Gästkrönika: Viva La Vida
Barcelona bekräftade sin uppåtgående formkurva genom att besegra ett uddlöst Almería och därmed känns det som att vår lilla formsvacka är över. Det helade började i cupmatchen mot Mallorca. Spelmässigt var det långt ifrån en höjdare, men laget fick sig en rejäl psykologisk injektion av avancemanget. Därefter hittade man tillbaka till sitt typiska tiki-taka spel mot Bilbao och mot Lyon hittade man målet när Barça slog ut fransmännen med en manita. En rolig anekdot från Champions League matchen var att laget hade lyssnat intensivt på Coldplay (som är en av Peps favorit grupper) och deras nya singel Viva La Vida. Guardiola var övertygad om att denna låt skulle ge spelarna en extra motivation innan matcherna och det var inte bara hans adepter som fick höra den innan Lyon-matchen. Hela Camp Nou fick njuta av hymnerna till Viva La Vida under uppvärmningen. Och uppenbarligen gav det resultat. Barcelonas spel var bland det vackraste man har sett någonsin och publiken slutade aldrig sjunga och stödja laget.
Efter att ha läst om Coldplay-anekdoten bestämde jag mig för att lyssna på den omskrivna låten för att själv få en uppfattning. För mig som lyssnar mest på hip-hop var det en stor skillnad till det jag oftast brukar lyssna på, men jag måste faktiskt säga att jag tyckte om låten. Och jag ser Guardiolas poäng om att den ska vara uppiggande, för jag var lite orolig inför matchen mot Almería. Men efter att ha läst Klints inför-match-rapport och lyssnat på Viva La Vida kände jag mig mycket säkrare och det var därmed en optimistisk och munter Flaco som satte sig ner kl. 20.56. för att kolla på matchen. Det enda som fick mig att höja på ögonbrynen var faktumet att Pep valde att bänka både Eto’o och Henry och gav unge Bojan chansen från start. Typiskt Guardiola-move.
Mina farhågor som jag hade haft tidigare under dagen försvann snabbt när matchen väl kom igång. Jag trodde att Almería skulle komma ut och ta grepp om matchen, men det verkade som de erkände Barcelonas överlägsenhet, gav ifrån sig bollen och backade hem. Barcelona i sin tur skapade via Iniesta och Alves en hel del farliga lägen och matchen kunde ha varit avgjord efter 45 minuter, men en formidabel Diego Alves höll Almería kvar i matchen. I andra halvleken klev dock Bojan fram och bevisade varför han är Barcelonas framtid. Hans två första ligamål för säsongen gav Barcelona en rättvisst ledningen och punkterade matchen på samma gång. Det andra målet i synnerhet var ett mästerverk som hör hemma på Louvren. Iniesta, Messi och Alves hade trekant med bollen innan Bojan skickligt/turligt placerade bollen bakom Diego Alves, som såg fullständigt bedrövad ut. Efter det var det bara att luta sig tillbaka, njuta av passningsspelet och konstatera att vi behåller vår sex poängs försprång ner till Madrid. Det är långt kvar tills detta är över, men som tur är att jag, via Pep, har hittat en underbar låt att lyssna på om och om igen tills ligan väl avgörs.
Viva La Vida! Eller ska jag snarare säga Visca La Vida?
