Gästkrönika: Vi bjuder alltid upp till dans
Alla tecken tyder på hemmaseger i morgondagens stormatch. Det är dags för de bittra rivalerna att göra upp. Barcelona mot Real Madrid. Det blir inte mycket större än så här.
Det är något speciellt med Camp Nou under El Clásico. Det är inte som alla andra matcher i Barcelonamörkret. Då El Clásico spelas är Camp Nou som en dröm. När man ser våra spelare tåga in på planen bredvid de vita från Madrid, är våra färgglada dräkter och vår enorma borg vackrare än någonsin. Det är konst av högsta grad. Det är en tillställning då begreppet Som Un har som mest betydelse och blottar sitt ansikte för hela världen.
Årets El Clásico är det mest stjärnspäckade på åratal och har potential att bli tidernas klassiker. Men det förutsätter en del. Kommer Real Madrid att vilja dansa med oss? Att dansa med Barcelona på Camp Nou innebär att ge sig in i en dödlig lek. Pellegrini är medveten om detta och således tror jag inte han kommer uppmana sin backlinje att ta sambasteg högt upp i banan och sätta press på Barca. Vi vet hur det slutade på Bernabeu, så jag förmodar att Pellegrini kommer spela en mer defensivt tillbakadragen dans. Med detta sagt kommer vi inte från att många spelare är hämndlystna och ikoner som Cristiano och Kaka kommer göra allt i sin makt för att visa upp sig. Men vi ska inte stirra oss blinda på namn som Cristiano och Kaka. För i sanningens ögonblick kommer detta inte vara spelare som kommer förhindra oss från att visa upp vår fotbollskonst, vår samba. Frågan är bara vilket slags Real Madrid vi kommer att få se. När ett lag spelar utan någon egentlig spelidé vet man inte riktigt vad man ska förvänta sig. Jag hoppas att Real Madrid inte går in med en allt för stor ”engelsk” mentalitet i den här matchen, spelar Chelsea-fotboll och förstör allas enorma förväntningar . De borde tänka på sin stolthet och verkligen gå för vinst, även om en poäng räcker gott och väl för dem. Om inte gå in för och utmana Barcelona på riktig sambafotboll, hoppas jag åtminstone på lite mildare tango från de vita. Engelsk tryckare som resulterar i ett 0-0 resultat kommer inte uppskattas. Inte minst av de neutrala.
Allt talar för blåröd segerfest
Låt oss klargöra redan klargjord men ack så uppmuntrande fakta, för att hålla nerverna i harmoni inför klassikern. Med detta vill jag bara säga att allt egentligen talar för oss på söndag kväll. Förutom att vi, i mitt tycke, har en bättre och mer samspelt startelva, kan vi ta med oss följande till på söndag.
.
Vi har lyckats med bedriften att tåga igenom halva säsongen utan att behöva smaka på bitterheten av en förlust i ligaspelet. Trots det har det klagats en hel del när laget vid enstaka tillfällen lämnat planen med en pinne. Supportrarnas bortskämdhet vittnar om lagets orubbliga styrka. Faktum är, att inget motstånd har lyckats tumla om oss. Och då menar jag; gett oss en riktig omgång där motståndarna varit bättre, Rubin Kazan-matchen på Camp Nou inkluderad. De vann, men vi dominerade totalt och förlorade pga. oflyt och inget annat. I flertalet ligamatcher har motståndarna utklassats och Barca har bjudit på propagandafotboll på näst intill lika hög nivå som på Bernabeu i våras. Att kalla Barca för oslagbart när bollen lyder spelarna är varken naivt eller enögt.
Om vi då förflyttar oss till hufvudstaden kan vi konstatera att Madrid inte bjudit på någon storartad propagandafotboll, hittills iallafall. Vid flera av deras matcher mot mindre lag har de kommit undan med nöd och näppe. Att de tagit över ligaledningen senaste omgången, efter att vi innehaft den positionen under provocerande lång tid, beror på att vi, återigen, har haft oflyt. Inte för att vi har varit sämre på någon punkt, vare sig det gäller målgörande, insläppta mål eller spelet på plan. Sevilla, Tenerife, Gijon, Racing och sist samt absolut minst Alcorcon, är de lag jag kommer på nu som faktiskt lyckats fälla eller åtminstone gegga ner de vita lakanen ordentligt. Stackars Pellegrini måste haft många sömnlösa nätter.
Låt oss gå vidare till Champions League. FC Barcelona har kämpat i turneringens utan tvekan svåraste grupp, medan Madrid haft turen att hamna i en betydligt mildare sådan. Båda två leder sina grupper och enligt mig har Barca imponerat mer än antagonisterna även i denna turnering. Real mot Milan och Barca mot Inter, alla vet hur det gick. Behöver jag säga mer? Ja en sak kan jag väl nämna. Real Madrid fick minst sagt smaka på sin egen medicin. "Akta er för MILANismon" i det här fallet. Medan Madrid inte lyckats slå något storlag ännu har vi ett mycket bra utgångsläge inför El Clásico efter att vi klätt av Inter på 45 minuter i tisdags.
Visst, enligt marängerna är Real Madrid långt ifrån full kapacitet. Men, det förändrar inte att allt fortfarande talar för Barcavinst. Det förändrar inte att det är vårt kära Barca som det hyllas och pratas om varje dag.
Lägg till att cirka 100 000 fans stöttar oss helhjärtat, inte minst med stämbanden som har 90 långa minuter framför sig. Som un! Vi har världens bästa tränare som inlett sin karriär med bl.a. två oförglömliga vinster mot Madrid, och han är på jakt efter att pricka in ett hattrick. Även där talar statistiken för oss.
Det enda som talar emot oss skulle jag vilja säga är just att El Clásico är El Clásico, Zlatan och Messi är inte riktigt 100 procentiga och de återuppstådda Galacticos är ute efter hämnd. Men jag är säker på att Madridlägret är betydligt nervösare än oss.
Nu är det bara hoppas på att matchen kommer utvecklas efter dessa hoppfulla ord, och att Madridismon fortsätter att vara en patetisk begraven myt. Det som står på spel är förstaplaceringen i tabellen samt stolthet och ära, vilket lag är egentligen starkast? Frågan som vi får svar på den 29/11, då även Messi, Zlatan och Cristiano Ronaldo förväntas vara tillgängliga för spel.
Tots units fem forca!
