkanten även om det fungerar helt OK
På mittfältet har två spelare presterat betydligt sämre än väntat, nämligen Deco och Xavi. När dessa herrar inte är på topp påverkar det hela lagets spel. Däremot fortsätter Iniesta att prestera fantastiskt spel när han väl är med. I dagsläget ser jag gärna att Xavi bänkas några matcher i förmån för Iniesta. Även Deco skulle kanske må bra av någon match utanför startelvan.
I anfallet var Etóo fantastisk i inledningen och han kändes hetare än någonsin. Men så drabbades han av knäskadan och missar troligen 5 månader av säsongen. Skytteligatiteln är därmed bara att glömma. Men vi håller alla tummarna för ett snabbare tillfrisknande och han sedan kommer tillbaka bättre än någonsin. Messi har väl inte varit lika bra som fjolåret men absolut inte dålig. Så har vi Ronaldinho. Vad ska man säga om vår trollkarl? Han har definitivt inte nått upp till fjolårsformen men samtidigt är förväntningarna på ”Dinho” högre än på någon annan spelare vilket gör att han lättare får sämre kritik än han egentligen förtjänar. I förra krönikan skrev jag att jag började bli lite orolig över hans dåliga form. Det var kanske att överdriva, alla spelare hamnar i formsvackor även den bäste. Jag tror fortfarande vi snart får se den ”Dinho” vi alla vill se – världens bäste fotbollsspelare!
Mot ligatitel nummer 19!
