Can Barça v.31

Efter en ovanligt händelsfattig Silly Season blev det till slut lite aktivitet, när Alexis Sánchez anlände och Bojan drog till den eviga staden. Vad tycker ni om de nämnda övergångarna och har ni några önskemål inför transferfönstrets sista månad? 

 

Anton S

Sánchez är precis vad Barcelona behöver. En riktig klasspelare med egna spetskvaliteér som kan konkurrera om en plats i startelvan, men även ta en bänkning utan att tränaren ska kallas psyksjuk. Till en början blir nog förra säsongens topptrio intakt, men om Alexis jobbar hårt kommer han att få många chanser under höstens täta matchande.

Att Bojan lämnar är det enda rätta för samtliga parter. Det var mestadels plågsamt att se hans krampaktiga kamp med sitt eget psyke under den senaste säsongen. Dessutom tycker jag att det är lite av ett mysterium att inte fystränarna har fått bukt på hans bristfälliga fysik. Bojan har genom åren varit lite som en maskot för klubben och jag vill, precis som alla andra culés, se honom återvända till klubben en dag, även om jag är ytterst tveksam till att han lyckas ta steget från superlöfte till spelare i världsklass.

I övrigt önskar jag bara att Cesc stannar i Arsenal samt att Jeffrén och Milito hittar nya klubbadresser. De breddspelare som behövs för att täcka upp finns i Barça B.

 

Tamme B

 Den enda besvikelsen är att underbarnet Sánchez blir vår nya nia. Ett nummer jag personligen anser bör pensioneras.

Dock är jag säker på att Udineses fixstjärna blir en lysande spelare i el Barça. 

Bojan blir, tillsammans med bland andra Heinze och Steklenburg, Romas storsatsning inför kommande säsong. Återstår att se om la Masía-guden lyckas nå upp till klasspelaren Vucinics nivå, som lämnar Roma för Juventus. 

Min teori om Bojans framtid? Min hypotes är allt för cynisk. Dock talar favoriten Luis Enrique för det motsatta.

Överlag anser jag att transfers är silly; vi har världens bästa ungdomsakademi och jag anser att vi kan plocka potentiella stjärnor från Barça B.  

 

Mattias

Jeffren sitter, när dessa rader skrivs, på ett plan på väg till Portugal så där är ytterligare en spelare som försvinner från föregående säsongs trupp. Fast det gör ingen större skillnad då han är en av få spelare som har en förmåga att skada sig stup i kvarten. Så även om Barcelonas transfersommar stannar vid Jeffrens avsked är truppen bättre än vid motsvarande tid ifjol. Tillkommit har Afellay, Fontás, Alexis Sánchez och inte minst Thiago gjort. Hade jag fått diktera villkoren vid förhandlingsbordet hade Cesc-gate avslutats med en övergång och slutligen en permanent uppflyttning av Jonathan Soriano. Sen oroar backlinjen något, men inte tillräckligt för att det ska vara motiverat att värva.

Robin

Alexis är en värvning som i mitt tycke tillför någonting nyttigt till spelet och truppen. Det känns som att det behövs en till spelare, bortsett från Messí och Pedro, som kan hitta på saker på egen hand med hjälp av teknik och snabbhet. Bojan var ingen sådan ytter, Jeffren var för ojämn och skadebenägen, Villa är i grunden en central spelare och Afellay är varken en ren ytter eller helt anpassad till systemet ännu. Sanchez är annars väldigt bra på att pressa i försvarsspelet och otroligt rörligt, det brukar man komma långt på i Barça. En sak som kan oroa mig och många andra är hur han kommer att klara av det snabba passningsspelet. 

   
 Rent allmänt känns det inte som att så mycket mer verkligen behöver köpas in. Jag hade gärna tagit in en ny vänsterback för att ge Abidal mer speltid i mitten om inte ge Puyol ett lika hårt matchande som tidigare säsonger. Maxwell är den spelaren tillsammans med Milito som jag inte ser tillför någonting alls till truppen. Speciellt inte med tanke på att dem inte ens får chansen när ordinarie spelare är skadade. Jag ser inte vitsen med att behålla dem då. Annars anser jag, precis som Pep, att det finns mycket att hämta i B-laget och att dem är att lita på till hundra procent. Med detta sagt, Arsenal kan gärna behålla Cesc och så får vi honom gratis om ett par år när Xavi börjar dala. 

 

Henrik

Även jag inser att det bästa för Bojan kanske trots allt var att lämna klubben för att få speltid och kunna utvecklas. Även jag har sett att Bojans prestationer inte har varit i parentet med vad som krävs för att spela i Barcelona. Men trots det, är det något som känns fel. Den glädjen som Bojan förmedlade på planen när han fick spela för klubben i hans hjärta var helt underbar att skåda. Allt var så äkta på något vis. Han fick nöta bänk mer och mer sen Guardiola tog över, men när han väl fick förtroendet i slutet av säsongen 2009/2010 stod han för avgörande insatser och visade återigen sin potential. Och det är väl både med tanke på Bojans känslor för klubben samt att han faktiskt har varit uppe på en hög nivå, när han har kännt förtroende, som gör att det känns så tungt nu när han har lämnat klubben.

 

När det gäller värvningen av Sánchez kan jag tycka att det är ett överpris, även fast det är ett spännande nyförvärv. Att det behövdes extra bredd i Barcelonas anfallsuppsättning rådde inga som helst tvivel på, så i det avseendet känns värvningen rätt. Det känns inte självklart att chilenaren kommer göra succé i Barcelona, men den uppfattningen jag har fått är att det är en ödmjuk spelare och detta tillsammans med hans teknik och irrationella spelstil bådar åtminstone gott. Hur som helst ska det bli oerhört spännande att följa Sánchez och Barcelona kommer få en förbättrad spets framåt. 

 

Jag har egentligen inte direkta önskemål gällande fler värvningar eller försäljningar. Det känns inte som att Barcelona är i behov av någon mer spelare. Den enda spelare jag i nuläget skulle vilja ha till Barcelona är Fábregas, men jag är inte ens säker på det längre med tanke på Thiagos framfart. Till skillnad från många andra vill jag absolut inte att Keita ska lämna. Lojala lagspelare som alltid går in och gör sitt jobb utan att klaga växer inte på träd.

 

 

Som vanligt har Fábregas-sagan fått stort utrymme. Relationen mellan Barcelona och Arsenal havererade totalt förra sommaren och kan bäst beskrivas som frostig tidigare i år. Tempraturen höjdes dock betydligt efter att Xavi gick ut och hävdade att Cesc verkligen vill tillbaka till Barcelona. En kommentar som inte gick hem hos Arsenal och både supportrar, men framför allt Wenger, har visat sitt stora missnöje. Har Arsenal rätt i sin kritik?

 

Anton S

Självklart har inte Cesc-frågan skötts snyggt av Barcelona. Framför allt har det nog varit väldigt kontraproduktivt då alla kommentarer bara ökat Wengers motvilja att sälja. Däremot blir jag lite förvånad av vilka enorma proportioner det har fått. De Arsenal-supportrar (och allmänna Barça-hatare) som verkar fått för sig att stackars Cesc hjärntvättas bort från Arsenal, är i min bok lika fåniga som de culés som gråter tårar över hur Cesc hålls fången mot sin vilja. Tro mig, allt som har sagts via media, har nog sagt 1000 gånger direkt till Cesc. Dessutom tror jag inte att det i dagsläget behövs någon övertalningskampanj för att någon skulle välja Barcelona före Arsenal, framför allt inte om man själv är katalan med familj och närmsta vänner i Barcelona.

 

Wengers bittra gnällande tar jag med ro. I hans bok är han tydligen inte bara offer utan även domare och jury samt lagens enda uttolkare. Detta måste vara anledningen till att han trots Barcelonas ständiga "regelbrott" inte bemödat sig göra en anmälan eller hänvisa till ett prejudikat som stöder hans sak. 

 

Tamme B

 En stuvning bestående av fem matskedar media, en tesked Xavi, en deciliter självutnämnd fotbollsgeni och en nypa Cesc blir bara smörja. 

Kan vi slänga nyheter som ger Aftonbladet och Marca erektion, och istället fokusera på en av världens största talanger - Thiago. 

Varför köpa en fjäril när man redan har en fjärilslarv i metamorfos?

 

Mattias

 I viss mån har de rätt i sin kritik. Begriper inte varför inte Xavis kan köra någon standardklyscha som "inga kommentarer" eller något i den stilen då han borde ha förstå att hans ord ger Arsenal, och speciellt Wenger, ytterligare anledning att spy galla över Barcelona. Därutöver vore det direkt att naivt att tro att vissa Barcelona-spelares uttalanden kan påverka utgången i en förhandling.

Robin

Jag anser att Arsenal och Wenger i väldigt många fall tycker om att överdriva uttalanden och situationer. Det är klart att man kan bli lite irriterad ibland men sedan är det ju även så att Wenger är en allmänt gnällig människa som gillar att rikta kritik mot saker och ting. Nu verkar det som att Arsene själv förstått att Cesc vill lämna till varje pris och att det är lika bra att ta pengarna som ligger på bordet innan dem försvinner. Att spelare som Xavi, Piqué och Puyol vill få hem sin kompis är ingenting konstigt och det är dessa personer som känner Cesc bäst. Om dem vill dela med sig av sina erfarenheter gällande just Fabregas så är det helt upp till dem. Wenger borde klaga på Cesc, inte på Xavi. 

 

Henrik

Jag vet inte om Arsenal har rätt i sin kritik, men jag kan förstå såväl Wenger och Arsenalfansen. Vi pratar om en spelare som har burit Arsenal på sina axlar under många år och trots att Nasri hade en formidabel första halva på säsongen ifjol så är Arsenal fortfarande ett lag med och ett annat utan sin lagkapten. Wenger, som har byggt sitt lag kring Fábregas, skulle få börja om på nytt vilket måste kännas som ett gigantiskt bakslag. Att Fábregas spelade skadad mot Barcelona på Emirates säsongen 2009/2010 visade vilket hjärta han har för klubben och jag kan med lätthet sätta mig in i fansens situation - om jag var Arsenalfan skulle jag tycka att det kändes oerhört tungt om Cesc lämnade, den här typen av spelare är svåra att inte tycka om.  Det är ju därför Wenger och fansen reagerar som de gör och visst, det kanske inte direkt är respektfullt av Xavi att uttala sig på det viset. Men om det är så att Fábregas verkligen vill gå så tycker jag att man ska acceptera det, trots att det känns svårt. 

 

Under Laportas sju år vid makten rapporterades det ena bokslutet bättre än det andra. De flesta culés var nog trygga vid tanken om att de ekonomiska resutlaten matchade de sportsliga -ända tills Rosell kom till makten. En revision genomfördes och de tidigare så postiva resultaten förbyttes i röda förlustsiffror och ett skuldberg som vuxit sig oroväckande högt. Drygt ett år senare är tongångarna annorlunda. Visst finns Rosells varnande finger där, men samtidigt visar det nya bokslutet på världsledande €473 miljoner och en reducering av skulderna med €70 miljoner. Ärade lekmän - vad är sanningen om Barcelonas ekonomi och vem kan man lita på?

 

Anton S

Efter att själv ha svalt den förra ledningens glädjekalkyler med hull och hår, så är det med viss skepsism som man läser om de framsteg som rapporteras så här kort inpå förra sommarens domedagsprofetior. Nu ska visserligen inte Rosell klandras för de fel Laporta begick, men insynen i klubben känns fortfarande begränsad och det finns stort utrymme för publikfriande rapporter. Vad som verkar klarlagt är att intäkterna är i absolut toppklass, vilket ger ett gott manöverutrymme för ledningen. Låter man bara bli alla onödiga excesser som den tidigare ledningen hängav sig åt så finns det alla möjligheter att göra Barcelona till en solid klubb inom överskådlig tid. Tills vidare håller jag mig försiktigt optimistisk.

 

Tamme B

"Sanningen är relativ och lita inte på en jävel!" - Mahatma Ghandi (med risk för felcitering). 

Frågan återstår vilka revisorer som ansvarade för Barças bokslut under Laportas tid; clownerna från den kollapsade investmentbanken Lehmann Brothers?

Dock borde vi culés ta alla ekonomiska siffror med en nypa salt; så länge klubben vinner titlar, köper nya spelare och reducerar skulden bör allt vara under kontroll.

Framtida ekonomisk konkurs? Låter mer som önsketänkande från Wengers sida.

 

Mattias

 Även om jag har gått igenom några års bokslut så räcker inte mina högskolepoäng till för att göra en kvalificerad analys av ekonomin. Det är vissa poster som tidigare ledning valt att inte ta med vilket Sandros ekonomer reviderade och där står vi idag. Smutskastning eller ekonomi? Det är jag inte tillräckligt kunnig för att besvara.

 

Robin

Rosell är i grunden en inbiten ekonom. Om det är någon som vet hur man ska ordna upp ett spindelnät av ekonomiska problem så är det Sandro. Jag tror på den nya, ljusare ekonomin på grund av att det är en alldeles för stor risk för Sandro att ta att ljuga om någonting som han anklagat någon annan för att ljuga om. Å andra sidan kanske han redan har räknat ut att det är så de flesta tänker och därför utnyttjar det men jag tror stenhårt på att man har fått en framrullning i kassan. 

 

Henrik

 Ja, vem vet? Till och med en årsredovisning kan vara missvisande beroende på hur organisationen i fråga väljer att redovisa. Ekonomin i Barcelona är inget jag brukar fördjupa mig i speciellt mycket i, men att klubben nu har en betalande tröjsponsor borde väl tyda på att Barcelona är i behov av kapital?

 

 

Även om ekonomin har fått stort utrymme så har Sandro Rosell hunnit med mycket annat under sitt dryga år vid makten. Den första betalande tröjsponsorn i klubbens historia är ett faktum, begränsad intagning av ny medlemmar likaså. Samtidigt har klubben firat nya idrottsliga triumfer på bred front, exempelvis är man spanska mästare i både handboll och basket, med dubbeln i fotboll som kronan på verket? Vad blir betyget för Rosells första år?

 

Anton S

Av mestedals ideologiska skäl har jag varit mot Rosell under en längre tid. Jag anser honom vara en populist utan egna ideal, som är beredd att fiska i vilka grumliga vatten som oppinionen än kräver. Medlemsfrågan, tröjsponsorn och hans xenofobiska uttalanden inför presidentvalet är exempel på varför jag aldrig kommer stödja Sandro. Trots detta kan jag inte annat än att erkänna att hans agerande i de dagliga sakfrågorna har varit exemplariskt och välbehövligt efter maktberusade despoten Laportas sista år i klubben. Klubbens agerande präglas av en helt annan uppfinningsrikedom och noggrannhet än tidigare. Vad det gäller det rent sportsliga får dock det mesta tillskrivas Laporta och Txiki. Rosell har än så länge bara förvaltat arvet från sina föregångare. Hans verkliga eldprov blir den dagen Guardiola avgår, generationsväxlingen kommer och han måste bygga något nytt. Men dagen dröjer förhoppningsvis.

 

Tamme B

Två av fem toasts som Benjamin hade sagt. 

Måste erkänna att musen Rosells beteende påminner om järnmannen Putins.

Bägge skildrar framgångar med kusliga reformeringar. 

Begränsad medlemskap för supportrar och sponsor på tröjorna? 

Gamper hade vänt sig i graven!

 

Mattias

 Om man tar Sandros ord om ekonomin för sanning så får han VG. Visst, tröjsponsorn var inget jag direkt supportade rent ideologist, men å andra sidan - det var jävligt mycket pengar och med skuldberget i beaktande vore det idiotiskt att tacka nej. Det största minustecknet får det här skitet med medlemsbegränsningen. Begriper inte riktigt vad Sandro vill åstadkomma med detta. På plussidan fortsätter klubben att leverera framgång på framgång och även om Barcelona står för mycket annat så är det ändå resultaten som räknas i slutändan.

 

Robin

På en skala 1-5 skulle jag ge Sandro en högst respektabel +4:a. Jag gillar ledningens nya tuffa stil där ett par miljoner euro inte bara är att ge bort och att man utnyttjar chansen att inkludera variabler i spelarköp samt att man alltid inkluderar återköpsklausuler på spelare tillika talanger som lämnar klubben. Jag kan inte annat än älska smarta och billiga värvningar som Afellay och Adriano. Den sistnämnda spelade på en otroligt hög nivå under delar av våren. El Jefecito var ju också en otrolig värvning, kanske den bästa. Titelmässigt kunde det knappt blivit bättre, en dubbel och ett förnyat kontrakt med Pep. Apropå kontrakt så är det även skönt att spelare som Pedro, Thiago och Alves lyckats hitta en lösning med ledningen för att förlänga sina avtal. Nu fattas bara Abireys förlängning och jag är nöjd. 

Henrik

Jag kände väl lite oro när Laporta lämnade sin post. Skulle framgångarna kunna fortsätta även under Rosell? Resultatet talar väl egentligen för sig självt. Gällande tröjreklamen är det inget som stör mig speciellt mycket. Om nu eknonomin inte är den bästa kan jag tycka att det var ett sunt beslut, även om en vacker tradition bröts.