Krönika: En minnesvärd seger
Barcelona slog Real Madrid i en hyperdramatisk El Clasicó match Barcafans världen över kommer att minnas länge. Det var länge sedan man kände en sådan glädje efter en seger och det var inte helt lätt att somna i natt..
Det var en match där man slets mellan hopp och förtvivlan, mellan besvikelse och sanslös glädje men till slut stod ändå Barca som segrare med 2-0 mot Real Madrid. Det var inte den mest välspelade El Clasicó matchen man sett men definitivt en av de mest dramatiska, en match där pulsen stundtals kanske var väl hög
Uppladdningen hade för undertecknads del pågått hela dagen. Det kändes ungefär som när man väntade på jultomten när man var liten med skillnaden att nu väntade man på att få se en fotbollsmatch där favoritlaget skulle möta ärkerivalen och äntligen få revansch för den dubbla förnedringen i senaste mötet mot marängerna. Optimismen flödade, Barca hade gått fram som en ångvält i ligan medan Real var skadedrabbat och hade visat upp en usel formkurva i ligaspelet. Förhandssnacket handlade i första hand inte om Barcelona skulle vinna utan hur stor segermarginalen skulle bli, kanske en upprepning av 5-0 segern från säsongen 1993/94 när Romario gjorde 3 mål? El Clasicó är emellertid inte vilken ligamatch som helst, formkurvor är av underordnad betydelse. Det var uppenbart att Realspelarna skulle slita som djur för att förhindra en förlust och även försöka få med sig 3 poäng. En seger med 4-5 måls marginal kändes således inte realistiskt
Tyvärr hällregnade det när matchen började vilket aldrig gynnar spelförande lag. Barca tog emellertid kommandot omgående medan Real sjönk lågt ner i planen för att försöka satsa på kontringar, en väntad matchbild även om jag blev förvånad över att deras försvarsspelare sjönk så lågt som de gjorde, det var verkligen en riktig ”köttmur” som mötte Barcaspelarna. Det stod också snabbt klart att Juande Ramos gett direktiv om att man skulle spela hårt mot Leo Messi. I mitt tycke väntade Medina Cantalejo för länge innan han började varna Realspelarna. Höll också på att få hjärtklappning när Royston Drenthe i ett av få Real anfall under första halvlek kom fri med Victor Valdes men Valdes räddade och gjorde f.ö. en helgjuten insats.
Barcas spelövertag blev än mer massivt i andra halvlek men Realspelarna kämpade frenetiskt, hela tiden var det en fot eller huvud som dök upp och som gjorde att vi hade svårt att skapa riktigt heta målchanser, hemma i soffan började man faktiskt känna en oro över att man inte skulle få hål på marängerna. Och så kom straffen, man vågade knappt att titta och så missade Etóo straffen. Tungt, tungt, tungt… Själv tycker jag Messi skulle ha slagit straffen, han har varit säkerheten själv från 11 meter hitintills. Ibland känner man på sig att straffskytten kommer missa och det var ett sådant läge. Antagligen bad Etóo om att få slå den och man kan inte garantera att även den i normala fall bergsäkre Messi satt straffen men jag tycker ändå han skulle ha tagit den.
När sedan Casillas gör en fantastisk dubbelräddning efter skott från Etóo och retur från Messi började man nästan resignera. Skulle mattchen som alla sett fram emot så mycket sluta i ett jättelikt antiklimax? Efter 80 minuter kändes det som antingen slutar matchen 0-0 eller så kontrar Madrid in ett mål och vinner med 1-0. Fotbollen vore emellertid inte en så underhållande sport om inte besvikelse och frustration kan bytas ut mot euforisk glädje inom loppet av någon minut. Barca får hörna, Puyol offrar sig i en nickduell och Etóo får ett lår på bollen som rullar in över mållinjen. 1-0 och Camp Nou exploderar i ett jättevrål och hemma var det nog nära att taket lyfte sig. Efter det kan inte Real Madrid resa sig. När Messi med någon minut kvar gör 2-0 via ett vackert kontringsanfall så blev det ett nytt jättejubel i soffan, segern var definitivt säkrad . Och även om det egentligen inte spelar någon roll vem som gör målen kändes det ändå skönt att världens bäste spelare hösten 2008 fick punktera matchen efter allt stryk han fått från Realspelarna. Segern för världens f.n. bästa klubblag var dessutom hur rättvis som helst.
När det gäller spelarkritik i Barcelona skötte sig backlinjen mycket bra med en superb Puyol som centrallås och pådrivare. Raul och Higuain kom ingenstans, effektivt bortplockade av Puyol och Marquez. På mittfältet var Yaya Touré en jätte, kanske ivorianens bästa match som Blaugranaspelare. Messi gjorde ingen av sina bättre matcher vilket delvis förklaras av den mycket hårda bevakningen från Madridspelarna men likväl gör den fantastiske Messi det helt avgörande 2-0 målet. Thierry Henry gjorde visserligen inget mål men ändå en mycket bra match från Henry som skojade friskt med Salgado och spelade fram till 2-0 målet. Etóo sumpade visserligen straffen men han kämpade och slet och till slut gjorde Lejonet som så många gånger tidigare mål på marängerna. Men framförallt var det en LAGSEGER där Blaugrana visade att man inte bara kan spela champagnefotboll utan även kämpa till sig en seger.
Real Madridspelarna ska ändå ha en eloge för kämpainsatsen. Man gav verkligen allt man hade, man visade upp ett hjärta som många Barcafans nog inte trodde spelarna besatt. I normala fall brukar Real Madrids Svenska fans redaktion vara väl generös med betygen, här tycker jag faktiskt där var tvärtom. Casillas hade jag t.ex. utan tvekan gett en 5-a. Däremot så var den i Madridlägret tidigare (välförtjänt) hyllade Gonzalo Higuain helt osynlig
*Är ligan avgjord nu? Visst ser det väldigt bra ut, Real får väldigt svårt att komma tillbaka nu med 12 poäng upp till Barcelona. Även många marängfans verkar resignerade men det är ändå 23 matcher kvar och 69 poäng att spela om och Valencia, Sevilla, Villareal och Atletico Madrid är alla mycket bra lag. Således kan vi inte ta ut guldet i förskott men det är jag övertygad om att man in inte gör i Barcalägret. Guardiola kommer garanterat att se till att alla behåller fötterna på jorden. Dessutom visar dagens Barca upp en viktig egenskap som var en riktig bristvara under Rijkaards sista år. Man spelar med HJÄRTA och även om spelet (som fallet var i lördags kväll) inte stämmer till 100 % så krigar man och alla spelarna ger sitt yttersta. Man hade knappast vunnit en drabbning som gårdagens förra säsongen.
*December beskrevs av många i förhand av något som en skräckmånad där Barcelona skulle möta 4 av 5 förväntade toppkonkurrenter i följd. 3 av 4 matcher är nu avverkade och Barcelona har full pott med målkvot på otroliga 15-1, det är nog en bättre utdelning än vad de flesta, realistiskt väntat sig. Och inget av lagen, Sevilla, Valencia och Real Madrid har spelmässigt haft en chans. Dessutom blev Atletico Madrid totalt utspelade tidigare i höst. Nästa helg är det dags för den sista matchen i ”skräckmånaden”, Villareal på El Madrigal. Givetvis återigen en svår match, Villareal är som sagt ett mycket bra lag. Men så som Barca spelat i höst och med seger i El Clasicó i bagaget tror jag segerchanserna är mycket goda. Sedan kan spelarna ta en välförtjänt julledighet.
Avslutningsvis:13 december 2008 kommer man att minnas länge, kvällen då Barcelona bröt den 3 år långa sviten med segerlösa matcher mot Real Madrid. En lite tidig men fin julklapp åt alla culés världen över!
