Gästkrönika: Att värva smart
Det blåser hårt så här i transfertider. Vem ska just min klubb värva? Behöver vi någon? Om vår rival värvar måste vi väl också värva? Frågorna är många liksom tankarna, och en fråga som är speciellt viktig för Barca är följande; Hur värvar en klubb som samtidigt vill värna om sina egna talanger?
Då jag är 70-talist har jag inom fotbollen varit med om två perioder, de innan och efter Bosmanfallet. Jag upplever att det idag poppar upp fler talanger, men också att det försvinner fler ”på vägen”. Unga spelare köps upp av storlag och blir kallade för ”nästa Maradona eller nästa Zidane” för att sedan aldrig ges chansen och hamna i frysboxen. En del tar chansen när den ges och blommar ut, de flesta försvinner dock till andra klubbar där de håller en betydligt lägre profil. Och sådan är verkligheten, det finns inte utrymme/förutsättningar för alla att bli stjärnor och man bedöms efter den som är bäst just nu. Men, storklubbarna vill gärna inte gå miste om att kanske ha just DEN ”nya Maradona” framöver.
Barcelona är troligtvis den klubb som kontra sin storlek får fram flest talanger. Visserligen kan klubbar som Sporting, Ajax – och till viss del Real Madrid – konkurrera, men Barcelona har både bredd och spets. I dagens A-trupp finns inte mindre än tio spelare som är fostrade på La Masia, samtidigt som yngre förmågor ständigt rycks i av konkurrenter, främst från Premier League. I Barca Atlètic finns en hel del sparkapital för framtiden. Att chansen finns att ta plats i A-truppen och ta ett stort steg i karriären är t.ex. Sergi Busquets ett bevis på. Han kom från ingenstans och är nu etablerad som back-up och rotationsspelare till, framför allt, Yaya Touré. Och han gör det med den äran det anstår vilken Barcelonaspelare som helst.
Så, för att återgå till ämnet, hur balanserar en klubb som Barcelona värvningar kontra förmågan och viljan att ta vara på de egna, hur värvar man smart om man heter Laporta, Txiki och Pep? Först vill jag påpeka den ekonomiska aspekten i ämnet. Självklart är det billigare att fostra en spelare från de egna leden än att värva en ”färdig” spelare av samma kaliber. Någon som funderat på vad det skulle kostat att värva Iniesta, Xavi och, inte minst, Messi? Just det, dyrt var svaret.
En annan faktor som spelar in är vilka mål laget, i det här fallet Barcelona, har. Normalt sett är det att vinna minst en stor titel, alltså La Liga eller Champions League, per säsong. Självklart måste man då tänka annorlunda än ett lag som aspirerar på att ”vara ett stabilt mittenlag”. Det räcker inte med kvalitet på några få positioner för att sedan lägga till utfyllnadsspelare eller dussinlirare om ni hellre vill. Nej, det måste finnas kvalitet på i princip alla positioner, men framför allt måste det finnas en balans. Balans i fråga om rotation för att alla spelare ska kunna hålla en hög nivå under en längre period. Balans i fråga om defensiva/offensiva krafter. Balans i fråga om lojalitet till laget, att kunna se egen roll i helheten. Alla är viktiga faktorer då man står inför en värvning. Hur påverkar spelaren denna balans?
För att fortsätta en positiv och lönande ungdomsverksamhet måste det också finnas en sorts balans. Den mellan att ge signaler om att möjligheten finns till att spela A-lags fotboll samt att hitta rätt spelare som verkligen passar när de väl lyfts upp. Vad är vinsten i att lyfta upp Rochina när det finns spelare som Bojan, Henry & Eto´o som går före alla dagar i veckan. I det här fallet hade det bara inneburit ett stopp i utvecklingen. Unga spelare behöver matchas frekvent för att utvecklas även om det finns saker att lära som ung utanför planen/på bänken också.
Ta däremot Sergi Busquets som exempel. Han togs upp eftersom det verkligen fanns utrymme för honom att få speltid och fortsätta utvecklas. En del såg kanske Keita som ”pivote”, men han och Gudjohnsen är tvåvägs spelare snarare än ”kvast”. Utrymmet fanns och talangen fanns. Ett solklart fall där en värvning inte behövdes. Dessutom ger detta positiva signaler till andra spelare under ifrån. Till detta får du en spelare som är väl insatt i klubbens spelidé. Avvägningen mellan att värva dyrt kontra att chansa eget och ungt var säkert inte helt enkelt, men det har fallit väl ut!
Ta nu i stället Jeffren som exempel. Han är kvar i B-truppen trots att han kanske är en större talang än Busquets. Men eftersom Eto´o blev kvar samt att Henry & Iniesta finns som alternativ på vänsterytterpositionen, finns det egentligen ingen anledning att flytta upp honom då han kommer få väldigt begränsad med speltid. Det var tal om utlåning, Celtic nämndes, men en skada satte stopp för ryktena och Jeffren har rehabiliterats i klubben och ganska nyligen kommit tillbaka.
Okej, till sist, ta nu Dani Alves. Han värvades eftersom Zambrotta försvann. Anledningen var dels att alla storklubbar behöver visa musklerna ibland, men dels också för att det inte fanns något alternativ underifrån att bygga på. Detta ser vi ett tydligt tecken på då det oftast är Puyol som täcker upp vid brassens frånvaro. Prislappen kanske avskräcker många, men ålder, kvalitet, stjärnstatus och användningsgrad (outslitlig) är bitar som gör att det är värt det (även med facit i hand). Så, när det gäller värvningar finns det många aspekter att ta hänsyn till, varav att värna om de egna talangerna är en mycket viktig del för Barcelona. Jag anser att såväl ordförande och sportchef som tränare gjort en beundransvärd avvägning inför denna säsong och jag ger de mitt fulla förtroende att göra detsamma till sommaren.
De aspekter jag tagit upp kan definitivt diskuteras och granskas närmare och ska inte på något sätt ses som ett facit. Snarare en analys och hyllning till de som står bakom framgångarna denna säsong. Och till våra talanger vill jag avsluta med följande uppmuntran; Tålamod, ni kommer att ges chansen, och tills denna kommer befinner ni er i en trygg miljö och inte i en frysbox. Pengar i all ära. Men att vara en del i framtiden hos en klubb som FC Barcelona kommer vara en bättre merit än att sitta på läktaren någonstans i en dimmig och kall stad i England.
