Krönika: Ronaldinho - kanske italienare i sommar
Rykten sprids från Gazzettan, Roberto de Assís och Berlusconi. Allt kunde vara som vanligt men är det ändå inte. Klubben är tyst och Ronaldinho likaså. Det har inte hänt förut.
Det börjar nästan kännas lite tjatigt. Ronaldinho hit och Ronaldinho dit. Vadan och varthän? Det finns alltid nyheter och spekulationer om honom precis som det gör om de flesta, för att inte säga alla, megastjärnor. Ryktena om en flytt till Milan har varit igång alltför länge för att det ska finnas något egentligt sensationsvärde i dem längre, men nu har de för första gången något som verkar vara lite substans. Agent och broder Roberto har också uttalat sig ett flertal gånger tidigare och spätt på ryktesfloran, men nu tycks hans utsagor mer trovärdiga än de har gjort tidigare.
Förhandlingar pågår med Milan och spelare och klubb är enligt uppgift överens. Allt enligt Gazzetta dello Sport. Nyheten sprids till en rad tidningar och sportsajter som alla, åtminstone till en början, hade en och samma ursprungskälla. Den som har ägnat sig det allra minsta åt källkritik vet att en ensam källa inte har någon större trovärdighet. Det finns inget om saken på FC Barcelonas hemsida och heller inget på Milans. Vad är det då som gör att de flesta tycks tro att det är något på gång den här gången?
För min personliga del handlar det om bristen på dementi. Tidigare när ryktena har snurrat har såväl klubb som spelare varit ganska snabba med att bedyra hur väl han trivs i klubben, att en flytt är totalt otänkbar och att han inte är till salu. Den här gången är det märkligt tyst. Ronaldinho finns på diverse skadelistor, men Sala i Martíns uttalande i förra veckan om att klubben fejkar skador på spelare som missköter sig gjorde att tvivlen på att allt står rätt till ökar.
Enligt alla rykten är det faktiskt så att klubben FC Barcelona har tröttnat på brassens uteliv, festande och missade träningar. Det är i och för sig inte så konstigt. Vilken arbetsgivare som helst tar förr eller senare tag i och gör sig av med anställda som inte gör sitt jobb. Man betalar helt enkelt inte lön till någon som inte jobbar. Nu vill FCB sälja, och Milan och president Berlusconi är hugade spekulanter. Inter har också blandat sig i leken och säger sig vara villiga att betala €25 miljoner - fem miljoner mer än Milan. Inter menar att de har fördel av att ha en sällsynt bra relation med Barcelona och dessutom samma sponsor, Nike, som gärna ser att Inter tar över spelaren.
Milanpresidenten Berlusconi (en riktig slempropp enligt min mening) har enligt senaste nytt fått en tröja av Ronaldinho, och är för övrigt övertygad om att köpet ska gå i lås. Berlusconi vann ju i valet i Italien för någon dag sedan och verkar ha flyt och få som han vill för tillfället. Och Ronaldinho har han velat ha länge, den 71-årige italienaren som är ett biologiskt fenomen enligt sina läkare. Han gör vad som helst för att hålla stilen. Att han har pacemaker har förmodligen med hälsan att göra, men hårimplantaten finns där definitivt för att hjälpa upp imagen. Personligen skulle jag vara skeptisk, både om jag var italienare och Ronaldinho. Jag skulle inte vilja ha en person som är anklagad och figurerar i rättegångar om både mened och skatteflykt vare sig som chef eller premiärminister. Att han hånar väljare och kommer med grovt sexistiska anspelningar gör inte saken bättre. Men som tråkig svensk har jag kanske andra referensramar. Eller också finns det inga bättre alternativ för italienarna, eller Ronaldinho.
Det som nästan är lite otäckt i det hela är att jag redan för två år sedan sa till mina närmaste att jag var lite orolig för att det var snudd på ”Ronaldovarning” på Ronaldinho, och att jag var rädd för att det skulle komma att påverka hans spel längre fram. Lite för glad i fester, krogbesök och damer för att det skulle vara riktigt hälsosamt, likt sin landsman och namne. Sorgligt nog, och jag menar verkligen sorgligt nog, verkar det som om jag hade rätt. Vid 28 års ålder har Ronaldo de Assís Moreira totalt tappat stinget och ser inte ut som om han tycker att det är kul att spela fotboll längre. Borta är den glada killen som nästan till varje match hade lekt fram någon ny fint att lura skjortan av motståndarna med, och istället går en trött man omkring på planen och rör sig över ett inte särskilt stort antal kvadratmeter.
Det står nog relativt klart att Ronaldinho kommer ha någon annan hemma-arena än Camp Nou efter sommaren. Förhoppningsvis kan han hitta tillbaka till sin egen spelglädje och få en nystart. Jag tror att det är bäst så. Barcelona och Ronaldinho har tagit det bästa av varandra och bör gå skilda vägar för bådas skull. Vi kan alltid minnas det glada leendet och vara evinnerligt tacksamma för all den glädje han har spritt, inte minst till oss åskådare, men det är nog dags att säga tack och hej. Tyvärr.
Visca el Barça
