La Familia Sagrada
Milan är ett känt exempel på en klubb som värnar om sina tidigare spelare. I Katalonien tycks man ha anammat detta för det är många gamla spelare som nuförtiden är involverade i klubben.
Under 90-talet innehöll Barcelonas trupp Pep Guardiola, Andoni Zubizaretta, Guillermo Amor, Sergi Barjuan, Oscar Garcia och Luis Enrique. De fem förstnämnda fanns till och med i en och samma trupp. Förutom att de är tidigare spelare i Barcelona har de nu allihop fått betydande roller i klubben.
Alla som någonsin har läst eller sett på sporten vet att Pep Guardiola är tränare för klubbens a-lag. I det nuförtiden så framgångsrika Barça B är det den forna marängen och sedermera culén Luis Enrique som drar i trådarna. På sportchefspositionen har den gamle landslagsmålvakten Zubizaretta ersatt Txiki Begiristain, även han en tidigare spelare i klubben. Det minst kända namnet är Oscar Garcia, men han tillhörde faktiskt Barcelona mellan 1984-1999 varav de sju sista åren i a-truppen. Han blev aldrig ansedd som någon större spelare, men är en culé sedan barnsben. Nuförtiden basar han över Juvenil A, klubbens äldsta ungdomsspelare. Listan på spelare fortsätter om man tittar i laget under Juvenil A. I Juvenil B är det den korte vänsterbacken Sergi Barjuan som bestämmer. Sergi som dessutom besökte Malmö under augusti för en match Malmö FF:s juniorer. Sergi och Oscar Garcia får finna sig övervakade av en gammal spelarkollega, Guillermo Amor, som är ansvarig för ungdomslagen.
Att klubben vill ha en röd tråd från de allra yngsta spelarna upp till Iniesta och grabbarna är något som man ideligen talat om och något som verkligen syns om man tittar på hur lagets ynglingar spelar. Fler och fler spelare har under de senaste säsongerna lyfts upp från Barça B. Även om det givetvis kan röra sig om en slump, finns det dock många indikatorer som talar för att det snarare är frukten av ett gott arbete som visar sig.
Det finns en tydlig spelarprofil på hur man vill att en spelare från ungdomslagen ska vara. Nu tänker jag inte på spelarens fotbollsegenskaper utan snarare hur man beter sig utanför fotbollsplanen. Om man tittar på de senaste uppflyttade spelarna; Busquets, Pedro och Bojan, så är de alla tre väldigt ödmjuka och kan tendera att uppfattas som tråkiga när media vill plocka citat. Det gick till och med så långt att en spansk journalist under sommarens VM-slutspel blev frustrerad på Pedro, höjde tonläget och yttrade orden ”Ge mig något, du måste ge mig något att jobba med.”
Ett exempel på en spelare som inte passat in i mallen, försvann ganska fort från klubben. Tänker då på Giovani dos Santos, som trodde att han var världsstjärna efter en säsong i a-laget. Pengarna lockade och han flyttade till Tottenham i tron på framgång. Därefter har hans karriär inte riktigt blivit som man trodde.
Ska man då som supporter slå sig för bröstet och hävda att Barcelonas väg är den enda rätta? Nej, det är inte alls det som jag vill förmedla. Snarare att Barcelona tycks ha funnit en väg som lämpar sig väl för just Barcelona. Att säga att denna väg vore optimal och att andra sätt inte fungerar vore att idiotförklara sig själv. Däremot är det oerhört kul att se den talang som nu finns i Canteran och att spelarna där dessutom fostras av gamla storspelare i klubben, gör inte att man mår sämre. Vem vet bättre än en som spelat på Camp Nou, vad klubben förväntar sig av en spelare som når hela vägen fram? Lämpligen en som tidigare spelat där.
Många är det som fascinerats över hur en klubb som Milan värnat om tidigare spelare och även annan personal. Detta med rätta. Att ha en unik aura över en klubb imponerar. Även Barcelona tycks nu definitivt ha fått detta. Det är inte speciellt mycket rock’n’roll över spelarna som formats i klubbens ungdomsled, utan de är ganska lika till sättet. Fast vad har det egentligen för betydelse? Ingen alls då det är bättre att låta spelet ute på det gröna fältet tala.
Harmoni är ett nyckelord i Guardiolas ledarskap och även så för tränarna i lagen under honom. Och harmoni har visat sig vara ett ganska framgångsrikt koncept. Även om alla riken störtar förr eller senare så låt oss hoppas på att klubben fortsätter sin satsning på Barcelona-andan. Den är unik och låt den så förbli.
Més que un club