Barcelona - Valencia 0-1
Prestigemötet mellan Barcelona och Valencia slutade med vinst för gästerna. Barcelona fortsätter i samma anda som i fjol.
Så var det dags för prestigemötet mellan Barcelona och Valencia, ett möte som är en klassiker inom spansk fotboll. Två lag med helt olika förutsättningar sprang ut på plan. Valencia var inför matchen obesegrade och hade visat att de var en insmord lagmaskin, något som Real Madrid fick erfara förra omgången. Vinst mot Barcelona skulle innebära den femte vinsten i rad samt serieledning. Barcelona var inför matchen även de obesegrade, men de hade fortfarande inte vunnit på Camp Nou. Dessutom hade laget visat prov på ineffektivitet framför mål, trots att motståndarna inte varit av högsta klass.
Lagen som sprang ut på plan bjöd inte på några överraskningar. Valencias spelade med samma manskap som mot Real med undantag för Ayala som var tillbaka i startuppställningen efter diverse skador, psykiska besvär och löneförhandlingar. I Barcelona var de enda nyheterna att Marquez spelade i försvaret istället för den avstängde Cocu och att Overmars spelade som högerytter.
Från första minuten stod det klart hur lagen tänkte spela. Valencia spelade tillbakadraget, väntade på kontringsmöjligheter och överlämnade initiativet till Barcelona. Under den trevande inledningen hittade inte många passningar rätt adress och bollen gick fram och tillbaka mellan lagen. Prov på nervositet visade Marquez som passade snett in i banan där Carboni testade skott, men skottet gick långt utanför. Mindre än en minut senare långpassade Marquez till Overmars som från högerkanten fick in ett inlägg till Kluivert som slog till på volley, men Cañizares avstyrde till hörna. Overmars var även framme och slog ett inlägg till Xavi i den trettonde minuten, men det lösa skottet räddades enkelt av Cañizares. Oliveira lyckades däremot med det som är så oändligt svårt för de blåröda, med ett lobbskott överlistade han Valdés som var chanslös och 0-1 var ett faktum. Efter målet kom Ronaldinho igång en aning. Några finter och dragningar lyckades han med, andra resulterade i frispark. Det blev dock aldrig riktigt farligt när Barcelona anföll. Det blev det däremot när Mista, från höger, kom in i straffområdet. Han fintade bort Puyol men en dragning för mycket gjorde att det inte blev mål den gången. Målvakterna hade inte mycket att göra under matchen eftersom det inte skapades några riktiga målchanser åt något håll och inte blev det bättre efter halvtidsvilan. Det enda som skulle kunna betecknas som målchanser var svaga eller oprecisa långskott, nickar långt utanför målramen och en och annan frispark. Men det var inte något som satte målvakterna på prov. Under första kvarten av andra halvlek var Barcelona försiktigt på väg in i matchen. Van Bronckhorst fälldes av Ayala i straffområdet, Xavi frispelade Kluivert som inte lyckades få bollen under kontroll och Luis Enrique fick ett skott på mål. Valencia hade inte samma grepp om mittfältet. Detta uppmärksammade självfallet Rafa Benítez och motdraget blev att byta ut Oliveira och sätta in mittfältaren Sissoko. Effekten blev den önskade och den händelsefattiga matchen blev ännu enformigare. Rijkaards första byte var i den 73:e minuten, Overmars lämnade plats för portugisen Quaresma. Det var emellertid inte det byte som publiken önskade vilket de visade genom att ropa "Savioooola, Savioooola". Nästa byte gjorde ändå Valencia, Canobbio kom in istället för Mista och ett defensivt Valencia lade sig helt på försvar. Först i den 82:a minuten byttes Saviola in på plan istället för Marquez. Saviola hade åtta minuter plus tillägg att åstadkomma det Kluivert & Co inte lyckats med på 82 minuter? Ännu färre minuter fick Luis García som kom in i den 87:e minuten (Luis Enrique). Det visade sig dock vara för lite, för sent. Sista målchansen fick Valencia när Canobbio kom fri mot Valdés som lyckades stå emot frestelsen att riva ner honom och med understöd från Puyol gick bollen ut till hörna.
Det som inför matchen av Rijkaard kallades för "en möjlighet" slutade med säsongens första förlust och med säsongens första "pañolada" som det kallas när publiken fram sina vita näsdukar och viftar dem i protest mot det dåliga spelet. Säsongsinledningen har varit allt annat än förtroendeingivande och det är endast med en stor portion tur som Barcelona förlorade hemma först mot Valencia. Både mot Sevilla och mot Osasuna var det Ronaldinho som räddade Barça med två soloprestationer. När Ronaldinho inte trädde fram mot Valencia hände det oundvikliga.
Rafa Benitez manskap spelade kanske inte en publikfriande fotboll, men det defensiva arbetet var perfekt. Mot ett lag som har svårt för att göra mål, som är känt för att göra defensiva misstag och som har dåligt självförtroende spelar man exakt såsom Valencia gjorde. Väl medvetna om att de har la ligas bästa försvar och förmodligen även det bästa paret innermittfältare väntade Valencia på egen planhalva, redo att ta tillvara på eventuella misstag. Det är anmärkningsvärt hur väl Valencia höll linjerna tätt ihop och reducerade ytorna för de blåröda spelarna. Den enda som lyckades skapa lite oreda var Ronaldinho som tack vare sina tempoväxlingar vid ett par tillfällen tog sig förbi sina bevakare, men det fanns alltid ytterligare en Valenciaspelare bakom. Valencia använde sig även av ett annat beprövat trick mot Barcelona. Genom att dra på sig frisparkar sänkte de tempot och förhindrade att Barcelona fick igång spelet. Det är inte första gången det fungerar mot Barcelona, och säkerligen inte den sista.
Det var ändå inte bara Valencias förtjänst att de vann, Barcelona spelade lika dåligt som de gjort under de tidigare matcherna. Försvaret såg darrigt ut, laget saknade kreativitet och anfallet saknade udd. Det är skrämmande hur Rijkaard fortsätter att göra taktiska experiment utan att spelet förbättras. Det finns inga tendenser till bättre spel eller bättre förståelse mellan spelarna. Det blir allt svårare att skylla på att laget inte har spelat ihop sig efter 18 matcher (10 försäsongsmatcher, 1 UEFA-cupmatch, 1 vänskapsmatch i Mexiko och 6 ligamatcher). Det är även oroväckande att se Rijkaard ställa upp med samma manskap trots det miserabla spel de presterar. Luis Enrique har spelat samtliga matcher trots att han har varit rent ut sagt usel. Mot Valencia slog han bort en mängd passningar, såg seg ut och skapade inte några farligheter. På bänken satt Luis García. Vad skulle han hinna uträtta på fyra minuter? Hur många chanser ska Kluivert få samtidigt som Saviola får nio minuter? Även Van Bronckhorsts insats kan diskuteras. Visst visade han vilja mot Valencia, men han slog bort alldeles för många passningar. Är allt Rijkaards fel? Självklart inte! Txiki Beguiristain är sportdirektören och den som är ansvarig för truppen. Det är Txikis ansvar att truppen inte håller måttet. SAMTLIGA presidentkandidater var överens om att en anfallare behövdes, så var tog anfallaren vägen? Är allt Txikis ansvar? Självklart inte! Inför valet sa Laporta att det är slut med experiment och att man skulle satsa på säkra kort. Huruvida Rijkaard och Beguiristain är säkra kort kan diskuteras.
