Känslomässig tortyr, ungdomlig entusiasm och en ifrågasatt superstjärna
För det mesta är det en ren fröjd att se Barcelona spela fotboll. För det mesta brukar jag tycka det är orättvist när Barcelona förlorar eller tappar poäng eftersom man har varit det spelförande och spelmässigt bästa laget. Men i gårdagens match mot Osasuna var det annorlunda. Spelet från Barcelonas sida var fruktansvärt okoncentrerat, orörligt, fantasilöst och ingen hade kunnat säga att 0-0 var orättvist. Men å andra sidan är det väl en styrka att vinna när spelet inte alls stämmer?
Jag minns fortfarande hur Kim Källström var redo att lägga bollen på straffpunkten i matchen mot San Marino för att göra sitt andra straffmål för dagen. Ännu tydligare minns jag hur en kille från Rosengård dök upp, tog bollen, la upp den på straffpunkten och fastställde slutresultatet 5-0 till Sverige.
Mot Zaragoza i söndags behövde Zlatan inte stjäla bollen från världens bästa Lionel Messi (som tur var) som givmilt gav svensken ett mål han såväl behövde. Zlatans insats i matchen var allt annat än godkänd men målet var viktigt.
Onsdag kväll. Ny match (mot Osasuna), men framförallt en ny chans för Zlatan att vinna tillbaka medspelarnas, tränarens och fansens förtroende. Matchen var viktig för Barcelona men den var ännu viktigare för ”Ibra”.
Efter en övertygande inledning från Barcelonas sida tappade laget spelet fullständigt och ett 0-1-underläge kändes verkligen inte långt borta. Passningsspelet var under all kritik och höll knappt allsvensk klass. Skillnaden för Barca är att de knappast kan skylla på en dålig plan. En anledning är givetvis att Xavi satt på läktaren och tittade på, men jag köper inte det som hela förklaringen då Barcelona enbart består av, i grunden, passningsskickliga spelare.
Jag tror att Barcelona, som har en tuff bortamatch i helgen mot Mallorca och därefter ett dubbelmöte med Arsenal att tänka på, var ute efter en stabil 1-0-seger. Man ville ta en rutinseger och inkassera tre poäng utan att behöva förta sig allt för mycket. Har man den inställningen till en match ser det lätt så oinspirerat och okoncentrerat ut som det gjorde igår. Okej, att det kan vara smart att spara på krafterna men att se Barcelona spela fotboll på det här viset är ren tortyr. Detta eftersom man vet vilken fantastisk fotboll laget brukar prestera. Det var hemskt!
I det skedet när Zlatan var som allra mest ifrågasatt i samband med petningen mot Stuttgart tror jag att någon på den här redaktionen skrev att Zlatan är en vinnare och att vinnare reser sig när det verkligen gäller. Zlatans insats var inte fantastisk på något sätt, men han avgjorde matchen. Den här gången var målet inte bara viktigt för Zlatan utan för hela Barcelona.
Barcelona saknade både fart och rörelse i sitt anfallsspel som var oerhört statiskt. Förklaringen till det kanske var att den ungdomliga entusiasmen fanns på bänken i form av Pedro och Bojan. Direkt när Pedro kom in satte han fart längs kanten och utmanade inåt för att sånär servera Messi ett friläge. Messi som varit glödhet den senaste tiden verkade inte ha lust att bjuda på ytterligare en show (i alla fall inte den här kvällen) och därför är det viktigt med spelare på plan som fortfarande tycker det är världens häftigaste grej att spela fotboll på Camp Nou.
På tal om ungdomlig entusiasm är det sällan man ser en fotbollsspelare så överlycklig som Bojan Krkic när han gör mål. Det fullkomligt lyste i ögonen på den unge anfallaren. Helt underbart att det var just Bojan som fick sätta tvåan och jag hoppas verkligen att han fortsätter kämpa om en plats trots den hårda konkurrensen. Den här typen av spelare, som verkligen älskar att spela för klubben, ska man vara oerhört rädda om. Trots att han har varit en talang lite väl länge nu så tror jag fortfarande skarpt att Bojans tid i A-laget kommer.
Det kanske är lite fel läge nu när Iniesta var inblandad i båda målen i matchen, men visst är det inte samma Iniesta som vi lärt känna de senaste säsongerna? Förra säsongen var det lika omöjligt att ta bollen från Iniesta som av Messi och han var ständigt ett hot när han utmanade in i straffområdet. Så är det inte just nu och som brukligt när det inte stämmer för en spelare väljer han oftast de svåraste lösningarna. Är det ett tecken på mättnad? Nej, det tror jag inte, men även om Iniesta inte varit dålig på något sätt är det något som saknas för tillfället.
Förutom Zlatans form vill vi gärna ha tillbaka Xavi på planen inför de kommande matcherna. Som sagt en mycket tuff bortamatch mot ett hemmastarkt Mallorca i helgen och därefter väntar Champions League mot Arsenal på Emirates Stadium. Ja, det är bara att säga grattis till alla som gillar fotboll för detta dubbelmöte kan bli något utöver det vanliga!
Visca el Barca!
