Krönika: Puyol, 1995-2013
Carles Puyol, lagets kapten, hjärta och själ, har äntligen bestämt sig för att skriva på sitt nya kontrakt med Barcelona som binder honom till 2013. Han kommer därmed, med största sannolikhet, pensionera sig i Barcelona-tröjan och om han gör det så blir han första spelaren i Barcelonas historia som både inleder och avslutar sin proffskarriär i Can Barça.
La Pobla
Carles Puyol i Saforcada växte upp i en arbetarfamilj i La Pobla de Segur, en liten by belägen i nordvästra Katalonien. Under sin barndom kallades han för ”Litos” av grannskapet och när han blev äldre var det vanligt för honom att ibland hjälpa till sin far, Josep Puyol, på jobbet genom att bl.a. köra traktor, trots att han då inte hade något körkort.
När Puyol var 16 år gammal spelade han, tillsammans med sin bror Josep Xavier, i ett lokalt fotbollslag som härjade i de lägre divisionerna. De båda bröderna spelade uppe på topp och var två skickliga målskyttar. En av de äldre i byn jämförde t.o.m. Carles med självaste Romario!
La Masia
En dag fixade Ramón Sostres, en advokat och nära vän till familjen Puyol, så att Carles och Josep Xavier skulle få chansen att komma in och provspela för Barcelona. För att förberedda sig inför testet bestämde sig Puyol för att, under en månads tid, vakna upp tidigt varje morgon och träna i två timmar innan det var dags att bege sig till skolan.
Under prövningsmatchen kände Josep Xavier på sig att han inte skulle vald av tränarna som var på plats och bestämde sig därför att hela tiden passa bollen så fort som möjligt till sin bror, så att denne skulle få en större chans att glänsa. Det lyckades. Carles fick budskapet efteråt att han kunde få återvända till en ny prövningsmatch och den förste som gratulerade honom var hans bror, som alla kallade för ”Putxi”.
Trots det positiva beskedet tog det en hel månad innan Carles Puyol till slut äntligen fick lov att flytta in i Barcelonas plantskola, La Masia. Under den tiden hade den blivande lagkapten sovit i en lägenhet som Sostres ägde i den katalanska huvudstaden. Advokaten skulle så småningom bli Puyols agent i framtiden och är det än idag.
Innan Puyol flyttade ut från sitt hem sade hans far till honom ett par ord som han aldrig skulle glömma. Ord som han för evigt skulle få bära med sig under sina år i Barcelonas ungdomsakademi.
"Om du återvänder ska det bero på att du inte var bra nog, inte för att du inte ansträngde dig tillräckligt mycket."
Eftersom Puyi var 17 år gammal när han blev permanent bosatt i La Masia var han betydligt äldre än de flesta andra när de tog steget hemifrån. Därför led Carles inte särskilt mycket av hemlängtan under sin vistelse, utan njöt istället av varje minut och ackommoderade sig ganska snabbt till det nya livet.
Vissa andra som t.ex. Andrés Iniesta hade det betydligt tuffare då han var tvungen att lämna tryggheten och familjen i Fuentealbilla och istället försöka klara sig själv i storstaden. Men Iniesta lyckades till slut att anpassa sig, tack vare en viss Carles.
"Puyol stack ut ur mängden på grund av sin personlighet. Jag gillade alltid att vara vid hans sida. Man kände sig beskyddad på något sätt när man var bredvid honom."
Under sin vistelse i La Masia lärde Puyol även känna en ung målvakt vid namn Albert Jorquera. En gång fuskade Carles inför ett prov genom att skriva av Jorqueras arbete rakt av och lyckades lämna in det utan att läraren märkte något. När de senare fick tillbaka proven visade det sig märkligt nog att Puyol fick en 9:a i betyg, medan Albert ”bara” fick en 8,5.
En dag spelade Puyol och några andra killar fotboll utanför hemmet och en av de råkade sparka ut bollen över staketet. Fyra pojkar kom då gående på gatan, plockade upp bollen och började springa därifrån. Puyi och några till sprang efter de och man lyckades komma ifatt två av de skyldiga, de andra två försvann ner i tunnelbanan med bollen. Puyol och hans kamrater löste dock tvisten, tack vare en udda problemlösning:
"Era ID-kort tillhör oss nu. Om ni vill återfå de, säg då till era vänner att lämna tillbaks bollen imorgon."
Sagt och gjort.
”Har du inte råd att klippa dig?”
Tiden i Barcelonas ungdomsakademi var ingen dans på rosor för Carles Puyol och han fick arbeta hårdare än alla andra för att kunna ta steget upp till A-laget. Med Barcelona B, där han spelade som mittfältare, lyckades han både hjälpa laget att ta klivet upp till Segunda, för att året därpå återvända ner till Segunda B.
Efter B-lagets misslyckande verkade det som om Puyol var på väg bort från klubben. Vändningen i katalanens karriär skulle komma under säsongen 1999-00. Den ordinarie högerbacken Reiziger hade åkt på en skada och Louis Van Gaal letade efter någon som kunde ta hans plats i truppen. Då sa Joan Martínez Vilaseca, en av de högst ansvarige inom Barças ungdomsakademin, till den dåvarande tränaren:
Satsa på Puyol.
"Men han har väl redan stuckit till Malaga, muttrade holländaren till."
"Nej, det har han inte gjort, än så länge är han kvar. Han är villig att stanna, även om han går miste om pengar genom att göra det," replikerade Vilaseca med.
Van Gaal bestämde sig därmed att plocka med sig den krullhårige ynglingen upp till A-laget inför en bortamatch mot Real Valladolid. Den 2 oktober 1999 på Nuevo Zorrilla fick Puyol göra sin debut när han byttes in i den 56:e minuten istället för Simao och tog platsen som högerback. Barcelona vann matchen med 0-2.
Det var dock inte första gången som Puyi blev uttagen till en officiell match. Redan under hösten 1997 satt han på bänken när Barça mötte Dynamo Kiev i Champions League. Samma kväll gjorde Shevchenko ett historiskt hat trick när ukrainarna vann med hela 0-4.
En rolig anekdot från deras första möte tillsammans var att Van Gaal genast lade märke till och kommenterade katalanens galna frisyr.
"Vad är det med dig? Har du inte råd att gå och klippa dig?"
Puyol förklarade klart och tydligt att håret inte rörs och är här för att stanna.
Kämpen
Tråkigt nog för Carles Puyol, flyttas han upp till i A-laget i samma ögonblick som laget gick igenom en av de tuffaste epokerna i klubbens historia; fem säsonger utan en enda titel. Under den perioden var han dock en av de få som kunde bära huvudet högt i omklädningsrummet.
Vem kan glömma hur el canterano fullständigt raderade bort Luis Figo när portugisen återvände till Camp Nou efter sin kontroversiella flytt till Real Madrid? Eller när han räddade ett skott med bröstkorgen i en Champions League match mot Lokomotiv Moskva? Eller vad som sägs om den gången då han styrde ut ett skott av Roberto Carlos med huvudet (!) i en Clásico?
Synen av Puyi spelandes med en mask för att skydda ansiktet efter att ha skadad kindbenet är också det en bild som etsat sig fast i alla culés näthinnor.
Han går in med huvudet i situationer där resten av oss inte ens skulle gå in med foten, konstaterade fransmannen Ludovic Giuly under sin sejour i Barcelona.
Redan under sin tid i B-laget var det inte ovanligt att Puyol spelade trots att han var skadad. Xavi minns särskilt en gång då Barça B skulle spela en play-off match mot Real Madrid B för att ta steget upp till Segunda. Puyol deltog i den matchen, som spelades på Miniestadi, med en bruten handled och man vann med hela 5-0.
Puyols uppoffrande spelstil har alltid varit hans kännetecken som spelare och det som gjort honom så populär på Camp Nou. Under den mörka eran, då de flesta av spelarna i laget anklagades för att vara legosoldater utan någon som helst känsla för klubbmärket, sågs Puyol som det levande beviset på att det fortfarande fanns katalanism, moral och vilja i laget. En glimt av hopp.
El Capitan
Redan inför 2002-03 säsongen valdes Carles Puyol som lagets tredje lagkapten, bakom Philip Cocu (vicekapten) och Luis Enrique. Just Luis Enrique skulle komma att bli en av Puyols närmsta vänner i omklädningsrummet och katalanen lärde sig mycket av hur man agerar som ledare genom att observera Lucho från nära håll.
När killen från Asturien drog sig tillbaka från fotbollen i 2004 var det aldrig någon tvekan om vem som skulle efterträda honom. Under den efterföljande försäsongen utsågs Puyol enhälligt till förstekapten av sina lagkamrater.
"Jag skämtar alltid med honom om att han tar det som ett jobb. Han tycker verkligen om livet som kapten. Puyol föddes till att vara kapten," sade Ronaldinho.
Kuriöst nog vann el Tiburón sin första titel med Barcelona samma säsong som han tog över kaptensbindeln, 04/05. Om det var någon som förtjänade att få lyfta en buckla så var det onekligen killen från la Pobla de Segur. Under firandet på Camp Nou hade Puyol dessutom en varm påminnelse till sin hemby i sitt tacktal: ”Visca el Barça, visca Catalunya, i visca la Pobla!”
Efter ligaguldet 2005 fortsatte kaptenen att vinna trofé efter trofé. Under Rijkaards ledning blev det ytterligare en ligatitel, en Champions League och två spanska supercuper.
Men det skulle inte ta slut där. Sedan Pep Guardiola tog över som huvudtränare för Barcelona blev Puyol historiskt som den enda lagkaptenen i klubbens historia som har fått lyfta två Champions League bucklor och tre spanska supercuper.
Det första Carles gjorde efter att vunnit sin andra Champions mot Manchester United var att ringa upp sin mamma, Rosa, som då befann sig i hembyn. Hon åkte inte med till Rom eftersom hon lider alltför mycket av se sin son spela.
Hans far hade sedan några år tillbaka omkommit i en olycka på jobbet. Fadern, precis som modern, brukade inte heller gå på Barcelonas hemmamatcher. Han var dock på plats i Paris 2006 i finalen mot Arsenal. För övrigt den enda gången Josep Puyol såg sin son spela.
Legendaren
Kaptenens mest minnesvärda mål i sin karriär måste utan tvekan vara nickmålet förra säsongen, som innebar 1-2, på Santiago Bernabéu då man sopade rent banan mot ett hjälplös Real Madrid. Och som pricken över i:et firade el capitan målet genom att ta av sig kaptensbindel och kyssa la senyera. Episkt. Det fanns ett visst symboliskt värde av att se Puyol kyssa de katalanska färgerna i en arena som var döpt efter en av Francos generaler som hade deltagit i ”befriandet” av Katalonien under inbördeskriget.
Idag ligger Carles Puyol på femte plats över de spelarna som har representerat Barcelona flest gånger i det inhemska ligaspelet. Han är även den som har spelat näst flest matcher i de europeiska turneringarna (endast Xavi har spelat fler matcher ute i Europa för Barça). Mot Osasuna (om han nu medverkar) kommer Puyol spela sin 453:e match totalt för blaugrana och därmed gå förbi Rexach i maratontabellen och ta över tredje platsen. Migueli (548) och Xavi (488) är de enda som har spelat fler gånger för Barcelona än Puyi.
Vilken makalös karriär Carles Puyol har haft hittills! Han har gått från att vara symbolen för motståndet under de mörka åren under Gaspart-eran, till att vara kaptenen för det första klubblaget från Spanien som har lyckats vinna trippeln. Samma lag som under sommaren även vann den spanska supercupen och den europeiska supercupen. Totalt fem titlar under 2009. I ett lag där det finns många skickliga bollirare, men där ingen ens kommer i närheten av hans enorma ledaregenskaper.
Hittills har Puyol, Puyi, el Tiburón, el Tarzán, vunnit tio titlar som lagkapten för Fútbol Club Barcelona. Låt oss hoppas att han får fira en och annan titel till innan han lägger skorna på hyllan.
El gran capitan!
