Gästkrönika: Los Reyes Magos
När jag vaknade kl. 09.47 på tisdagsmorgon märkte jag till min stora förtjusning att jag hade fått en present från los Reyes Magos (de tre vise männen). Precis som jag hade önskat mig fick jag ett exemplar av Jimmy Burns Barça – a peoples passion. Jag spenderade resten av dagen att läsa boken oavbrutet, tills det var dags för cupmötet mellan Barcelona och Atlético de Madrid.
Målorgie garanterad
Dessa två lag hade tidigare möts 40 gånger i den spanska cupen. I de matcherna hade det totalt gjorts 142 mål, därmed 3,55 mål/match. Jag hoppades att historien skulle upprepa sig och såg fram emot att få se en massa mål. Min önskan skulle komma att slå in. Men innan det var det en massa snack inför matchen om truppen som Guardiola hade tagit ut. Det faktum att han hade lämnat fem odiskutabla ordinariemän (Xavi, Eto’o, Valdés, Marquez, & Puyol, av de två sistnämnda var dock en skadad och en förkyld) hemma i Barcelona chockade journalister såväl som supportrar. Visste verkligen Pep vad han sysslade med? Under en presskonferens kunde man tydligt se att han var irriterad när en reporter frågade honom gång på gång vad reaktionen skulle komma att vara om laget förlorade. Han svarade dock kyligt: ”Och om vi vinner då?”. Som många gånger förr skulle han komma att få sista ordet.
För Aguirre var det största orosmolnet att både Kun Agüero och Antonio Lopez blev förkylda några timmar innan matchen och därmed tvingades att stå över. Två tunga avbräck utan tvekan. Men de rödvita ståtade ändå upp med en stark startelva. Från mittfältet och framåt fanns det en hel del spelare som kunde ställa till det för blaugrana.
Barça visar sin styrka
Inför matchen var jag lite nervös med tanke på att vi tvingades att ställa upp med ett orutinerat och ovanligt mittbackspar (Cáceres och Piqué). Men sanningen är den att det märktes knappt. Redan från första minuten sökte Barcelona att ta kommandot och pressade ner Atletí i deras egen planhalva. Redan i den sjätte minuten kunde domaren ha blåst straff när Messi revs ner. I den åttonde var Keita nära att nicka in första målet från en hörna. Ett mål för katalanerna hängde i luften och vi fick som tur var inte vänta särskilt länge på det. Messi kombinerar med Alvés ute på kanten och brasilianaren klackar (!) bollen till argentinaren som blir fri i straffområdet och inte har några problem att rulla in bollen bakom en chanslös Coupet. Madridlaget, som hade blivit fullständigt förnedrat på Camp Nou, sökte kvitteringen och hoppet att få tillbaks sin heder. Men, de misslyckades. Och sanningen är den att de inte ens var nära. Barcelona kändes överlägset och rullade runt bollen utan några större problem. Hemmalaget hade några få sporadiska chanser och Keita var på nytt nära att göra ett mål i minut 36. De sista minuterna av första halvleken präglades dock av det fula spelet från hemmalagets sida och domaren fick det svettigt när han skulle dela ut sina kort (han lyckades även att förväxla Assuncao för Sinama Pongolle och gav brassen ett felaktigt gult kort. Tack och lov att han korrigerade sitt misstag).
El Rey Mago dyker upp
Planens gigant var utan diskussion Lionel Messi. De första 45 minuterna visade han bara ett smakprov av vad som skulle komma senare. I den 57:e minuten slog han in 2-0 på straff efter att själv ha blivit fälld av Heitinga (som fick se det röda kortet). Matchen kändes avgjord och man kunde inte låta bli att imponeras av Barcelonas ”reservlag”, starring Messi. Los colchoneros reducerade visserligen genom Ujfaluši på en hörna, efter en markeringsmiss av blaugrana-förvaret, men ungefär tio minuter senare kom då matchens höjdpunkt. Messi gör ett av sina patenterade slalom moves där han bl.a. löjligt enkelt fintar bort Pernía och prickar klockrent ribban. Men anfallet var inte slut där. Iniesta snappar upp bollen och serverar Messi som rundar Coupet och slår in bollen, trots Pernías desperata försök för att blockera skottet. La Pulga begravde Atlético på nytt och blev efter sitt hattrick utbytt i förmån för Pedro och när han klev av gjorde han det till ljudet av applåder från Vicente Calderón. Stående ovationer. Precis den hyllning hans läromästare Ronaldinho fick på Santiago Bernabéu. Domaren borde ha blåst av matchen redan där, en finare avslutning hade varit omöjlig. Själv lutade jag mig tillbaka, firade segern med att äta åtta clementiner och började redan se fram emot Osasuna-matchen nu på söndag.
Denna dag (tisdag) avslutades precis som den startade, med en present. Först Jimmy Burns bok, som är möjligtvis den bästa Barcelonaboken som någonsin gjorts. Sedan en uppvisning av Messi, som möjligtvis är en av de bästa spelarna jag någonsin skådat. Han och de övriga Barça-spelarna klädde ut sig till los Reyes Magos och gav oss culés en härlig gåva; en komfortabel seger på bortaplan mot ett så kallat topplag.
Bona Nit!
