Pérez är tillbaka. Välkommen!
Det var många av oss som höjde ögonbrynen över Kaka's övergångssumma. Nu står vi med byxorna nere och fantiserar över hur mycket pengar en miljard kronor är och om en fotbollsspelare egentligen är värd så mycket pengar.
Jag måste ge en eloge till Florentino Pérez. På två veckor har han lyckats värva två spelare som vann valet åt Ramón Calderón. Jag vill också ge honom en eloge för att han inte har någon insikt om hur fotbollslag ska balanseras. När Makélélé knackade på dörren till Pérez kontor någon gång under 2003 och bad om att få ett nytt kontrakt med högre lön så valde Pérez att ignorera Makélélés önskan. Han skulle inte heller saknas, sa Pérez.
"Vi kommer inte att sakna Makélélé. Hans teknik är medioker, han saknar fart och kreativitet för att ta sig förbi motståndare och 90 procent av fallen så spelar han bollen i sidled eller bakåt"
Saknaden av Makélélé lös som ett tomtebloss i mörkret. Real Madrid (Läs: Pérez) köpte nu istället Michael Owen, Julio Baptista och Robinho. Ett år senare, 2004, så försökte Pérez ersätta Makélélé med Patrick Vieira. Hans förkärlek till offensiva spelare stoppade värvningen med motiveringen att det var ett högt pris att betala för en defensiv spelare.
Real Madrid blev det lag som fick betala det högsta priset. Real Madrid föll som ett korthus och det fanns ingen som kunde bygga upp det igen. De blev kallade tidernas bästa fotbollslag, deras marknadsvärde ökade, klubben blev rikare, fotografer strömmande in på träningsanläggningen och asiater bokade biljetter till hemmamatcherna. Pérez förvandlade en fotbollsklubb till en cirkus och han valde att inneha huvudrollen.
Mediabevakning kommer att sväva över Real Madrid, Pérez kommer att njuta, Ronaldo kommer att bli betraktad som en Gud och FC Barcelona kan i lugn och ro koncentrera sig på det viktigaste: Att spela fotboll.
Pérez är tillbaka. Jag bugar mig för hans återkomst. Det är han som kommer att sänka Real Madrid... igen.
