Gästkrönika: Den engelska maskinen
De senaste säsongerna har man som anhängare av den spanska fotbollen fått utstå mycket skit. Att den engelska fotbollen är överlägsen all annan europeisk fotboll verkar det nu i det närmsta råda konsensus om. Om så nu är fallet, hur kan det då komma sig att engelska lag inte kan spela fotboll mot Barcelona? Hur kommer det sig att Manchester United som är det bästa laget i den bästa ligan måste försvara sig med 10 man på sin hemmaplan när Barcelona kommer på besök?
I tisdagens Champions League-semi fick vi återigen se exempel på de överlägsna engelsmännen och deras taktiska triumf. Jag såg matchen tillsammans med några neutrala vänner, som när Lampard fäller Alves någon gång i mitten av andra säger ”Jaha, var Lampard med?”. En av de bästa mittfältarna i den bästa ligan och det tar en timme innan man märker att han är på plan, och då för att han drar på sig en frispark. Borde inte hyllade spelare som Lampard, Ballack, Essien och Malouda utmärka sig på något sätt mer än att vifta med armbågar och stämpla motspelare. Man tycker att ett av de bästa mittfälten i den överlägset bästa ligan borde kunna skapa någonting konstruktivt under 90 minuters spel. 68-32 i bollinnehav är förmodligen mer än vad IFK Göteborg hade när man slog Ersboda med 8-1 i cupen. Barcelona hade allt i den matchen och i efterhand hyllas ändå Chelsea för deras taktiska triumf. Jag har stor respekt för Guus Hiddink och vad han gjort i de lag han tränat, men att påstå att tisdagens match var en taktisk triumf är väl ändå att ta i. Att ha tio man på rätt sida bollen och totalt strunta i anfallsspel i förhoppning om att få 0-0 kan väl knappast kallas en taktisk triumf, även om man fick det resultat man hoppats på.
Man kan skylla på att domaren tillät alltför fult spel, man kan skylla på att Chelsea var alltför defensiva, man kan skylla på solen i ögonen och motvind och man kan skylla på mycket av ovanstående med rätta. Faktum kvarstår dock att Chelsea måste besegras på bortaplan. Självklart hade det varit bättre att vinna hemma, men jag tycker inte som många svenska medier att ”det är solklar fördel Chelsea”. Ett mål på Stamford bridge och vi är vidare. Det är egentligen inte så stor skillnad på att vinna 2-1 eller spela 0-0 hemma. Många cules är dock överoptimistiska och hävdar att vi lätt kommer att göra mål då ”Chelsea måste anfalla hemma”. Varför måste dom det? Det är inte Barcelona eller Real Madrid vi pratar om. Chelsea måste ingenting, hävdar man det har man inte särskilt långt minne. Det är inte omöjligt att Chelsea gör en ”United” och spelar precis likadant hemma. I vilket fall som helst tycker jag att 0-0 hemma är ett helt ok resultat att ta med sig till returen.
Anglofilerna kan hävda vad de vill, men även om Chelsea gnetar sig vidare till final kommer jag inte att vara övertygad. Man kan hävda att fotboll handlar om resultat och att de som vinner är bäst, men det är inte så enkelt. Med den logiken skulle Fulham vara bättre än Manchester United, Espanyol vara bättre än Barcelona och Napoli bättre än Inter. Jag kommer att fortsätta att hävda att den bästa fotbollen spelas i Spanien så länge det jag ser på planen stämmer överens med det. Så länge de bästa lagen från världens bästa liga inte ens försöker spela fotboll när de möter FC Barcelona kan jag inte förstå hur man kan envisas om att de engelska lagen är överlägsna.
