Inför VM: Förväntningar på våra hjältar (del 4)
Trots att Puyol börjar bli till åren är han fortfarande given i såväl Barcelona som det spanska landslaget. Även fast han kanske inte är riktigt lika stabil som för ett par år sedan så finns det inte en tränare eller förbundskapten i världen som inte skulle vilja ha honom i sitt lag. VM-final mot Brasilien eller gruppspelsmatch mot Honduras gör ingen skillnad, Puyol har bara en växel och det är att ge 150 procent i varenda situation. Skulle VM börja lite tungt för Spanien kommer Puyol med sin kompromisslösa inställning att leda Spanien på rätt väg igen...
Fortfarande en av de bästa
I inledningen av den gångna säsongen såg det tungt ut för Puyol. Tveksamma insatser och stundtals plats på bänken startade ryktesspridning om att Barcelonas kapten var på väg till Manchester City. Alltsammans var en otäck tanke: Barcelonas själ till laget som har sålt sin själ. Men så blev det november och ärkerivalerna från Madrid kom på besök till Camp Nou. Zlatan Ibrahimovic kom inte till start efter sin skada, men kom in och avgjorde en av de största fotbollsmatcherna som finns. Zlatan fick såklart rubriker efteråt, men de stora hjältarna var Valdés och framförallt lagkapten Puyol.
Man ser ju på en hel del fotbollsmatcher varje vecka från flera olika ligor och jag tror aldrig jag har sett en försvarsinsats bli så avgörande för utgången av en match och som det skulle visa sig också avgörande för en hel säsong. Ronaldo och Higuain försökte med allt. Men Puyol täckte allt som täckas kan med en ursinnig vinnarinställning som framkallar rysningar. Puyol är en inspiration för alla världens ungdomar som ägnar sig åt fotboll eftersom han gång på gång visar hur långt man kan komma med rätt inställning. Barca-kaptenen har såklart många andra bra egenskaper också, exempelvis är han ruskigt brytsäker, men utan hans kompromisslösa inställning tror jag inte att han hade tillhört de tio bästa backarna i världen.
När Barcelona i slutskedet av säsongen i princip säkrade ligatiteln efter en svettig bortamatch mot Sevilla var Puyol den som visade mest glädje av alla. Han förstod hur mycket den här segern betydde för hela klubben Barcelona. Helt underbara bilder och efter att bland annat ha förhindrat ett tidigt ledningsmål för Valladolid i sista matchen fick han helt välförtjänt ännu en gång lyfta ligapokalen som ett tecken på att han fortfarande håller på den absolut högsta nivån.
Ingen skillnad på inställningen i landslaget
Det är lätt att tro att Puyol inte har samma glöd när han spelar för Spanien som för klubben i hans hjärta, men där tar man fel. Alla svenskar minns säkert en underbar match på Råsunda 2006 när Sverige besegrade Spanien med 2-0. Alla svenskar minns såklart Allbäcks mål. Men det jag minns allra mest från matchen är Puyols löpning från offensivt straffområde hem till eget för att förhindra ett baklängesmål. Allbäck var kylig nog att finta bort Puyol och avgöra matchen, men den löpningen säger egentligen det mesta om Puyol som spelare.
Vi får inte glömma att det är ett förhållandevis ungt spanskt landslag som åker till Sydafrika som favoriter till att ta hem ett mästerskap man aldrig har vunnit. I de mest pressade lägena behövs nog mer rutinerade spelare i form av Xavi och Puyol som kan visa vägen när det inte går som laget har tänkt sig. Puyol får ofta en del kritik gällande uppspelen, något som jag inte alls är beredd att hålla med om. Jag ser ofta hur Puyol liksom Piqué löser pressade situationer på ett alldeles utmärkt sätt och är betydligt bättre än många andra mittbackar på den här nivån när det gäller spelet med fötterna.
Vi vill gärna se något liknande som mot Ukraina
I VM 2006 inledde Spanien mot Ukraina. I ledning med 3-0 var Puyol trött på tristessen i backlinjen och tog ett offensivt initiativ. Jag har målet inspelat och har tittat på det hur många gånger som helst. Det går inte att hålla sig för skratt när Puyol sticker iväg på ren vilja på det här viset. Allt inleddes med en klockren snurrfint, därefter släppte han bollen i sidled och fortsatte sin löpning. Puyol fick tillbaka bollen och nickade ner bollen perfekt till Torres som dundrade in 4-0 med ett avslut av absolut världsklass. Tekniken, viljan och spelförståelsen, allt fanns där. Puyol har egentligen inte där uppe och göra, men han kan inte låta bli helt enkelt. Han vill känna sig delaktig och det vore kul om vi i alla fall fick se något liknande försök när han nu gör sitt tredje VM.
Förväntningar
Det finns egentligen inte så mycket mer att förvänta sig av Puyol än att han spelar med samma inställning och pondus som han brukar i såväl landslaget som Barcelona. Även Puyol bör ta klivet upp på fasta situationer och hota med sitt huvudspel. Puyol tillhör kanske inte de främsta i världen när det gäller huvudspel, men med den inställningen skapar man oro för alla försvar och detta gör Puyol till ett offensivt hot på fasta situationer. Detta kan vara Puyols sista VM och ett guld skulle såklart vara en värdig sorti i landslaget för spelaren med ett hjärta stort som hela Camp Nou.
Visca el Barca!
