FC Barcelona - Atlético de Madrid 2-1
Det blev aldrig någon större fotbollsmatch, då nerven aldrig inföll sig riktigt. Men en stabil seger där flera rotationsspelare fick välbehövlig speltid är inte fy skam. En bra dag på jobbet, helt enkelt.
Första halvlek
De som hade farhågor om ett nytt Getafe debacle kände sig nog lugnare så fort Mejuto González trumpetat igång matchen. Barcelona, som startade med en hyfsat väntad elva, visade från första stund att man tog matchen på största allvar och att man gick för seger. Framför allt såg Hleb ut som att han ville visa sig värdig den rödblåa tröjan, genom att springa på varenda boll som kom i hans närhet. Inledningen bjöd kanske inte på något fyrverkeri av målchanser och action, men väl på läckra tekniska nummer och fina passningskombinationer.
En dryg kvart in i matchen ger din vitryska löpvilligheten resultat och Hleb snor helt sonika bollen av Pernía ute på kanten. En enkel bredsida ställer Bojan fri, men avslutet blir en stilstudie i hur krampaktigt det kan bli för en anfallare utan självförtroende och Coupet hade inga problem att freda målet. Så långt in i matchen fanns det egentligen bara ett lag på plan och det var ingen tvekan om att Atléticos första prioritet var försvarsspelet.
Halva första halvlek var spelad när arbitro González belönade ett av gästernas få anfallsförsök med en billig frispark på Barcelonas vänsterkant. Simao slog ett fint inlägg och Barcas försvarsspel havererade och lämnade fyra polkagrisar omarkerade. Pinto svarade för en totalt misslyckad utrusning och Sinama-Pongolle hade bara att sätta till huvudet för att ge gästerna en välbehövlig ledning. 0-1!
Kvitteringen som inte dröjde längre än fem minuter hade många likheter. Sylvinho kunde ostört avancera långt in på offensiv planhalva och fick god tid att sikta in Bojan med ett hårt skruvat inlägg. Atléticos mittbackar joggade obekymrat bakom den alltmer ifrågasatte supertalangen som distinkt nickade bollen i mål. 1-1!
Ordningen återställd med andra ord, men spelmässigt så sjönk kvalitén, framför allt hos hemmalaget och avslutningen präglades av missade passningar och enkla missar. Något som personifierades av Martin Cáceres som först friställde el Kun med en hårresande indianare och sedan gav bort bollen till Simao som hade chippet i mål om inte Márquez räddat på mållinjen. Guardiola såg nästan lika plågad ut som Cáceres själv och hade det varit ett skarpare läge hade förmodligen uruguayanen blivit utbytt i halvtid.
Andra halvlek
Några förändringar blev det inte bland Guardiolas mannar, men Aguirre försökte sig på ett offensivt byte och La Masia-produkten Luis García fick chansen på Camachos bekostnad. Det småhafsiga spelet fortsatte och matchen kändes riktig jämn. Cáceres fick revanschera sig med en fantastisk glidtackling på en fri Aguero och Bojan missade målet när han återigen blivit frispelad av Hleb.
Rafa Márquez som nyss kommit tillbaka från kortare skadefrånvaro byttes ut mot Puyol efter en timme. Dels för att vila mexikanen, men säkerligen också ett sätt för Guardiola att visa Cáceres förtroende. I ett väldigt ojämnt Barca som stundtals hade det lite småjobbigt gjorde Yaya ett fantastiskt jobb på mitten. Även Busquets drog ett tungt lass och även om han inte är någon Xavi så var det hans långa spindelben som styrde i mitten av nätet. Det är fascinerande hur enkelt han trots sin längd, närmast dansar fram på planen. Hans självförtroende och lugn, gör det omöjligt att tro att han så sent som i våras var en tämligen anonym spelare i fjärdedivisionen.
Den katalanska publiken som var på sitt allra bästa humör, höjde temperaturen ytterligare några snäpp när världens fjärde bästa spelare (Ronaldo har ju på eget bevåg lagt beslag på de tre första platserna) släpptes in 20 minuter från slutet. Utan Messis direkta inblandning tog det bara några minuter innan segermålet föll. Iniesta gjorde bort två försvarare i ett ryck, dansade fram på kortlinjen och spelade in till Busquets vars bredsida räddades av Coupet. Returen gick ut till Gudjohnsen som bestämt drämde in bollen med vristen. 2-1! Pep Guardiola firades som om det var nyårsafton 99, men för oss andra var det mest en fin avslutning på en redan avgjord match.
Messi han med några fina nummer, Mejuto dömde korrekt bort ett offsidemål för Atlético och publiken gjorde vågen, sjöng hymnen och belönade varje passning med ett Olé! Kanske ingen match du kommer att vilja se om, men det var trevlig underhållning med fin inramning. Kvartsfinalen som spelas redan nästa vecka, har alla förutsättningar att bli en betydligt hetare historia, när Barcelona återigen måste ta sig upp till den ogästvänliga och inom kort pensionerade Olympiastadion på berget Montjuic. Låt oss hoppas att det här blir sista gången!
Målen
0-1 (23’). Sinama-Pongolle
1-1 (28’). Bojan
1-2 (75’). Gudjohnsen
FC Barcelona: Pinto; Dani Alves (Abidal, 83’), Márquez (Puyol, 65’), Cáceres, Sylvinho; Sergio B., Touré Yaya, Gudjohnsen; Hleb (Messi, 71’), Iniesta och Bojan.
Atlético de Madrid: Coupet; Antonio López, Pablo, Perea, Pernía; Ignacio Camacho (Luis García, 46’), Raúl García, Éver, Simão; Sinama-Pongolle och Kun Agüero (Miguel, 72).
Domare: Mejuto González
