Lagbanner
Sala Paris: Vidrigt! Vidrigt! Vidrigt! Vad är det som händer?

Sala Paris: Vidrigt! Vidrigt! Vidrigt! Vad är det som händer?

Sala Paris är rummet där Barcelona håller sina presskonferenser. Den här bloggen ska användas till för att ni ska få ta del av våra funderingar och våra tankar i korthet.

Synpunkter från igår som skrämmer mig...
● För den andra matchen i rad har vi vart totalt lamlösa de första 20 minuterna (eller tja, 19 minuterna - vi skapade trots allt den första halvchansen efter dryga 24 sekunder).
● Vår backlinje darrar och vad som får mig att darra mer än dem var att detta var vår ordinarie backlinje.
● Daniel Alves måste börja få huvudet mer framåt. Någonting har hänt brassen, han uppmuntrar inte lika många överlapp + inlägg/tidiga inlägg som tidigare, igår gav han sig mer centralt i banan (?!).
● Andrés var längre ner i banan än vanligt, såg ut som att han fick rotera med Xavi i speluppbyggnaden. Man är ju annars van att se Andrés högre upp i banan för att lägga en härlig instickare till en av anfallarna. Men igår så blev det inte så.
● Thierry Henry försöker och försöker. När ska det lossna?
● Zlatko var definitivt inte sig själv igår. Utan tvekan.
● Lionel försökte och försökte och vi var hans stolpträff (och en missad retur jämte ett öppet mål) från att ta oss vidare.

...och det som skrämmer mig mest:
● Pep Guardiola blev Luciano Spalletti (AS Romas f.d. tränare) i första halvlek. Satt ner som en tvättbjörn, oaktiv, hopplös, lamlös. Vad har hänt, Pep?

Och det (enda) som glädjer mig från igår:
● Carles Puyol. Futbol Club Barcelonas själ och kött och blod i en enda levande kropp. Du är min egna Herkules.

Sevilla är ett bra hemmalag utan tvekan, det går inte att ta ifrån dem det. Men när vi kommer dit med det laget så ska det bara klicka utan tvekan. Jag förstår inte hur det kan bli så konstigt med fotboll, hur man är van att se vissa saker ske i ett par matcher tills den matchen då allt försvinner. Sevilla spelade med en hög press och det ska vi kunna utnyttja på bästa sätt med Xavi och Andrés (i vissa fall Busquets), men istället lät vi oss bli så urpressade så att vi inte visste vad vi skulle göra.

Det här var inte vår dag, det var en konstig natt att sova. Kändes mer som att man har blivit av med ett jobb eller dylikt och super sog full och somnar till slut. Vi vann men det kändes som en förlust och ljusglimten i 2010 är att vi har två raka segrar, där en av de var förgäves.

Slutligen: Hatten av för:
● Andres Palop. Du var skillnaden, igår var du i högform annars hade ni åkt ur cupen.

På lördag är det revansch-dags. Visca Barça.

Armin Samandi armin.samandi@live.se2010-01-14 10:52:00
Author

Fler artiklar om Barcelona