Krisen i Barcelona – bakgrund
Förlusten mot Celta Vigo i helgen blev för mycket. I tisdags tvingades Van Gaal sluta som tränare. Men hur har Barcelona kunnat hamna i denna jättekris?
Säsongen 1941/42 hamnade Barcelona på 12-e plats i ligan. Efter det har man aldrig kommit sämre än sexa någon gång i ligan och man har aldrig missat spel i Europa. Nu, när halva säsongen 2002/2003 är spelad ligger Barca på 12-e plats och endast tre poäng över nedflyttningsstrecket! Om inte en rejäl uppryckning sker riskerar Barca att göra sin sämsta säsong sedan 1942! Nu har Van Gaal fått sparken och de flesta Barcafans drar en suck av lättnad. Men att tro att krisen därmed skulle vara löst är att ta allt för lätt på Barcas problem. Orsakerna till krisen är alltför djupa för att enbart lösas med ett tränarbyte. Då är frågan – hur har det kunnat gå så här illa?
”Roten” till dagens problem ligger troligen ett antal år bakåt i tiden, närmare bestämt under Van Gaals första tid som tränare 1997-2000. När Van Gaal tillträdde hade Barca under den gångna säsongen vunnit Cupvinnarcupen, Spanska cupen och Spanska Supercupen. Men Ronaldo hade sålts till Inter. För de pengarna köpte man Rivaldo. Första säsongen ledde Van Gaal klubben till dess första ”dubbel” sedan 1959 plus seger i Europeiska Supercupen. Trots att man misslyckats i Champions league var de flesta mycket nöjda med säsongen.
Men redan första säsongen hade Van Gaal börjat sälja gamla ”trotjänare”, vilket fortsatte under de följande två säsongerna. Bland dessa fanns t.ex. Nadal, Ferrer och Amor. Flera av dessa hade visserligen passerat toppen, men nu gjorde Van Gaal ett stort misstag. För alla inhemska spelare som såldes köptes nästan undantagslöst holländare in som ersättare. Tidigare hade Barca satt stort värde på att ha egna ”produkter” i laget, men dessa fick med få undantag aldrig någon ordentlig chans att slå sig in i startelvan. Så var fallet t ex med bröderna Roger och Oscar Garcia. Inför säsongen 1999/2000 hade det gått så långt att det i ordinarie startelvan fanns sju holländare (!), två spanjorer, varav bara en var katalan. På det här sättet tog själva ”själen” i klubben mycket stor skada och det är aldrig bra för någon klubb.
Visserligen vann man ligan igen 1999, men året efter fick Van Gaal sluta efter en trofélös säsong. Trots stora inhemska framgångar var Van Gaal aldrig populär hos fansen och det hade flera orsaker. Han köpte nästan bara holländare och sålde gamla trotjänare. Han var auktoritär och han ansågs vara för defensiv. I efterhand kan man bara konstatera att den dåvarande presidenten Nunez gjorde ett stort misstag som gav Van Gaal för fria händer när det gäller köp- och säljpolitiken.. Det var ”fröet” till dagens kris.
Nunez avgick och i presidentvalet sommaren 2000 segrade vicepresidenten Juan Gaspart. Samtidigt drabbades klubben av en chock när Real Madrid köpte loss Figo från hans kontrakt. Figo var en av världens absolut bästa spelare och det borde ha varit högsta prioritet att hitta en ersättare. Pengar fanns ju - men så blev det inte. Istället spenderades pengarna på ett antal mer eller mindre ogenomtänkta spelarköp. Framförallt köpet av Petit är svårbegripligt. Och även om Overmars var en mycket bra vänsterbreddare så var det nog inte så bra att köpa ytterligare en holländare när det redan fanns så många. Luckan efter Figo förblev tom och innebar att laget var rejält försvagat.
Säsongen 2000-2001 dominerades av ett nytt misslyckande i Champions league och svagt spel i ligan. Endast med ett nödrop lyckades man fixa spel i nästa säsongs Champions league. Flera nyförvärv, främst Petit och Alfonso lyckades inte alls. Och att nyförvärven misslyckats har snarare varit regel än undantag sedan Gaspart tog över som president. Enorma summor har spenderats på spelarköp, men till skillnad från Real Madrid har man satsat på kvantitet istället för kvalitet. Real Madrid betalar hutlösa summor för det bästa transfermarknaden kan erbjuda. Barca omsätter också väldiga belopp på nyförvärv. Men då på betydligt fler spelare som inte alls har samma förmåga som Reals nyförvärv. Det är trots allt viss skillnad på Figo, Zidane, Ronaldo och Rochemback, Christanval, Geovanni, P Andersson m f l. Detta har lett till att årets upplaga av Barcelona förmodligen tillhör de mest slätstrukna någonsin i frågan om stora spelarprofiler. Till detta tillkommer att många av nyförvärven inte ens tagit en ordinarie plats! På så sätt har enorma summor mer eller mindre slösats bort. Hela klubbledningens agerande på transfermarknaden präglas med andra ord av många dåligt genomtänkta spelarköp
I några fall har man visserligen köpt några av de största talangerna i Sydamerika, främst Saviola och Riquelme. Men när man köpte Saviola – varför köpte man inte Aimar med! De var ju lagkamrater, kände varandra – vilket i sin tur hade skapat goda förutsättningar för succé i Barca. Alla kan ju varje vecka se hur Aimar nu briljerar i Valencia. Köpet av Riquelme är ett kapitel för sig. Ansedd som Argentinska ligans bästa spelare köptes han av Barca i somras. Men sen visar det sig att Van Gaal som nu tagits tillbaka som tränare inte alls var intresserad av honom! Det är ju verkligen ”A och O” att tränare och klubbledning är överens om vilka spelare som ska köpas! Resultatet blev att Van Gaal i någon sorts protest konsekvent bänkade Riquelme hela hösten. Vilket resursslöseri!
Beslutet att ta tillbaka Van Gaal var ett mycket stort misstag. En förståndig klubbledning tar inte tillbaka en tränare som redan fått sluta där och dessutom varit synnerligen impopulär hos fansen. Även om Van Gaal inte köpte fler holländare var det under hösten lätt och se att han favoriserade de holländska spelarna. Vissa av dem (bl a Frank De Boer) fick förtroende match efter match, medan andra ( främst Riquelme) knappt fick några chanser alls. Detta är givetvis förödande för sammanhållningen i truppen. Även om Barcas trupp idag inte alls har samma lyskraft som den borde är den givetvis inte så dålig som tabelläget antyder. De akuta orsakerna till tabelläget får Van Gaal till stor del ta på sig – gynnandet av landsmännen, oförmågan att få sammanhållning i laget och den konsekventa bänkningen av spelare som borde varit ordinarie.
Men om man gräver lite mer efter bakgrundsorsaker till de senaste årens dåliga resultat och den nuvarande krisen är det solklart att det är klubbledningen med president Gaspart i spetsen har huvudansvaret med en rad misslyckade/ogenomtänkta spelarköp, usel skötsel av klubbens ekonomi, beslutet att ta tillbaka Van Gaal samt obefintlig kommunikation mellan klubbledning och tränare om vilka spelare som behövs. Nu tar Rexach över tränarposten temporärt, men han kan inte förväntas bli någon frälsare. Klubbens problem bottnar i en urdålig ledning och därför blir det mycket svårt att få tillbaka Barcelona på den nivå klubben hör hemma om inte Gaspart och styrelsen ställer sina platser till förfogande.
