El Clásico – Canteranos vs. Galácticos
"Om man tar en titt på lagen idag är det lite lustigt att notera skillnaden mellan vilka stjärnorna är i respektive lag."
Den 13 maj 1902 spelades det första officiella mötet mellan Real Madrid och FC Barcelona där katalanerna gick segrande ur striden med 1-3. Mer än hundra år senare har dessa två lag etablerat sig i den yttersta toppen av europeisk fotboll och el Clásico anses av många fotbollsälskare vara årets höjdpunkt. Men trots att dessa två giganter slås om världsdominans år efter år har man valt två olika vägar att nå dit.
Spelfilosofi vs. vinnarmentalitet
På grund av det katalanska folkets förkärlek till konst och estetik är det kanske inte förvånande att de skulle ha samma syn när det gäller fotboll. Los culés har alltid älskat att se sitt lag prestera en sprudlande offensiv fotboll, men det var inte förrän Johan Cruyffs ankomst till tränarbänken 1988 som Barcelona först hittade det spelet som skulle komma att göra oss kända världen över. Cruyff var arkitekten som utformade the blueprint för hur Barça skulle spela. Triangelspelet infördes och introducerades till samtliga sektioner inom La Masia. Vikten på spektakulär fotboll byggd på snabbt passningsspel och klokt bollinnehav och betydelsen av att flytta upp ungdomar från ungdomsakademin blev den nya normen.
Allt som vi får uppleva idag med Barcelona har vi Johan Cruyff att tacka för. Han, nästan på egen hand, bidrog med att etablera den filosofin som har gjort Barça till en av världens bästa klubblag. Samma spelfilosofi som det spanska landslaget har tagit efter och som i sin tur lett till att de, för nuvarande, ståtar med världens bästa selección.
Real Madrid har å andra sidan aldrig haft en klar och tydlig spelidé. Det som i stället har kännetecknat de är deras ”vinna-till-varje-pris” – mentalitet. Just det tänkandet har gjort det vita huvudstadslaget till den mest framgångsrikaste klubben genom tiderna.
Därmed inte sagt att Real Madrid inte vet hur man presterar underhållande fotboll. Fråga bara de som fick uppleva Di Stéfano och Puskas på 50-talet, för att inte glömma Zidane, Ronaldo, Raúl & Co för några år sen. Men till skillnad från sina katalanska huvudkonkurrenter är Madrid mer villiga att överge champagnefotbollen i jakten efter en trofé som de anser vara prioriteringen framförallt. Det enda som räknas för de i slutändan är titlarna.
Ett bevis på detta är los blancos imponerande uppryckning under våren 2007, där man gjorde det till synes omöjliga och snuvade Barcelona på ett ligaguld. Endast Real Madrid, med den historien, vinnarmentaliteten och järnviljan, kunde vara kapabel till en sådan bedrift.
La Masia Power
Om man tar en titt på lagen idag är det lite lustigt att notera skillnaden mellan vilka stjärnorna är i respektive lag. Medan Real Madrid har lyckats, tack vare Florentino Peréz plånbok och ett par banklån, köpa in de två senaste Ballon d’Or vinnarna Cristiano Ronaldo och Kaká, har Barça plockat sina storspelare straight outta La Masia.
Det som är mest imponerande med dagens Barcelona är, förutom det vackra spelet förstås, är det faktumet att stjärnorna är hämtade från klubbens egen akademi. Det är ett helt nytt fenomen. Tidigare har de bästa spelarna alltid hämtats utifrån, nu plockas de upp inifrån. Lagets cracks heter inte längre Rivaldo eller Ronaldinho, nu heter de istället Messi, Xavi och Iniesta.
Det känns nästan poetiskt passande att det är under Pep Guardiolas ledning, som också var en canterano och idol på Camp Nou, som Barcelona är mer La Masia- influerad och inspirerad än någonsin tidigare. Mot Inter deltog hela sju canteranos. Lika många som i cupfinalen mot Bilbao och Champions League finalen mot United i våras. Pep har visat att han inte tvekar inför att slänga in sina unga adepter från Barça Atlètic in i hetluften om det nu behövs. Förra säsongen var det Busquets som tog steget från Tercera Divisón till att spela final i Champions League och i år har det varit Pedros tur; Mot de italienska mästarna examinerades kanariefågeln med bravur.
Johan Cruyff förstod själv innebörden av att ge unga talanger chansen i A-laget: ”Om en tränare måste välja mellan en utländsk spelare och en lokal förmåga med samma kvaliteter, borde han välja den inhemska spelaren. På så sätt är risken mindre att publiken buar ut honom ifall det går dåligt.”
”I Madrid lägger vi större vikt på spelarna än på tränarna”
Det är få presidenter inom modern tid som har haft mer påverkan och makt i Real Madrid än Florentino Peréz. Han har varit, på gott och ont, deras ansikte utåt detta årtionde. Under sin första mandatperiod förde han huvudstadslaget till toppen, både i Spanien och ute i Europa med bland annat två ligaguld och en Champions League pokal.
Men han var också den som lämnade ett ålderstiget lag bakom sig med många stjärnor, men med lite vilja. Under sina sex år som president hann han avverka sex tränare. Han försvarar dock sitt agerande med avskedade coacher: ” När vi vann våra fem första Europacuptitlar bytte vi tränare varje år. Under hela vår gloriösa historia har Madrid alltid lagt mer vikt på spelarna, medan andra klubbar lägger vikt på tränarna.”
När Florentino sedan fick frågan om han visste namnet på tränaren för Castilla svarade presidenten kort och gott: ”Jag har ingen aning”. Han kunde inte heller nämna någon spelare från B-laget. Go figure! Kontrasten gentemot Pep Guardiolas lag kunde knappast bli större.
50-50
Som vanligt inför el Clásico är det kul att höra spelarnas, tränarnas, presidenternas och alla andras uttalanden inför stormötet. Cristiano Ronaldo avfyrade första skottet: ”Vi vill vinna och vi kommer att vinna”. Piqué ville naturligtvis inte vara sämre och kontrade med: ”Det kommer bli svårt, men vi vinner”.
När Casillas fick frågan om vad han ansåg om Barcelona gav den i normala fall ödmjuke målvakten ett svar med smak av morbo: ”Jag tycker Barça ser bra ut, men just nu ser jag de via backspegeln”, för att hänvisa om vilket lag som ligger etta för tillfället. Puyol fick sedan frågan om vad han tyckte om den spanska målvaktens kommentar om vilket lag som för nuvarande innehar första platsen: ”Tja, just nu är det Madrid, men vi får se hur det står till efter matchen. Hur jag ser på dem? Jag ser dem inte för att jag inte tittar åt deras håll överhuvudtaget”.
Men lagkaptenen sade även under presskonferensen att båda lagen har en 50 % chans att ta hem segern och jag håller med honom. Det låter kanske som en klyscha att säga det här, men i en Clásico kan verkligen vad som helst hända. Form, skillnaden på spelarna och placering i ligan brukar sällan ha någon betydelse. Det laget som just då råkar ha en bättre dag än det andra kommer ta hem segern.
På söndag ställs dessa titaner öga mot öga på nytt. Pep Team med canteranos som nyckelspelare och Peréz lagbygge med galacticós som främsta hot. Filosofi vs. Mentalitet. Tiki taka vs. Effektivitet.
Morbo och underhållning är garanterad!
