Hjältar som framkallar rysningar och glädjetårar
I serietidningarnas värld har en superhjälte alltid någon unik egenskap som gör att han eller hon har en fördel gentemot sin motståndare. På Bernabeu igår fanns det en rad hjältar med olika egenskaper som tillsammans bidrog till en bragd utöver det vanliga. Hjältarnas viktigaste egenskap som de har gemensamt är vetskapen om att det är fortsatt ödmjukhet som gäller...
Respekt blandat med respektlöshet
Precis som Camp Nou är Bernabeu en mäktig borg att komma till, övermäktig för många. På något sätt måste man välja som motståndarlag: ska vi ta risker och pressa högt eller göra som Rafael Benitez, spela på riskminimering och be till Gud att motståndarna gör ett misstag först.
Vi såg inte ett Barcelona som sin vana trogen satte hösta fart framåt. Barca ville inte att Alonso skulle kunna hitta firma Ronaldo/Higuain i djupled och efter den sjuka säsong som duon har haft var respekten för dem båda minst sagt befogad. Till en början såg vi även en liten grad av riskminimering från Guardiolas mannar som i pressade lägen valde ett längre alternativ längs kanten istället för att missa en passning centralt och bjuda på en tidig omställning och ett eventuellt baklängesmål.
Respekten fanns där med andra ord, men samtidigt såg vi även en respektlöshet i många situationer där Barcaspelarna inte gav Madridspelarna någon tid alls att hantera bollen centralt på mittfältet. När sedan Pedro utan kompromisser kastade sig in i närkamper med den granithårde Xabi Alonso kännetecknade det på något sätt Barcas inställning till den här matchen.
Ett vågat spel
Efter en försiktig inledning från Barca spelade laget med ett betydligt större risktagande och tog på så sätt successivt över matchen. Att spela med en sådan bredd i uppbyggnadsfasen skulle för de flesta lag vara detsamma som ett kollektivt självmord. Men om man har spelare som heter Xavi Hernandez och Lionel Messi i sitt lag samtidigt som övriga spelare också vet hur man hanterar en fotboll så är det fullt möjligt.
Real var kanske inte helt missnöjda med det scenariot och väntade bara på att misstaget skulle komma så de kunde ställa om. Problemet var att misstaget aldrig kom och även om allt bolltrillande fram och tillbaka och från sida till sida inte är lika vackert för den objektive åskådaren är det fotbollskonst på absolut högsta nivå.
Ett underbarn och ett geni visade vägen
Efter uppvisningen mot Arsenal i veckan har det inte pratats om annat än Lionel Messi. Vilka förväntningar och vilka enorma krav den blott 22-årige argentinaren hade på sig när hela fotbollsvärldens blickar riktades mot Bernabeu. Utan Zlatan vilade ett ännu tyngre ansvar på Messis axlar men som tur var hade han sin lekkamrat med sig till Madrid den här kvällen.
Om man tittar på den här videon där Messi är 10 år gammal är en sak solklar...
http://www.youtube.com/watch?v=8vhPbPYzZmU
...Messi låg inte bara före de andra rent teknikmässigt. Han tänkte fotboll på en helt annan nivå än sina motståndare, flera steg före i tankarna med andra ord. Det sjukaste av allt är att det fortfarande, 13 år senare, förhåller sig på det viset.
En av få spelare som till fullo hänger med i Messis tankemönster är Xavi och det är ingen slump att deras samarbete var det som ledde fram till ledningsmålet. Passningen från Xavi var ett konstnummer av absolut världsklass, Messis löpning kunde inte vara mer perfekt tajmad och argentinarens mottagning och avslut i den farten är för de flesta en omöjlig uppgift men för Messi ser det helt naturligt och lekande enkelt ut. Sett till kombinationen betydelse och skönhet var detta Barcas häftigaste mål för säsongen, i stenhård konkurrens med Zlatans i senaste mötet.
Fortsatt ödmjukhet är det som gäller
Att i det här läget åka och vinna mot Madrid i Madrid är inget annat än ett fullständigt makalös bragd. Med förra mötet på samma arena i åtanke kände jag att ”det kan ju bara bli sämre den här gången”. Det blev det också. Bragden är väl inte lika stor som förra året, men ändå jämförbar eftersom Madrid är bättre den här säsongen och hade två superheta anfallare av högsta klass att tillgå.
Hade jag fått ett oavgjort resultat före matchen hade jag tagit det utan att blinka eftersom det skulle ha gett Barca en fördel gällande inbördes möten. Nu vann Barca matchen vilket såklart gör en väsentlig skillnad, men om det ska räcka till ligaseger är det bara en fortsatt ödmjukhet som gäller. Det är många tuffa matcher kvar och vi får inte glömma att Barca dessutom har ett lurigt dubbelmöte med Inter att tänka på.
Trots att Barca var det bättre laget får man ödmjukt erkänna att matchen hade blivit något helt annat om Higuain hade gjort mål på sitt läge i första halvlek. Mål där och det hade blivit en mycket jobbig kväll för Barca. Samma sak gällande van der Vaarts friläge. Det är så kuslig små marginaler i den här typen av matcher och lyckligtvis hade Barca dem med sig den här gången, liksom i senaste mötet.
Många hjältar att hylla
Det är bara att buga för hela laget efter en fantastisk laginsats. Såhär väljer jag att beskriva hjältarna från gårdagen:
Victor Valdés
Räddningen på van der Vaarts friläge var antagligen helt matchavgörande, men lika betydande var räddningarna på distansskotten där en lämnad retur hade kunnat innebära ett baklängesmål. Att han inte platsar i Spaniens landslag talar om hur gott ställt landet har det på målvaktsfronten.
Carles Puyol
Kaptenens blotta närvaro på planen betyder hur mycket som helst för Barca. Kommentarer om Puyols känslor i en som här match känns överflödiga. Ett föredöme för alla.
Gerard Piqué
Jag tror det är svårt att förstå hur avgörande det var att mittbacken blev spelklar till supermötet. Piqué gjorde sin bästa match i Barca-tröjan (så långt) i förra mötet på samma arena. Den här gången var det mer väntat, men sättet han fick stopp på en blixtsnabb Ronaldo gjorde mig mållös.
Gabriel Milito
Den argentinska mittbacken var borta så länge att man nästan glömde bort honom. Nu är han tillbaka på samma fina nivå som innan skadan, om han inte är ännu bättre för tillfället.
Andrade Maxwell
Att ersätta en av världens absolut bästa vänsterbackar utan att det märks är otroligt imponerande. Borde få mer beröm för sina insatser.
Xavi Hernandez
Xavi får väl slåss om Piqué om priset som matchen bästa spelare men i Iniestas frånvaro är jag övertygad om en sak: Barca vinner inte mot Madrid på Bernabeu med 2-0 utan Xavi. Man skulle kunna ha en kamera bara på Xavi under en hel match och sitta som klistrad. Om jag fick välja en spelare att vara för en dag, skulle jag valt att vara världens mest unika och bästa passningsspelare.
Seidou Keita
Keitas roll på planen är inte att vara den kreativa spelaren. Hans uppgift är att vinna boll och spela vidare enkelt. En av ligans mest underskattade spelare?
Sergio Busquets
Många vill se Yaya Touré på hans position vilket är aningen överraskande med tanke på hur Sergio presterar match efter match.
Daniel Alves
En totalt orädd spelare som spelar med samma energi och vilja att gå framåt oavsett var matchen spelas eller vilka man möter.
Lionel Messi
Vi behöver väl inte säga så mycket mer om detta unikum.
Pedro Rodriguez
Vilken kväll för Pedro som efter en perfekt mottagning placerade in 2-0. Men det är inte bara målet som gjorde honom till en stor hjälte. Pedros arbetsinsats, energi, vilja, respektlöshet och mod kännetecknade hela Barca den här kvällen.
Josep Guardiola
Guardiola visste att Alves skulle fara fram som ett lokomotiv längs högerkanten oavsett vilken position han spelade på. Därför chockade han alla genom att sätta Puyol som högerback och erbjuda lagkaptenen hjälp med Ronaldo och Marcelo i form av Alves och understöd av Piqué.
Att göra den typen av förändringar i säsongens viktigaste match kräver stort mod. Förlust och han hade blivit sågad ner till knäna. Nu är han istället första Barcelonatränaren att vinna fyra raka
El Clásico.
Visca el Barca!
