Konsten att byta ut ett halvt lag
I FC Barcelona verkar förändring vara ett tillstånd. När säsongspremiären snart är här saknas halva fjolårstruppen. Kommer Rijkaard få ihop alla nya pusselbitar till en slagkraftig helhet?
Kontinuitet är inte precis ett ord som präglat FC Barcelona de senaste åren. Tränarbytena har varit många och truppen i ständig förändring. Under Gasparts tid som president lades dyra pengar ner på spelare som sedan inte lyckades. När Laporta så valdes var vi många som tänkte att "nu ska det väl ändå bli lite lugn och ro i klubben". Det började illa, men efter en rent ut sagt usel höst hittade laget äntligen rytmen, och segrarna radades upp. Vi lyfte från en pinsam tolfte plats till en smått fantastisk andra plats. Rijkaard hade efter höstens exprimenterande hittat en välbalanserad startelva som han gav sitt fulla förtroende (Valdés - Reiziger, Puyol, Oleguer, van Bronckhorst - Cocu, Davids, Xavi - Luis García, Saviola, Ronaldinho). "Nu har vi äntligen ett lag som fungerar på plan, nu har vi något att bygga vidare på inför nästa säsong" trodde vi fans. För inte ändrar man väl på en vinnande formel? Inte kastar man väl bort en vinnande uppställning?
Ack, vad vi bedrog oss. Jag tänker inte leka domedagsprofet så här dagarna innan ligapremiären, men det här är kalla fakta:
Av de elva spelare som ingick i startuppställningen under våren kan bara tre, max fyra, känna sig säkra på en ordinarie plats: Valdés, Puyol, Ronaldinho och möjligen Xavi. Halva startelvan har lämnat klubben: Reiziger, Cocu, Davids, Luis García och Saviola som i skrivande stund verkar vara mycket nära ett kontrakt med Monaco. Dessutom har vi gjort oss av med de fyra mest frekventa inhopparna förra säsongen: Overmars, Luis Enrique, Quaresma och Kluivert. Att säga att vi byggt vidare på vårens lag är att ljuga. Lägger man dessutom Rüstü, Sergio García och Oscar López till föregående uppräkning, står vi utan halva fjolårstruppen inför ligapremiären!
Med kommande säsong bara ett par dagar bort, sitter vi nu med en fyrbackslinje som är tänkt att innehålla tre nya namn. Detta ser jag som oroväckande. En backlinje tar ofta tid att spela ihop, och med Barças vågade, offensiva spel är det viktigt att de bakre pjäserna är stabila. Om backlinjen skulle formeras enligt följande: Belletti - Puyol - Edmilson - Sylvinho, är det alltså bara Puyol som är kvar från i våras. På försäsongen har Márquez allt som oftast spelat mittback, men han var bänkad under större delen av den gångna säsongen, så honom kan jag inte heller räkna som inspelad. Sylvinho har dock i skrivande stund fortfarande inte fått sitt spanska medborgarskap, så det kan mycket väl bli så att van Bronckhorst fortsätter på vänsterbacken, om nu det kan glädja någon.
Annat som oroar är att av de fyra spelare som räknades som yttrar inför förra säsongen (Luis García, Overmars, Quaresma och Luis Enrique) finns ingen kvar i klubben! Dessa fyra har ersatts med ett enda nyförvärv: Ludovic Giuly. Numera tar visserligen Ronaldinho en av de två ytterpositionerna, men bakom dessa två starters ser det tunt ut. Jag har svårt att tänka mig att vi kan klara en så här lång säsong med så få yttrar utan att det märks. Visserligen kan båda våra anfallare säkert klara en ytterroll, liksom Iniesta, men det känns ändå inte särskilt väl förspänt.
Inte heller på mittfältet ser vi ut att fortsätta enligt vårens formel. Då spelade Rijkaard alltid med två spelare som har defensiven som sin starka sida. I den senaste matchen mot Milan ställde han i stället upp ett mittfält med två företrädesvis offensiva spelare (Deco & Xavi). Hur är balansen tänkt att fungera här? Har någon av dem kapacitet att göra det defensiva jobb Davids stod för i våras? Om nu Xavi inte skulle få förtroendet som starter, skulle det dessutom innebära att hela mittfältet är utbytt.
För att slå den sista spiken i kontinuitetens kista har vi dessutom ny lagkapten. Förra säsongen delade Lucho och Cocu på den sysslan (beroende på om Lucho startade eller satt på bänken), men då ingen av dem finns kvar i klubben tar Puyol över den sysslan, med Ronaldinho och Xavi som andre- respektive tredjekapten. Att byta lagkapten är inte heller något som passerar obemärkt. Det kommer att bli ett nytt ledarskap på plan.
Vad jag vill ha sagt med denna artikel är inte att vi har bytt ner oss, att alla dessa förändringar skulle vara till det sämre. Det är alltid smärtsamt att förlora spelare, men många riktiga klasspelare har också värvats denna sommar. Det kan mycket väl visa sig att den här säsongens version av Barça rent av är bättre än förra säsongens, och ingen skulle jubla högre än jag om det blev så. Faktum kvarstår dock. FC Barcelona är och förblir en förändringarnas klubb. Lyckas vi den här säsongen beror det inte på att vi byggt vidare på det lag som lyckades i våras. Rijkaard har trots alla fina nyförvärv en tuff uppgift framför sig. Låt oss hoppas att han löser den på bästa tänkbara sätt, och att vårt nya lag också visar sig vara ett vinnande lag.