Äntligen är det dags!
Efter två säsonger fulla av bedrövelser och misslyckanden är det äntligen dags för revansch. Ytterligare ett misslyckande accepteras inte av den kräsna katalanska publiken, nu vill man ha titlar.
För att uppfylla Barca-fansens önskningar har några nya namn hämtats till Barcelona. En av dem är den nygamle tränaren Louis Van Gaal som senast misslyckades med att leda Holland till VM. Holländaren Van Gaal har de senaste åren inte varit så populär bland Barcelonas supportrar, trots att han vann två ligatitlar i rad med klubben. Många klagar på hans sätt att förstöra den gamla katalanska lagkänslan och bara köpa holländare. Nu är han alltså tillbaka på Camp Nou och kommer förhoppningsvis att lotsa oss till många titlar. Trots att han misslyckades i holländska landslaget är han knappast någon dålig manager. Han har vunnit en del fina titlar i både Ajax och Barcelona. Att han känner klubben och många av spelarna kan enbart vara en fördel.
När det gäller nyförvärv har man satsat betydligt mer på kvalité än på kvantitet, som man gjort de senaste säsongerna då man köpt många lite mindre kända spelare (Saviola undantagen). Inför denna säsong har det bara köpts tre spelare och några fler blir det inte enligt Barcelonas officiella hemsida. Juan Roman Riquelme, den store mittfältstalangen från Boca som spås en lysande framtid och är tänkt att ta Veróns plats i landslaget, är kanske det klarast lysande nyförvärvet. Riquelme har spelat bra i försäsongsmatcherna och gjorde mål mot Legia Warszawa i Champions League-kvalet. Den andra spelaren som värvats till Barcelona är Gaizka Mendieta, som hämtades från Lazio. Den förre Valencia-spelaren kan bli ett lyft för Barcelona trots att han inte imponerade i Italien. Mendieta kan spela både centralt på mittfältet, men även ute på kanten, där jag tror han kommer att spela mest. Den siste spelaren är betydligt okändare än de två nämnda stjärnorna. Robert Enke heter han och spelade senast från Benfica. Tyske Enke är målvakt och kommer nog att få kämpa ganska så hårt för att ta en plats i laget.
Frågan är då om truppen är tillräckligt stark för att kunna utmana Deportivo, Real Madrid och regerande mästarna Valencia. Målvakterna Bonaño och Enke har ganska många övermän och där har vi ett problem. Även försvaret borde egentligen förstärkas. Puyol – Andersson – De Boer kanske inte ser så dåligt ut, men bakom dessa herrar ser det tunt ut. Mittfältet ser betydligt starkare ut och saknar verkligen inte bredd. Med spelare som Mendieta, Overmars, Luis Enrique, Xavi, Cocu, Riquelme, Rochemback med flera borde det inte var någon omöjlighet att få ihop ett slagkraftigt mittfält.
Anfallet är också en lagdel som vi inte ska klaga över även om jag inte skulle tack nej till Jardel eller Hasselbaink. Anfallet består av den givna duon Kluivert – Saviola som förra säsongen kom upp i 18 respektive 17 ligamål. Dani är främste utmanaren till Kluivert och Saviola.
Bland spelarna som försvunnit pratas det förstås mest om Rivaldo som på grund av orimliga lönekrav gick gratis till Milan. Brassen är förstås ett avbräck, men jag måste erkänna att jag inte saknar honom så mycket. Han är en fantastisk spelare som gjort många viktiga mål de senaste säsongerna (3-2 målet genom en cykelspark mot Valencia i sista omgången 2001 är något jag aldrig glömmer). Trots detta så hade han sina nackdelar, inte minst lönen, men han hade även en tendens att slöa ner passningsspelet. Jag önskar honom all lycka och framgång i Milan.
Vad ska man då ha för förväntningar på laget? Jag tycker absolut att laget ska sikta på att vinna något och jag tycker faktiskt att det är ett realistiskt mål. Om trebackslinjen bara lyckas hålla någorlunda tätt och om vi slipper långvariga skador på Puyol, Andersson, Luis Enrique och Kluivert tror jag att det 16:e ligaguldet kan hamna i Barcelonas händer, det är verkligen dags nu.
