Dep. La Coruña - Barcelona 2-3
Sydamerikanernas afton resulterade i totalt fem mål i en urartad match
Matchen på Estadio Municipal de Riazor började i ett relativt trevande tempo på söndagskvällen, dock med ett bollinnehav till hemmalagets fördel under de första minuterna. Själv låg jag i soffan och skakade mig igenom de första 15 minuterna. Om det berodde på ren nervositet inför vad som komma skulle eller om det var den feber jag haft den senaste veckan är svårt att avgöra, men nog var allt inte riktigt tillfredsställande. Att Tristán var ur form visste jag, så nog kunde ett litet lugn ändå infinna sig. Domaren denna gång hette Tristante Oliva. Ja, det är samme domare som för ett par veckor sen blåste den så omdiskuterade straffen till Real Madrids fördel. Var detta hans chans att kompensera den omgångens misstag genom att göra en toppinsats? Rimligtvis borde svaret ha varit ja, men nej då, han lyckades minsann tappa även denna match. Detta återkommer jag dock till något längre ner.
Det inledande anfallsspelet från Deportivos sida, där Barçaspelarna mest fick jaga boll, upphörde egentligen i just den femtonde minuten då Cocu fick huvudet på ett inlägg från, enligt min högst personliga åsikt, matchens bäste spelare Xavi.
Så i den 25:e matchminuten uppstod en frisparkssituation i samma läge som Martin Dahlin fick frispark mot Kamerun i VM 1994. Matchens lirare, Xavi, stegade fram till bollen och slog ett inlägg mot mitten av straffområdet där Ronaldinho, lika omarkerad som självaste Roger Ljung i ovan nämnda match, kunde placera huvudet på bollen och enkelt nicka in matchens första mål. 0-1 och en riktig kalldusch för publiken på Riazor. Blev det dödstyst på läktarna då så vet jag faktiskt inte vad man ska likna den tomhet som tycktes infinna sig på arenan knappt fem minuter senare. Efter ett delikat kortpassningsspel som fick mig att åter se Romario, Laudrup och Guardiola på näthinnan så lyckades Xavi spela sig fri efter väggspel med Bronckhorst och slå en perfekt avvägd boll mot en framstormande Saviola. 0-2 var ett faktum och glädjen visste inga gränser hos Barça-spelarna. I backlinjen kunde mittbackarna Puyol och Oleguer skicka upp de holländska ytterbackarna på offensiva räder, detta till stor del på grund av Tristáns egna förmåga att utan vetskap stå fem meter offside. Den spanske landslagsanfallaren var mer vilsen på den offensiva planhalvan än vad en viss Paris Hilton var på en farm i Arkansas. Den sistnämnda liknelsen uppskattas med all sannolikhet endast av de med tillgång till TV3. Hur som helst så lyckades man spela av den första halvleken ganska enkelt.
I halvtidsvilan plockades så, till alla cules stora förtret, Tristán av planen och istället kom den livsfarlige inhopparen och uruguayanen Walter Pandiani in. Efter gårdagens fullständiga succéinhopp så undrar jag om han inte får ta över rollen som bäste inhoppare efter Uniteds Solskjaer. Innan vi kommer till de nervösaste 45 minuterna på den här sidan om årsskiftet så hann Ronaldinho med att göra sitt andra och Barças tredje mål för kvällen efter att Saviola tagit emot bollen på vänsterkanten, vänt runt och spelat ut till Luís García på högerkanten, som på ett tillslag spelade in bollen framför mål till en ren Ronaldinho som helt enkelt inte kunde missa målet. När ändå ämnet missar är uppe så kan man inte låta bli att nämna den fantastiske Alberto Luque, uppfostrad i Barcelona till att tjäna den blåröda klubben för all evig tid. Åtminstone vill man tro det efter att denne lyckats missa öppet mål för hemmalaget i slutet av matchen. Att från en meters håll lyckas skjuta över är något som jag skulle vara mer stolt än sårad över.
När det tredje målet ändå hade gjorts så kände jag mig äntligen lite säker på att detta skulle gå vägen, för inte kunde väl Deportivo lyckas göra tre mål, eller...?
Endast ett par minuter efter Ronaldinhos andra mål så fick inhopparen Pandiani pannan på bollen och kunde placera in reduceringen helt otagbart för annars utmärkte Victor Valdés i Barcelonas mål. Efter detta mål ökade Deportivo återigen tempot och nästa reducering dröjde bara ytterligare fem minuter. En fin löpning från Romero på vänsterkanten bäddade för ett perfekt inlägg till Pandiani (vem annars?) som återigen satte dit pannan och placerade bollen utom räckhåll för Valdés, dock i andra hörnet den här gången.
Att Barcelonas fina spel från den första halvleken delvis klappade sönder och samman när Davids gick ut efter första halvleken berodde nog mycket på att Deportivo fick reduceringsmålet så pass tidigt. Motta som kom in istället för Davids gjorde en fullt godkänd insats innan han av någon outgrundlig anledning fick en varning i en situation där Cocu skulle ha varit den varnade. Jag lovade tidigare att återkomma till den situation där Tristante Oliva tappade matchen, så från oss alla till er alla, här kommer den: Valerón tog tag i bollen på mittplan och tog med hög fart kurs norrut, rakt mot motståndarmålet. Precis innan straffområdet slet Oleguer tag i Valeróns arm, som givetvis såg sin chans och slängde sig handlöst. Självklart varning till Oleguer, men definitivt inte någon frilägesutvisning, som vissa andra massmedia velat få situationen till. Ett mindre tumult bröt ut där domaren vevade med sina gula kort, först mot Oleguer som dessutom fick ett rött. Protesterna lät naturligtvis inte vänta på sig då situationen var bisarr som få eftersom Oleguer inte tidigare hade någon varning och därför knappast kan visas ut med ett gult kort. Att förklara detta scenario är som att reda ut första världskriget på en A4-sida. Utvisningen och det gula kortet på Oleguer drogs tillbaka och hamnade istället på Motta, som därmed fick sitt andra gula för dagen och visades av banan. Stackars Motta blev utvisad efter två gula kort där han var helt oskyldig till båda. Hade Tristante Oliva det blåsigt om öronen tidigare så vill jag inte tänka på hur läget ser ut nu.
Trots en massiv press från Deportivo så lyckades Barcelona hålla undan och vinna med 2-3 borta mot Deportivo La Coruña. En fullt rättvis seger där inhoppande Gabri även lyckades bränna två mycket fina lägen. Även Xavi missade chansen att göra mål efter att ha slagit en läcker chip över Molina för att sen se bollan ta i ribban och ut.
Deportivo La Coruña
Molina; Naybet (Djalminha 77'), Romero, Andrade, Scaloni; Mauro Silva, Valerón, Sergio, Víctor (Fran 46'); Tristán (Pandiani 46'), Luque
Barcelona
Valdés; Reiziger, Puyol, Oleguer, van Bronckhorst; Xavi, Cocu (Gerard 66'), Davids (Motta 46'); Luís García (Gabri 68'), Ronaldinho, Saviola
Domare
Tristante Oliva
Publik
34 532
