Krönika: Det katalanska skeppet sänkte den gula ubåten
Katalanerna tog tre guldpoäng och ökar avståndet ner till sina toppkonkurenter. Inget verkar kunna stoppa Peps manskap som nu kan få fira jul med 10 poängs försprång ner till tvåan Sevilla och hela 12 poäng ner till antagonisterna Real Madrid.
Partidazo
Matchen mellan Villarreal och Barcelona var spansk fotboll när den är som absolut bäst. Snygga mål, massor av målchanser, intensitet, och framför allt två lag som ville spela fotboll. Los blaugrana höll i bollen mest, men hemmalaget kändes farliga varje gång de gick till anfall. I antal farliga målchanser kändes det som lite fördel azulgrana, men förstahalvleken kännetecknas dock av den gemensamma respekten de båda lagen hade för varandra. Pep valde att bänka Touré Yaya och satsade på Keita och Busquets tillsammans med Xavi på mittfältet. Man tappade i muskler, men vann i snabbhet. Barcelonas topptrio Messi-Eto’o-Henry skiftade positioner friskt där framme, men hade svårt att komma loss. Särskilt Messi var ganska osynlig under långa delar, mycket beroende på Villareals disciplinerade försvarsspel där mittfältsduon Senna-Eguren agerade som en köld till backlinjen.
Inför den andra halvleken kändes lagen jämnstarka, men det var den gula ubåten som chockstartade genom att ta ledningen redan efter tre minuter efter en iskall avslutning av Cani. Men detta Barcelona är inte samma lag som förra året. Och det slutgiltiga beviset på detta kom på bortaplan mot Villarreal, ett av Barças största mardrömsmotståndare. Inte många lag åker till el Madrigal och tar tre poäng. Det är inte heller många lag som lyckas vända ett underläge där. Barcelona gjorde både och. Keita nickade in kvittering efter ett perfekt inlägg från Dani Alves (ett nästan identisk mål som mot Getafe på Camp Nou) och Henry revanscherade sig efter sin miss i första halvleken genom att göra matchens avgörande mål efter en soloshow från Xavi. Barcelonas nummer 6 firade sin kontraktsförnyelse på bästa möjliga sätt; en assist, tre poäng och en gudomlig insats individuellt sätt.
Domaren komplicerar situationen
Men segern var långt ifrån säker. Domaren Gómez diktade ihop Piqués utvisning och blundade för en solklar straff när Eto’o blev nedriven i straffområdet. Laporta måste tydligen ha glömt bort att muta domaren som han har gjort tidigare under säsongen (och även rättskiparen i vissa av Real Madrids matcher). Men en man mindre och tvingades laget att försvara sig och Pep bytte ut Henry istället för Cáceres för att återgå till en naturlig fyrbackslinje, medan Pellegrini slängde in Ibagaza (med det mycket manliga förnamnet Ariel) för att få mer kreativitet. Det gav nästan resultat. Villarreal brände friläge efter friläge, medan Barcelonaspelarna försökte hålla bollen inom laget och låta klockan rinna ut. Vi lyckades till slut hålla stånd (bli inte för upphetsade nu, okej?). Vi lyckades vinna på en mardrömsarena där vi endast hade segrat en gång under Rijkaards fem åriga era. Men helt ärligt, denna match kunde ha slutat precis hur som helst. Villareal skapade tillräckligt många farliga chanser på slutet för att ta minst en poäng. Men ”Pep Team” är inne just nu i en period där det mesta fungerar. Laget visar upp en perfekt kombination av underhållande fotboll och en arbetsmoral och har dessutom det där lilla flytet biland som kännetecknar ett mästarlag.
12 av 12
Barcelona har nu avklarat den tuffa Tourmalet där man skulle möta de fyra spanska topplaget, back to back. Inför de matcherna sa jag för mig själv att jag hade varit nöjd med totalt 8 poäng (två hemmasegrar och två bortakryss). Men, tack och lov räckte inte det för Pep. Varje match är en final i hans ögon. Han slappnar aldrig av, inte för en sekund. Det verkar ha smittat av sig till spelarna som sliter, krigar och lirar som det inte finns någon morgondag. Att ta fyra segrar mot Sevilla, Valencia, Madrid och Villarreal är otroligt starkt. Nu när Barcelona kan kröna sig till vintermästare (med den bästa ligastarten i klubbens historia) finns det inte särskilt mycket mer man kan kräva av laget. De vinner och gör det med stil.
Är ligan avgjord nu? Skulle man fråga Pep skulle han säga nej. Spelarna likaså. Vi supportrar borde följa samma linje. Nu är det inte dags för att slå sig på bröstkorgen och utropa sig till mästare. Nu är det dags för ödmjukhet och komma ihåg hur vi tappade en nästan garanterad ligatitel för två säsonger sen. Men, om det finns någon som ska se till att det inte händer igen, så är det Guardiola. In Pep we trust.
