Krönika: Skadekris i Barcelona
Efter att både Messi och Saviola skadat sig har Barca nu stora bekymmer på anfallsfronten.
Sedan tidigare är ju skyttekungen Samuel Etóo långtidsskadad vilket naturligtvis var ett rejält avbräck. Etóo är en av världens absolut bästa anfallare och med facit i hand är det bara och konstatera att Barca har saknat honom mer än väntat. Eidur Gudjohnsen som Rijkaard valt att satsa på som center i tremannakedjan har inte alls kunnat fylla luckan efter Etóo. ”Guddy” är visserligen i grund och botten mittfältare men jag trodde faktiskt han ändå skulle lyckas bättre som anfallare än vad som varit fallet. Han kämpar och sliter men det räcker (allt som oftast) inte till helt enkelt. Barca behöver verkligen skyttekungen från Kamerun men det kommer antagligen att dröja fram till februari innan det är dags för comeback. Tre långa månader till med andra ord utan vår skyttekung. Men tyvärr har problemen i anfallet som Etóo frånvaro orsakat förvärrats radikalt senaste veckan.
Undrar om det finns någon culé i hela världen som inte älskar Lionel ”Leo” Messi. Född 1987 är argentinaren redan en riktig världsspelare och blir inte karriären förstörd pga skador blir jag förvånad om han inte kommer bli världens bäste spelare. Han är en talang av sällan skådat slag och när Ronaldinho inte varit i form stora delar av hösten har han fått dra ett tungt lass, egentligen för tungt för en 19-åring. Med Etóo skadad kändes det därmed som en långtidsskada på Leo Messi var det sista Barca behövde.
Likväl var olyckan framme i söndagens ligamatch mot Zaragoza. Messi fick utgå i första halvlek efter att ha fått en smäll på ena foten. Det verkade ändå inte så allvarligt. Hemma i soffan tänkte man – det tar max 2-3 veckor innan han är tillbaka, förmodligen inte ens det. Och så kom dråpslaget i måndags. Messis skada kommer att hålla honom borta från spel i hela tre månader! Katastrof är kanske ett väl starkt ord att använda när det gäller skadebekymmer för en fotbollsklubb men det var utan tvekan ett väldigt trist och jobbigt besked för Barcas lagledning och klubbens alla supporter världen över. Och som att det inte räckte med Messis skada kom nästa dråpslag bara några timmar efter att Messi fått sin ”dom” av läkarna. Javier Saviola som blivit inbytt i andra halvlek istället för en tam ”Guddy” och som dessutom gjort 3-1 målet hade också skadat sig! Domen för ”kaninens del” blir upp till 1,5 månaders frånvaro. Lägg därtill skador på Xavi och Edmilson…
Tre anfallsspelare är med andra ord borta en längre tid, varav två är självskrivna i den ordinarie startelvan. När det gäller Saviola är det också extra tungt. Efter Guddys ofta ganska uddlösa insatser kändes det som att det var läge att ge Saviola chansen från start och så blir han skadad… Saviola är visserligen ingen idealisk center heller men då det inte funkar för Guddy måste man pröva något annat.
Tre anfallare skadade alltså. Hur optimistisk man är kan man bara konstatera att Barca har problem på anfallsfronten – riktigt stora problem… Extra bekymmersamt blir det eftersom tänkbara ersättare bakom Etóo, Messi och Saviola är betydligt sämre spelare. Fransmannen Ludovic Giuly håller inte alls Messis klass och Ezquerro är ingen världsspelare heller. Och snart spelar Barca två matcher i C.L som man måste vinna för att gå vidare från gruppspelet. Som skadeläget är nu får inte Ronaldinho bli skadad – det vore rena mardrömmen om Dinho går sönder med.
Det naturliga i dagsläget blir att anfallstrion kommer bestå av Dinho-Guddy-Giuly. En stor försvagning jämfört med Dinho-Etóo-Messi. Naturligtvis spekuleras det nu vilt i att man måste förstärka anfallet. Och ser man på skadeläget är det nödvändigt. Problemet är bara att man måste hitta rätt person. Här handlar det om en korttidslösning, inte någon superstjärna som ska knytas upp för 4-5 år framåt. Och spelaren i fråga måste kunna acceptera att sitta på bänken när Etóo och Messi blir friska. Det begränsar självfallet urvalet.
Tidningar och fans spekulerar givetvis vilt om tänkbara nyförvärv men enligt tidningen Sport tittar sportchefen Txiki Begiristein på tre huvudalternativ vilka är:
• Henrik Larsson
• Albert Luque
• Rodrigo Palacio
Om man ska värdera dessa alternativ ser jag gärna en comeback för Henke. Han kan Barcas spelsystem och är väldigt populär bland såväl fans som spelare. Men då måste han givetvis verkligen känna sig inspirerad av en kortare comeback. Henke valde i somras att flytta hem till Sverige, trots att Barca ville att han skulle stanna. En comeback för Henke känns därmed inte sannolik.
Albert Luque spelar numer för Newcastle. Luque som tidigare var stjärna i D. La Coruna är katalan och har sagt att han gärna skulle vilja spela för Barca. Nu har i ärlighetens namn undertecknad inte följt hans öden närmare hos ”Magpies” men frågan är om han var den spelare han var i Deportivo? Men han kanske skulle få en nytändning i Barca?
Rodrigo Palacio är 24 år och spelar för storklubben Boca Juniors. Han är angelägen om att flytta till Europa och Barca sägs ha visat intresse för honom tidigare. Själv tycker jag prislappen avskräcker en del – 15 miljoner euro. Det är för mycket pengar, åtminstone för en korttidslösning.
Även om jag inte sett Palacio tilltalar Henke alternativet mig mest eftersom vi pratar om en korttidslösning. Ett Barca med alla anfallare tillgängliga behöver inga nyförvärv med långtidskontrakt.
Sen har vi ju Barcelonas synnerligen framgångsrika Cantera där flera supertalanger är på väg upp mot A-laget. Den mest omskrivne av dessa är Giovani Dos Santos som spås en lysande framtid. Ett problem här är spanska fotbollsförbundets regler när det gäller spelare som saknar medborgarskap i EU-land (max 3 st) Kunde allt lösa sig med Marquez medborgarskap vore det väldigt spännande och se honom i Barcas A-lag.
Oavsett om det blir förstärkningar eller inte kommer det krävas att Ronaldinho, Deco mfl verkligen levererar nu. Och så tror jag det blir. Trots skadorna har jag väldigt svårt och se att Barca missar åttondelen i C.L.
Positiva saker mitt i skadeeländet
Samtidigt som alla bekymrar sig för hur laget ska klara av skadorna finns det faktiskt också flera glädjande saker::
• Ronaldinhos form. I söndags spelade Dinho sin klart bästa match under säsongen och då handlar det inte bara om frisparkarna. Efter en ganska lång formsvacka såg vi återigen att när Dinho är i form, få då är han helt enkelt bäst! Är formsvackan slutligen över? Så som han spelade i söndags är svaret förmodligen ett rungande ja!
• Victor Valdes. Tidigare blandade och gav Valdes på tok för mycket för att kallas en världsmålvakt, de grova tavlorna var helt enkelt för många. Den här säsongen har Valdes emellertid höjt sin lägstanivå rejält och han agerar mycket stabilare. Hittills har han (så vitt jag minns) inte gjort en enda riktig tavla den här säsongen. Lägg därtill flera matchavgörande räddningar – som mot Zaragoza i söndags.
• Puyol. Vilket hjärta vår lagkapten har! (var visserligen ingen nyhet i sig) Men att gå ut och kämpa så heroiskt bara en dryg vecka efter att hans pappa så tragiskt avled är STORT!
Till sist
Thiago Motta har genom åren dragit på sig flera mindre intelligenta utvisningar. Men utvisningen i söndags var horribel, rena parodin. Borde ha varit varning för filmning istället!
