Gudjohnsen in - då vinner Barça
FC Barcelona visade upp två sidor mot Real Betis. Ett i många stycken suveränt anfallsspel, särskilt i första halvlek, och ett synnerligen darrigt försvarsspel. En till synes säker 2-0-ledning i halvtid hämtades in av Betis. Gudjohnsen räddade tre poäng till hemmalaget genom att göra 3-2-målet med tio minuter kvar av matchen.
Pep Guardiola hade inför matchen mot Betis gjort vissa förändringar i startelvan. Något förvånande hade Puyol placerats på bänken och Cáceres tagit plats i laget. Touré Yaya var tillbaka. Henry, som nu hade hämtat sig från sin halsinfektion tog inte plats i startelvan, utan det var Samuel Eto'o som fick förtroendet.
EL PARTIT
Primera part
Barcelona tog tag i matchen från start och Betis hade inte mycket att säga till om. Redan efter 17 minuter rasslade det i maskorna bakom Casto. Messi hade då passat till Eto’o, som plötsligen där vid straffområdeslinjen dammade av sitt gamla jag som målkung. Fullständigt från ingenstans hittade han skottläget och överrumplade såväl Casto och övriga försvarare som Barcelonaspelare och publik. Men snyggt var det.
Sex minuter senare var det dags för nästa mål. Messi hittade än en gång Eto’o som denna gång från nära håll kunde få in bollen i Betis-målet. Bortalaget kom inte in i matchen och som culé kunde man känna sig lugn. Det skulle gå vägen det här och Barcelona ta tre lika välbehövliga som välförtjänta poäng. Ett par chanser till hann Barça med innan paus, Alves hade ett par och Messi någon, men ingen av dem gav utdelning och 2-0 var ställningen i paus.
Segona part
Om det var Betis som hade fått en kick i pausen eller om det var Barcelona som hade tappat geisten ska jag låta vara osagt. Kanske var det en kombination. Hur som helst så fick bortalaget lov och utrymme att komma tillbaka i matchen och faktiskt ta över kommandot. Det som hade känts någorlunda tryggt även för den mest pessimistiska (som jag ibland är) rasade ihop. När Betis fick en frispark efter en lite onödig förseelse vid straffområdeslinjen gick det som det gick. Försvarsspelet hade pendlat mellan osäkert och uselt innan och nu agerade muren på ett oortodoxt och föga effektivt sätt. Valdés skrek sig nästan hes för att få utespelarna dit han tyckte att de skulle stå, men det var lönlöst. Monzón hittade luckan i Barcelonas mur, Valdés hann inte täcka upp bakom muren och Betis hade reducerat. 2-1 i minut 59. Valdés blev galen, och jag klandrar honom inte.
Mardrömmen kröp närmare och bilder från tidigare matcher mot just Betis dök upp som demoner i minnet. Det var väl ändå inte möjligt att de skulle släppa det här. Men visst. Knappt hade man hämtat sig från första baklängesmålet innan det var dags igen. José Mari hade en av sina lyckliga stunder när han var mer José än Mari och tog sig förbi det skakiga och sega Barcelonaförsvaret och tämligen ostört kunde sätta bollen i bortre burgaveln. VV var på den, men inte tillräckligt för att styra utanför. Kvitterat i minut 67.
Efter den chocken tog Barça sig samman en aning och höll i bollen bättre och lät inte Betis komma till chanslägen i någon större utsträckning. Barcelona hade ett antal möjligheter, men Casto hade en bra dag och räddade allt som var möjligt. Efter 70 minuter bytte Pep in Gudjohnsen. Tvivelaktigt byte enligt många, men det skulle visa sig vara guld. Efter tio minuter på planen fick iceman en genialisk crosspas från Dani Alves och den här gången var han på exakt rätt plats i exakt rätt tid. Det har inte hänt varje gång, men den här gången gjorde det det. Han slog in bollen vid bortre stolpen och fixade därmed seger med 3-2 och tre poäng till FC Barcelona.
Kommentar
Skönt med tre poäng till även om de satt långt in. Det jag minns från den här matchen är Eto’os återkomst. Inte i laget, men med den där näsan för att hitta mål. Mer sånt, tack. Messi tyckte många var osynlig – jag vet inte det. De målgivande passningarna talar väl sitt tydliga språk. Det handlar ju inte bara om att göra dribblingskonster och göra konststycken på egen hand. Det gäller att se till att laget gör mål. Det gjorde Messi. Mer kan man inte begära. Skönt också för Guddy att få göra det avgörande målet. ”Guddy in – nu förlorar vi” blev istället ”Guddy in – då vann vi”. Bojan, som byttes in med 13 minuter kvar, hade flera chanser att utöka segermarginalen, men Casto lyckades vara i vägen (det var inte bara tur) varje gång.
Försvarsspelet skulle man kunna skriva en doktorsavhandling om. Vad gör de egentligen? Vid frisparksmålet agerade muren bedrövligt. Den där luckan ska inte få finnas där. Jag förstår att VV blev rasande, något som i sig är ovanligt. För det mesta ser han bara ut som en olycklig hundvalp när det blir baklängesmål. Vid andra målet blev försvararna ifrånsprungna av José Mari. Men lite tur hade Barça också. Cáceres var millimeter att dra på sig en straff. Kanske borde det ha varit det. Hade en FCB-spelare fällts på det viset hade jag garanterat tyckt det – nu tillåter min totala och ohämmade partiskhet mig att tvivla. Jag hade viss kritik att framföra mot Puyol efter förra matchen. Men jag menade för allt i världen inte att han skulle bänkas och jag hoppas vid högre makter, i den mån sådana finns, att han är på planen från start til helgen.
Nästa match gäller Espanyol på Olympiastation. Det blir inte lätt. Men visst tar vi dem!
Matchfakta
FC Barcelona: Valdés; Alves, Márquez, Cáceres, Abidal, Touré Yayá (Busquets, m.71), Keita (Gudjohnsen, m.71), Xavi, Messi, Iniesta, Eto'o (Bojan, m.77).
Real Betis: Casto; Nelson, Arzu, Juanito, Fernando Vega; Mehmet Aurelio, Emaná (Damià, m.46), Capi (Juande, m.86); Mark González (Monzón, m.40), José Mari, Sergio García.
Mål: 1-0, m.17: Eto'o. 2-0, m.23: Eto'o. 2-1, m.59: Monzón. 2-2, m.67: José Mari. 3-2, m.80: Gudjohnsen.
Domare: Daudén Ibáñez (Comité Aragonés).
Varningar: Touré Yayá (m.15), Fernando Vega (m.43), Capi (m.74), Busquets (m.85), Mehmet Aurelio (m.86).
Publik: 55.727, Camp Nou, Barcelona
Ser del Barça és el millor que hi ha.
