Oleguer tackar för sig
Oleguer är kanske inte en stor fotbollsspelare, han är däremot en stor människa. Här följer ett brev som han lämnar till Barcelona. Jag har tagit mig friheten av att översätta från engelska till svenska. Håll till godo.
När jag först anlände till Camp Nou så uppfylldes en av mina största drömmar. Från en tidig ålder drömde jag om att få ta på mig en Barcelona-tröja. Jag brukade drömma om ett fulltsatt Camp Nou och jag som slåss för ligatiteln, omringad av världsspelare och göra ett, eller två eller till och med 3 mål. Självklart så var inte allt jag hade drömt om möjligt, men det som var en dröm några år tidigare blev verklighet 13 november 2002: att spela för Barcelona och vara delaktig i firandet med alla inblandade i Barcelonas framgång.
Jag anlände utan mycket strul, med en önskan att lära mig och ge allt för att drömmen skulle kunna fortsätta. Väl medveten om mina svagheter så var det önskan att spela bra och göra allt för laget. Vi alla vet att det finns dagar då det går bra och dagar då det går mindre bra, men viljan att förbättras och ansträngningen att göra så har gett oskiljaktiga sällskap längs vägen. På några år har jag njutit av oförglömliga minnen, som ligatitel-firandet på gatorna i Barcelona och på Camp Nou, eller vinsten i Champions League i Paris. Men dessa stunder skulle inte betyda någonting utan de små detaljer som följer med dem: Lyckan, stöttandet, värmen hos folket, samhörigheten hos mina lagkamrater, skämten, kramarna och vetskapen att varje titeln är höjdpunkten av det hårda arbetet som laget och fansen tillsammans tillsammans lade ner.
Tack till alla som delade dessa stunder med mig, utan dem skulle det här aldrig bli en verklighet.
Jag har försökt att visa mig som jag är, jag har försökt att bibehålla en professionell syn av mig själv trots mina personliga åsikter. Jag har aldrig tyckt om att vara i centrum, men det är inte därför jag inte uttryckt mina känslor. Vi har alla våra egna sätt att uttrycka oss på och det är bra att kunna uttrycka sina åsikter, att diskutera dem på ett moget och respektfullt sätt, för att förstå andra och gå en mil i deras skor. Jag tror att det är det bästa sättet att uppnå ett tolerant samhälle.
Mina uttlandet har ofta blivit förvrängda och folk försöker läsa mellan rader för att sätta mig i problem. Under dessa år har jag uttryckt min önskan att vilja förbättra samhället som vi idag lever i. Det finns fortfarande mycket orättvisor, klassskillnader och problem som behöver lösas.
Tack till er alla som har ansträngt er att försöka förstå mig och respektera mig, oavsett om ni håller med mig eller inte.
Jag säger härmed hejdå med ett brev, utan att skapa oreda. Jag åker nu till Amsterdam för att uppleva något nytt och jag hoppas att kunna njuta av varje minut med mitt nya lag till nya framgångar. Jag tycker att det är dags för det, och ett bra tillftälle att se nya kulturer, ett annat språk, en ny klubb och nya lagkamrater... defenitivt ett bra sätt att kunna växa på alla plan.
Det som finns kvar att säga är att jag kommer vara bland de miljoner av anonyma huvuden som var med och firade drömlagets vinster tillsammans.
Tack för allting.
Kram, Oleguer
Egna funderingar: Tack för allt, Oleguer. Det är många som har klagat på Oleguer med tiden, många har också sagt han är anledningen till att vi förlorade guldet förra året. Jag hoppas att ni inser att fotboll är ett lagspel och att utan spelare som Oleguer i omklädningsrummet så finns inget lag. Jag tycker om dig, Oleguer. Lycka till i Ajax.
