2000-talets legender Del 6: Samuel Eto'o
Nätverksproblem gjorde att det aldrig blev någon artikel igår, men den som väntar på något gott, den väntar aldrig för länge. Om inget internet spökar kommer det dubbla imorgon. Nog om det, nu hyllar vi en av klubbens främsta målskyttar genom tiderna istället - Samuel Eto'o.
När en femton-årig pojke landade i Madrid var det ingen som kom och mötte upp honom. Pojken vid namn Samuel Eto'o kände varken till språket eller kultur i landet han kommit till. Det var bara början på en lång och hård tid i Real Madrids reservlag, för en permanent plats i A-lagstruppen var det inte tal om. Huvudstadsklubben tycktes inte se någon potential i kameruanen och till slut hamnade han i Mallorca, och det var först där karriären tog vart på riktigt.
Karriären tar fart
I Mallorca fick Eto'o Luis Aragones som tränare, vilket var perfekt. Aragones trodde stenhårt på Eto'o, och det har han aldrig fått ångra. Lejonet, som kameruanen även kallas i folkmun, blev snabbt en favorit på den spanska ön och blev lagets stora stjärna. Och statusen minskade inte direkt när han lurade upp flera Madrid-spelare upp på löktaren för att sedan sätta bollen i mål på självaste Santiago Bernabéu, ett mål som innebar seger för Mallorca. Vid den tidpunkten ska det tilläggas att Eto'o fortfarande ägdes till hälften av Real Madrid.
Eto'o gjorde sig inget världsnamn i Mallorca, men det var under hans tid där som Barcelona upptäckte honom. 2004 värvades han till den katalanska klubben och ingick i det nybygge Frank Rijkaard härskade över. Resten är som man brukar säga historia. Eto'o har alltid producerat mål i mängder för Barcelona och han har aldrig varit sen med att håna sin före detta klubb Real Madrid när de blev utan titlar. Exempelvis när Barcelona firade ligaguldet 2004/05 på Camp Nou, då Eto'o ror åt sig mikrofonen och utropar högt: "Madrid, cabron, saluda al campeon!", något som kan översättas som ungefär "Madrid, skitstövlar, hylla mästarna".
Champions League-finalen 2006
Säsongen 2005/06 var en magiskt säsong för alla culés. Barcelona vann dubbeln, ligan och Champions League, för andra gången i klubbens historia. Samuel Eto'o vann skytteligan med sina 26 mål och det var en av hans bästa säsonger i karriären.
Den 17 maj 2006 är ett datum att minnas för evigt. Datumet då FC Barcelona vann sin andra Champions League-titel någonsin. Men det man minns mest är på vilket sätt man gjorde det. För motståndet stod Arsenal, och London-gänget tog ledningen med 1-0 i den första halvleken. Dessförinnan hade Eto'o kapats av målvakten Jens Lehman, och denne fick syna det röda kortet. I halvlek nummer två väntade ett massivt tryck från Barça. Med drygt en kvart kvar kom utdelningen. Inhopparna Andrés Iniesta och Henrik Larsson stod för ett fint förarbete som gav Eto'o ett läge från kanten. Han hittade en lucka mellan stolpen och målvakten och bredsidade behärskat in kvitteringen. Publiken blev helt lyrisk, och Eto'o sprang ner och firade målet vid hörnflaggan.
Barcelona vann sedan finalen efter att Juliano Beletti avgjort bara minuter efter Eto'os mål. Innan den sena kvitteringen kom började jag faktiskt tro att det var kört, att Arsenal skulle klara att hålla undan. Som tur var blev det inte så. Barcelonas tryck var för stort, och med en målskytt av Samuels kaliber finns alltid hoppet kvar. Detta är en match jag aldrig någonsin kommer glömma, och Eto'o har stor förtjänst till det.
Rasistglåporden
Samma säsong som Barcelona vann dubbeln hände något väldigt tragiskt. Barça gästade Zaragoza i ligaspelet i slutet av säsongen, och i den andra halvleken började man helt plötsligt se Eto'o gå av planen. Han ville bryta matchen. Det visade sig att stora delar av publiken på La Romareda hade hånat honom och gjort rasistiska apljud när han hade befunnit sig vid ena hörnflaggan. Lagkamraten Ronaldinho sade att han också lämnar om Eto'o gör det. Till slut lyckades tränare, domaren & spelare från bägge lagen övertala Eto'o om att stanna kvar på planen och spela. Det slutade med att Barcelona vann matchen med 0-2, och Zaragoza fick böta 900 euro.
Jag tycker Eto'o gjorde rätt i att försöka lämna planen. Jag är glad att han inte lyckades, men jag är glad över hans reaktion. Det gjorde ont i hjärtat när man såg detta, och ilskan och besvikelsen i kameruanens ögon fick inte att ta miste på. Det är sånt här som förstör fotbollen.
Bisarr avslutning på en femårig fantastisk saga
Inför säsongen 2008/09, då Pep Guardiola tagit över som tränare, var det tydliga signaler från tränaren att han ville bli av med Eto'o. Som tur var fick han inte som han ville den gången, och Eto'o blev lyckligtvis kvar i klubben den säsongen. Han bevisade med råge att han var värd att satsa fullt ut på då han var lagets bästa målskytt i ligan, och bilade tillsammans med Henry och Messi Europas giftigaste anfallstrio.
Barcelona vann trippeln den säsongen, och Eto'o var fantastisk. Vem kommer någonsin glömma hans 1-0 mål mot Manchester United i Champions League-finalen, hans fyra strutar mot Valladolid i en och samma match, eller för all del hans så viktiga 1-0 mål i el Clásico på Camp Nou. Ja, minnena från den säsongen är många och alla är lika oförglömliga.
Tyvärr tog den femåriga sagan i FC Barcelona slut efter den makalösa säsongen. Guardiola var precis som sommaren innan beslutsam om att Eto'o skulle bort och han sägs ha gått på sin "feeling". Samu ingick i en bytesaffär med Inters Zlatan Ibrahimovic och tog ett sorgset farväl av sina lagkamrater i Barcelona och även fansen. Totalt blev det smått otroliga 130 mål på 200 officiella matcher i Barcelona-tröjan. Han byggde även på sin meritlista avsevärt efter sin sejour i klubben. Det blev 3 ligatitlar, 2 Champions League, 2 Spanska Supercuper & en Copa del Rey-titel.
Eto'o idag: Jag hoppas Pep har lärt sig en läxa att inte alltid gå på sin "feeling". Denna gång kostade det klubben en stor bunt med pengar och världens främsta målskytt. Kameruanen är en född målgörare, och det spelar ingen roll vart han spelar - han gör alltid mål. Samma sak har det varit i Inter, även om Diego Milito vann den interna skytteligan stod Eto'o för en bra första säsong i Milano-klubben och var högst delaktig i att vinna ännu en trippel. Nu har David Villa anlänt till Barcelona, men trots det saknar jag Eto'o ibland. Inte bara som spelare, även som person. Han hade en härlig karaktär och att se honom ösa in mål den här hösten i en blåsvart Inter-tröja gör ont.
Oförglömligt minne:
Jag befann mig på en sportbar på Lanzarote för att se Barcelona - Real Madrid på Camp Nou säsongen 2004/05. Efter dryga halvtimmen spelad slog Ronaldinho en passning mot Eto'o som till en början såg ut att bli alltför lång. Bollen var på väg ner mot Iker Casillar i Madrid-målet och Roberto Carlos täckte undan. Men Eto'o gav inte upp, han fullföljde löpningen och på ett helt otroligt sätt lyckades han komma emellan Carlos och Casillas och retfullt få med sig bollen för att sedan slå in den i öppet mål. Jag glömmer aldrig stämningen efteråt.