Valencia - Barcelona 0-1
Barcelona kämpade till sig tre poäng mot ett stereotypt Valencia på Mestalla. Vinsten innebär Barcelonas femte raka vinst.
Veckans toppmatch spelades mellan Valencia och Barcelona på Mestalla. Barcelona hade inför matchen tagit 13 av 15 möjliga poäng de senaste fem matcherna och ville befästa sin Champions League-plats. Valencia hade inte visat samma goda form. Av de senaste 15 poängen hade Valencia tagit 8, men i ärlighetens namn hade de varit 10 om de inte blivit bestulna på två poäng mot Real Madrid efter den mycket omdiskuterade straffen som Raúl fuskade till sig.
Straffen mot Real Madrid kom att prägla matchinledningen. Valenciaspelarna var fast beslutna om att sätta press på domaren genom ständiga dykningar i straffområdet. Turligt nog gick det upp för Valenciaspelarna att de inte var på en olympisk simbassäng utan på en fotbollsplan, mycket tack vare att Rubinos Pérez inte lät sig luras. Inget av lagen förvånade med sina taktiska dispositioner. Valencia spelade med sitt sedvanliga 4-5-1 och Barcelona med den uppställning som gett så goda resultat de senaste matcherna, 4-3-3 med Cocu som defensiv innermittfältare och Ronaldinho som vänsterforward med fri roll. I Valencia saknades den skadade spelregissören Aimar och i Barcelona främst Davids, Reiziger och Kluivert. Rafa Benitez valde, att i Aimars frånvaro, spela med Mista som offensiv mittfältare och Oliveira som anfallare. Rijkaard såg sig i sin tur tvingad att täcka Davids frånvaro med Motta, Reizigers med Oleguer och Kluiverts med den mycket formstarke Saviola. Det enda som är förvånande med Rijkaards val är att Oleguer fick spela som högerback eftersom Oleguer är en naturlig mittback och Oscar López, som satt på bänken, är en naturlig ytterback. Osökt går tankarna till Van Gaal som ansåg att hans spelsystem var det viktigaste och att det var upp till spelarna att fylla de roller han tilldelat dem.
Den första halvleken var händelserik och Barcelona tilläts spela boll. Ronaldinho, som är som farligast när han får lite ytor, var nära att göra mål när han tog ner bollen i straffområdet utan uppvaktning från mittbackarna. Carboni lyckades dock få ut bollen till hörna den gången. Senare slog Ronaldinho en mycket lurig frispark lågt vid den högra stolpen, Cañizares lyckades tippa ut bollen till hörna med viss möda. Strax efter frispelade Ronaldinho Saviola som med en ljuvlig lobb överlistade Cañizares. Tyvärr misstog sig den assisterade domaren och vinkade felaktigt för offside. Länge har det klagats på att Barcelonas anfallare inte gör mål på sina chanser så Saviola är värd beröm för att han på sin enda riktiga chans satte bollen i mål, även om det dömdes bort. Minuten efter det bortdömda målet kom nästa bakslag när en djupledsboll från Valencia slutade med en kraftig kollision mellan Valdés och Márquez. "El kaiser de Michoacán", som Márquez kallas, fick bäras ut på bår och enligt de första prognoserna blir han borta mellan två och tre veckor. Dessvärre är det inte första gången som Valdés skadar en medspelare och säkerligen inte den sista eftersom en av Valdés största brister är hans huvudlösa utrusningar. Valencias bästa målchans var utan tvekan när Baraja kom högst upp på en hörna och nickade mot mål, men som så många gånger tidigare stod Xavi mellan stolparna och lyckades nicka bort bollen. Halvleken som slutade 0-0 kunde ha slutat 1-2 om domaren dömt straff på Pellegrinos hands, inte dömt bort Saviolas regelrätta mål och om Xavi inte lyckats rensa bort Barajas nick. Nu slutade halvleken emellertid mållös.
Andra halvlek visade sig bli lika händelsefattig som första halvlek var händelserik. Båda lagen visade förvisso upp en stark defensiv, men det offensiva spelet blev lidande. Utöver ett antal ofarliga skott rakt på mål från båda lagen skapades det inga målchanser förutom Gerards nick som slutade med mål. Valencia saknade verkligen en spelregissör som Aimar på plan. Albelda och Baraja må utgöra ligans bästa innermittfält, men ingen av dem utmärker sig för sin kreativitet vilket avspeglades i Valencias spel. Under långa perioder var spelet stereotypt med långbollar som inte ledde till några målchanser. Faktum är att den väntade anstormningen när Barcelona gjorde mål uteblev trots att Valenciaspelarna var väl medvetna om att en förlust skulle innebära att de hamnade på fem poängs avstånd från Real Madrid som tidigare under kvällen besegrat Espanyol.
Att besegra Valencia på bortaplan är inte en lätt uppgift och Barcelonaspelarna är värda en eloge för den kampvilja de visade upp. Anmärkningsvärt är att sex canteraspelare fanns med från start och att åtta kom med i spel efter att Gerard och Oscar López bytts in. Att ett Barça som för en gångs skull domineras av canteraspelare lyckas besegra ligatvåan Valencia är en klar indikation på att det finns en hel del talang att tillgå och att eventuella nyförvärv ska tillföra spetskvalitet och inte utfyllnad. De canteraspelare som deltog i matchen är dessutom inte samtliga som klubben har att tillgå. Gabri är skadad, Iniesta satt på bänken, Fernando Navarro, Tortolero samt David Sanchez är utlånade och ett flertal spelare såsom Rodri, Ros, Santamaria och Sergio spelar med B-laget. Vem har sagt att Barcelona inte producerar egna talanger?
