Gästkrönika: Schuster hade rätt, Ramos ljög och Camacho slog huvudet på spiken
Vem hade trott att tre Madridtränare skulle ligga bakom inspirationen för en Barcelona-relaterad krönika. Den förste av dem fick sparken för en månad sen ungefär, efter att ha sagt att det var omöjligt att vinna på Camp Nou. Det visade sig dock att tysken bara sade sanningen. I ligan har Barcelona varit säkerheten själv på hemmaplan och man har lyckats besegra de få modiga lagen som försökt spela fotboll (Atlético och Valladolid bl.a.) med tennissiffror.
Även de lagen som försökt parkera spelarbussen framför det egna målet och sparka ner Barçaspelarna har fått se sig bli besegrade. Inför säsongen hade man kunnat förvänta sig att ett lag som Mallorca skulle komma att följa den mallen i hoppet om att få med sig någon poäng hem. Men, aldrig hade man kunnat tänka sig att se Real Madrid uppträdda på det sättet, som var ovärdigt en storklubb. Juande Ramos sade inför el Clásico att man åkte till Barcelona med målsättningen att vinna, men att döma efter hur hans lag agerade under de 90 minuterna, kändes hans uttalande som inget annat än tomma ord. De som trodde att Madrid skulle våga anfalla och hålla i bollen fick istället se huvudstadslaget försöka sig på en dålig imitation av hur Numancia spelade på el Estadí för några år sen. Innerst inne kanske han inte heller trodde på seger, men vågade inte säga något. Han såg ju vad som hade hänt med Schuster…
Den tredje Madridprofilen på listan är José Antonio Camacho. Under sin aktiva karriär spelade han 16 säsonger för Real Madrid och var medlem i det laget som senare döptes till ”la Quinta del Buitre”. Han har även tränat Pep Guardiola under sin tid som förbundskapten för Spanien i EM 2000. Inför matchen mellan Osasuna-Barcelona gav Camacho sin syn på varför Peps lag har varit så framgångsrik. Han var klockren i sina hyllningsord: ”Barcelonas stjärnor sliter som ett gäng arbetare”.
Där har vi just hemligheten till lagets framgångar. Att se Barcelona bjuda upp till vacker fotboll och vinna med 3-0 eller 4-0 är inget nytt. Att se Barcelona slita som djur och pressa motståndarna non-stop i 90 minuter är dock ett nytt fenomen. Vissa menar att detta system infördes redan av Frank Rijkaard och visst stämmer det, men jag tycker att Peps lagbygge är t.o.m. ännu intensivare i sin jakt efter bollen. En annan skillnad är att i Rijkaards lag var vissa spelare befriad från att behöva stressa motståndarlaget (som t.ex. Ronaldinho). Idag är det elva spelare som pressar, stressar och jagar. Ingen vila för Messi eller Henry icke. Det slutgiltiga beviset här kommit i matcherna mot Espanyol, Mallorca och Osasuna, där Barça hamnat i underläge men vänt i slutet på ren vilja. Jag har alltid tyckt att en liga inte avgörs på hemmaplan mot Real Madrid, där alla är uppklädda till fest och halva världen tittar på. Ligatitlar vinns på bortplan uppe i kalla Baskien, mot ett fysiskt lag som Osasuna som krigar för sitt liv. Säsongen är, än så länge, långt ifrån avgjord och i Champions League kan vad som helst hända. Men det ser utan tvekan ut som Peps Barça har potentialen att skriva historia. Man har redan bevisat att man kan ta rekord. Nu måste de även bevisa att de kan ta titlar.
