Can Barça v.46
Redaktionen filosoferar denna gång om vad som komma skall gällande matcher och värvningar. Även Iniestas skada samt målskillnaden 34-8(!) avhandlas.
Snart börjar en tuff månad för Barcelona. Matcher mot Sevilla, Valencia, Villarreal och inte minst Real Madrid. Hur ser ni på Barças chanser och hur många poäng ska vi egentligen inkassera för att anses vara nöjda?
Kim: Klart att det är tuffa matcher. Vi har Valencia & Madrid hemma. Vårt försvar har inte satts på prov än, och det är därför vi håller tätt bakåt, hävdar en del. Sant. Det har inte Madrid heller, men de läcker som ett såll. Vi vinner hemma. Vad gäller Valencia så är det ett lag som är upp och ner den här säsongen. Eller ok, inte helt ner kanske, men halvdippar. Kan vi hålla ordning på Villa och Joaquín, så tror jag att vi även där ska kunna ta tre poäng. Två knepiga bortamatcher mot såväl Sevilla som Villarreal kommer sätta hela truppen på prov. Skulle vi få med oss en poäng från dessa, och därmed totalt åtta poäng, så tycker jag att vi ska vara skapligt nöjda. Vi är ändå Barcelona, och målet måste vara att vinna varje match.
Diljen: I en mästarkalkyl så skulle jag generellt sett räkna med vinst hemma och kryss borta i toppmatcherna. Det skulle generera i 8 poäng under höstens fyra toppmatcher. Nu får man väl säga att Real Madrid inte alls är i form och Valencia har sviktat på slutet. Att det skall bli 6 poäng på Camp Nou mot dessa två ser jag därför som ett klart realistiskt mål. Sedan har vi bortamatchen mot ett Sevilla som verkar vara lite upp och ner. Även bortamatch mot ett Villarreal som tycks imponera på flertalet, men jag är inte lika imponerad. 3 poäng är klart godkänt och realistiskt här. Så totalt 9 poäng av 12 poäng skulle göra mig nöjd.
John: I England brukar man säga att ligan avgörs i julhelgen, eftersom de av någon outgrundlig anledning spelar tjock många matcher just då. Detta fenomen finns inte i Spanien, men jag skulle ändå vilja säga den närmaste månaden kommer att avgöra ligan. Tyvärr är det lite ketchupvarning på spelprogrammet. Först 10 matcher mot tveksamt motstånd och sedan fyra matcher mot världsklasslag. För att vara nöjda krävs åtta poäng. Då bibehålls ledningen och det är det viktigaste.
Mattias: Som spelet har sett ut på sistone så är det inte helt omöjligt att kamma hem 12 poäng på dessa matcher. Men givetvis är det grymt svåra matcher. Mot Sevilla kan det gå lite hur som helst då de uppträder väldigt ojämnt. Vi vet vad Valencia och Madrid kan prestera, men jag ser ändå Villarreal borta som den tuffaste uppgiften. Tar vi åtta poäng på dessa fyra matcher så är jag mer än nöjd.
Andrés Iniesta är skadad och missar med stor sannolikhet årets resterande matcher. Hur viktig är egentligen Iniesta för Barcelonas spel?
Kim: Andres var en av EM-slutspelets bästa spelare, och hans form har hållit i sig under hösten. Han har fått ersätta Ronaldinho till vänster i anfallet, och jag var före säsongen inte helt säker på att det var en så eländes bra idé. Jag ångrar det. Lillgrabben har varit fantastisk med sin spelförståelse, sin teknik och faktiskt även snabbhet. Han är enormt viktig, inget snack om den saken. Det är verkligen upp till Henry & Hleb att prestera nu. Det är nu chansen finns att slippa bli den som lämnar i sommar.
Diljen: Det är inte så märkbart nu, men vi kommer ju så småningom till toppmatcherna. Anfallskonstellationen blir klart begränsad. Iniestas en-mot-en-förmåga, och framförallt hans förmåga att komma till genombrott, kommer att saknas. Nu vilar det istället ett tyngre lass på Messi, som vi vet håller för trycket, men även på andra spelare med högre potential och som har förmågan att komma till genombrott. Jag skulle gärna se att Hleb tar sig an Iniestas uppgifter och ser det inte heller som någon omöjlighet. Även Henry har nu ett utmärkt tillfälle att vända sin dryga ett år neråtgående trend.
John: Han är viktig, framför allt med sitt fina djupledsspel. Som tur är har Barcelona en bred trupp och klarar en skada på i stort sett alla positioner. Det finns värre öden i världen än att tvingas ersätta Iniesta med Henry, eller Gudjohnsen.
Mattias: Mycket viktig. Iniestas närvaro ger ytterligare en dimension i Barcelonas spel som varken Henry eller Hleb är kapabla att tillföra. Givetvis hoppas man fortfarande att Henry kan blomma ut i Barcelonatröjan men man kanske inte ska hoppas allt för mycket. Kort och gott. Iniesta är mycket viktig.
Snart öppnar transferfönstret igen. Vill ni se några värvningar eller försäljningar och i så fall vem?
Kim: Nej. Jag tycker vi har en bra trupp. Den plats där det haltar lite, tycker jag är vänsterbacken. Eftersom jag inte tror att något lag är beredda att släppa en ordinarie spelare, så nöjer jag mig med Abidal & Sylvinho fram till sommaren. Därefter blir det en helt annan sak, och jag ser gärna Clichy på den positionen.
Diljen: Nej, Barcelona har ett ypperligt lagbygge. En ny spelare innebär oftare en ny risk än en ny chans när man står på toppen. Dessutom måste man ta hänsyn till att en spelare som Arshavin (som jag egentligen vill ska representera Barcelona) har avverkat matcher i Champions League och därmed inte får spela Champions League för Barcelona. Det blir för omständligt, för både lag och spelare, att enbart deltaga i en del av matcherna.
John: Jag tycker att januarifönstret är ganska onödigt. Det är bra för att kunna panikvärva om någon nyckelspelare blivit långtidsskadad, men en värvning i januari har det nästan alltid svårt. Spelaren kommer in i en ny grupp som vant sig vid varandra och som spelat ihop sig. De framgångar som eventuellt har nåtts fram tills dess är ju den nya spelaren inte en del av. Det är mycket snack om värvningar, men klubben bör behålla den trupp den har.
Mattias: Egentligen inte. Vi behöver inte värva någon spelare då vi har två fullgoda spelare på varje position. Visst hade det kanske varit kul med en Arshavin fast det är nog bättre att vänta till sommaren. Jag är ganska tveksam till värvningar i januari med tanke på t.ex. Maxi Lopez och Demetrio Albertini.
Barcelona har gjort flest mål i ligan (34) och släppt in minst (8). Är det så att anfall är bästa försvar eller finns det någon annan förklaring till denna fina målskillnad?
Kim: Anfall är, om inte bästa, så ändå ett rätt gött sätt att försvara sig på. Framför allt har vi en bra mycket högre press när motståndarna erövrar bollen än vad vi har fått se på ett par år. När vi väl tar tillbaka bollen så är vi snabba på att ställa om för kontring, samtidigt som jag tycker att vi spelar mer i djupet än tidigare. Och så länge vi har bollen inom laget så kan motståndarna omöjligt göra mål.
Diljen: Barcelona bör, och brukar, ligga i topp vad gäller antalet gjorda mål. Däremot är försvaret mer anmärkningsvärt. Jag skulle säga att det ligger en hel del i att anfall är bästa försvar. Låt oss ta Dani Alves som exempel. Han är helt klart godkänd i det defensiva spelet, men jag skulle inte ranka honom bland de bästa i världen defensivt sett. Det han däremot gör skickligt är just att han ideligen anfaller och på så sätt vinner mark från sina motståndare i den psykologiska matchen. Han framstår som en mycket bättre defensiv spelare än vad han egentligen är, tack vare utnyttjandet av sin offensiva förmåga. Jag upplever att viljan att anfallare är i backlinjen betydligt mer märkbar i år än tidigare säsonger.
John: Förklaringen finns egentligen i mitt första svar. De tio matcherna så här långt har varit mot ganska svagt motstånd, även om Barcelona givetvis har spelat fantastisk fotboll emellanåt. Vi får inte glömma att säsongen startade historiskt uselt och då fungerade vare sig anfall eller försvar. Två sexmålsmatcher (Atletico Madrid och Valladolid) på tio ligamatcher är faktiskt ganska extremt, men roligt. En starkt bidragande orsak är givetvis Eto'o. Förra säsongen var minst sagt knackig och nu öser han in mål. Lägg till en av världens bästa mittfältsgeneraler i Xavi och en strålande Messi, så har du ett imponerande anfall. Backlinjen har i år hjälpts av att Guardiola fått ordning på det "offensiva försvaret", det vill säga press högre upp i banan. Det är jobbigt att bygga upp ett spel när sex spelare sätter press innan du ens passerat mittlinjen. Det finns egentligen ingen spelare i dagens Barcelona som är "friställd" från defensivt ansvar, på samma sätt som Ronaldinho och till viss mån Deco var tidigare. Jag tror att det är en avgörande skillnad.
Mattias: Den största förklaringen ligger i den press som Barcelona sätter på motståndaren. Pressen startar redan vid motståndarmålvakten genom Eto’o eller vem som nu spelar på denna positionen. Motståndarlaget tillåts således inte att komma till anfall speciellt ofta då Barça allt som oftast erövrar bollen högt upp i banan. I Barcelonas fall är alltså anfall bästa försvar.
