Krönika: Kokboken till framgång
Kokboken till framgång - ”den ultimata instruktionsboken”/manualen/ ”den heliga gralen för vinst”/”det rätta sättet att vaska guld”, ja kalla det vad ni vill - är det alla människor eftersträvar att finna men något få gör. Idag ska jag dela med mig av mitt recept på hur man tillagar min version av ”den vinnande grytan”.
En kokbok innehåller såklart att antal recpet, det gör även denna framgångsbibel, men jag har valt att satsa fullt ut på det som kommer att påverka vår klubb som störst i sommar: värvningar.
1) Likt varje recept så krävs det att du inhandlar de rätta ingredienserna, i fotbollens värld så krävs det att du inhandlar en trupp som är tillräckligt stor att delta med 100 %:s kapacitet i de matcher du har planerat på att delta i. De värsta man kan göra som kock är att börja tillaga maten utan att ha grönsakerna och kryddorna vid din sida. Dagens Barcelona har gjort just detta, de startade årets säsong med en allt för liten trupp.
Jämför oss är ni snälla med Liverpool, nu där har ni ett lag som verkligen planerat för runt 70 matcher per säsong. Deras trupp består av 3 deffensiva mittfältare och en jävligt massa andra offensiva sådana, vi har två varav den ena (Edmilson) är skadad 5 månader/säsong och där den andra (Toure) spelar en stor del av säsongen halvdöd på planen i brist på andra spelare. Hur tänker kockarna Txiki, Laporta, Ingla och Rijkaard när de startar säsongen med 4 mittfältare (Edmilson började ju spela först i Januari)? Tror de på fullt allvar att Deco, Iniesta, Xavi och Toure med små vikarierande sessioner av Marquez ska hålla på alla fronter?
Hela truppen ser ut som detta mittfält enligt mig, försvaret saknar inte spelare nåväl men den saknar olika spelstilar, olika kryddor, då Marquez varit skadad så har tre uselt spelande mittbackar som inte skulle kunna passa en längre boll till rätt adress om deras liv stod på spel (nu överdrivet jag en aning?), haft den platsen. Puyol, som är bra på allt förutom att passa en boll och bygga upp ett spel från backlinjen, Milito som snarare tjongar upp bollen på långsidorna än slår 30 meters passningar till rätt adress, och allas våran favorit, ”spelgeniet” Thuram som knappast behöver någon närmare presentation. I Anfallet så har nästan bara 4 anfallare varit friska nog att delta i nästan alla matcher denna säsong, jag vill bara göra klart att jag inte räknar med Ezquerro då han enligt mig inte tillhör vårt lag, han och jag spelar ungefär lika många matcher/säsong, bara en sådan sak. Henry, Bojan och sedan lite enstaka månader av resten har varit säsongens motto, detta räknar jag då som ca 4 spelare i anfallet och som i ett 4-3-3 system betyder 1 avbytare/match i runda slängar.
Hur såg truppen ut 05/06 för att återknyta till bättre tider? Då hade vi van Bommel, Motta, Edmilson, Xavi, Iniesta och Deco på mittfältet med lite vikarierande sessioner av Marquez återigen. Ett lite bättre sätt att bemöta 70 matcher/säsong.
Med detta sagt så ber jag kockarna inhandla tillräckligt med ingredienser för att laga en gryta för 100 pers. Då Deco och Edmilson förmodligen lämnar så skulle jag helst vilja att 3 mittfältare inhandlas samt att en canterano tas upp i form av Crosas eller Valiente.
2) Grytan ska innhålla olika variationer, hur många tycker om att käka en vanlig middag med köttbullar och makaroner om man ska äta ute på en femstjärnig resturang? Man vill smaka på olika grejer för att gå hem mätt och belåten. Hur spelar vi i finrummet CL som jag klassar som en femstjärnig resturang? Jo, vi spelar inte riktigt med köttbullar och makaroner, men snarare med endast lax. Våra spelare har samma sorts spelstil och olika karaktärer saknas, de må vara av den bästa kvalitéAn (säg....gravad lax?) men för mycket av det kan inte leda till något gott.
På en del positioner saknar vi helt karaktärer som skiljer sig från varandra, ta perioden nu under Decos skadefrånvaro då vi spelat med Iniesta och Xavi i ett antal månader. Spelet har blivit lättläst samt ganska fantasilöst, där Deco istället med sin finess alltid funnit sätt att spela på ett vägvinnande sätt med Xavi eller Iniesta bredvid sig.
Inför nästa säsong står jag därför bakom en värvning av Modric (som skulle vara den van Bommel liknande killen fast med bättre touch och finess), samt antigen Samir Nasri eller Diego. Det finns egentligen många spelare på de offensiva positionerna som skulle hjälpa oss bra men dessa finner jag likna Deco mest, tillsammans med João Moutinho, men med den sista har vi dock aldrig ryktats till.
Den sista positionen på mittfältet skulle gå till Seydou Keita som faktiskt ryktats till oss. Om vi fyndade på Toure när vi inhandlade honom från Monaco i somras så gjorde Sevilla en minst lika bra värvning när de köpte honom från Lens. Skulle Keita lyckas värvas (vilket jag tvivlar på) så skulle jag personligen göra i brallan.
3) Varje maträtt måste ha en finish, ett körsbär på toppen av glassen, persiljan på den feta, saftiga biffen. Någonting för att få maten att glänsa som när expertkockarna lagar den på tv, men som man själv sällan lyckas få till. Jag talar naturligvis om trollkarlen i laget, el mago som spanjorer älskar att kalla dessa.
Ronaldinho har avslutat kapitlet Barcelona i sitt liv och det är dags för oss att hitta ersättaren. Men vänta, har vi inte honom redan i laget vid namn Lionel Messi? Nej, det har vi inte än i alla fall. Messi är utan tvekan världens bästa dribblare och är livsviktig för ett lag som Barcelona som många gånger kör fast i handbollsförsvar, just pågrund av sin kvalité, men Ronaldinho hade en annan dimension i sitt spel än vad Messi har, den genomskärande passen igenom ett försvar som en het kniv genom smör (ett mat-uttryck allt för ofta använt), den knäppa grejen ingen annan skulle tänka på, de fantastiska klacksparkarna som kunde förvåna ett helt försvar och bara få de att häpna av förundran, är bara några av de grejer Ronaldinho hade och som Messi inte har. Jag är däremot säker att med tiden så kommer genialiskt genomskärande passningar även komma naturligt för vår loppa från Rosario.
Jag har dock en filosofi, och det är att varje lag aspirerande på stora titlar och vackert spel måste anställa den glada brasilianaren. Men vem då? Alla brassar är väl glada säger ni? Inte sant säger jag och hänvisar till stenliknande kreatur till människor som Dunga och Zagallo te x (inget ont om dessa män). Jag syftar på brasilianaren som har ett någolunda känt namn i europa men som ändå inte är en stjärna, om killen som strax ska bryta ut men som behöver ett lag som får honom att nå dessa nivåer. Det finns självklart många och jag har ingen speciell i åtanke förutom kanske ett vagt klingande namn i min skalle vid namn Kerlon som enligt brassarna själva sägs vara den nye Ronaldinho (Googla eller Youtuba honom om ni inte har något vettigare för er) . Enligt mig så är dock Daniel Alves mycket mer än bara en högerback och kan för Barcelona bli den nya Ronaldinho. En kontroversiell tanke tycker ni? Nej då, titta noga på hans spel nästa gång ni ser Sevilla spela, den mannen sköter och startar nästan alla anfall Sevilla gör, han är defenitivt mer än bara en ytterback. Hur som helst, för att nå skyhöga nivåer så krävs det en ”el mago” i laget, om han redan finns i form av Messi är en anann historia som varje människa delar olika tankar om.
Med dessa tre steg så kan alla lag (men främst Barcelona) skapa en jävligt härlig middag. Får bara hoppas på att kockarna i köket också märkt det....
