Det viktigaste är att Bojan får tillbaka glädjen
Konkurrensen i Barcelona blev till slut övermäktig för Bojan som nu lämnar klubben för spel i Roma. Från Italien till Spanien och Barcelona anländer nu istället Alexis Sánchez som är ett spännande nyförvärv på alla sätt, men jag tror att vi är många som kommer att sakna spelaren som verkligen älskade att spela för Barcelona…
Konkurrensen i Barcelonas anfall de senaste åren har varit stenhård och värvningarna av Zlatan Ibrahimovic och David Villa förbättrade inte direkt Bojans chanser att spela för klubben han älskar. Jag tror att de flesta är överens: Bojans prestationer, när han väl har fått chansen, har inte varit tillräckligt bra för att platsa i dagens Barcelona. Men varför känns det då så fel?
Äkta glädje kan inte köpas för pengar
Fotboll är en färskvara och en fotbollsspelare bedöms sällan som bättre än sin senaste match. Efter en längre tid av mindre bra prestationer är det lätt att glömma det som varit bra. Minns ni Bojans säsong 2007/2008? Klart ni gör. Det var säsongen då Bojans prestationer innebar att många, däribland jag själv, hellre såg honom på planen än självaste Thierry Henry (som visserligen inte övertygade, men ändå). Supertalangen, som hade öst in mål i Barcelonas ungdomslag, sprudlade av energi och en äkta glädje som är alltmer sällsynt i dagens fotboll – den sortens äkta glädje som inte kan köpas för pengar.
När Guardiola tog över Barcelona fick Bojan spendera alltmer tid på bänken och i takt med det sjönk givetvis självförtroendet, men när ligan skulle avgöras säsongen 2009/2010 fick vi återigen se prov på vilken underbar fotbollsspelare Bojan Krkic är när han känner att han har tränarens förtroende. Bojan tillförde ytterligare rörelse till anfallsspelet och gjorde bland annat viktiga mål i de svåra bortamatcherna mot Sevilla och Villarreal, och var därmed en starkt bidragande orsak till att Barcelona kunde försvara guldet.
Glädjen hos Bojan, när han fick vara med och bidra till Barcelonas andra raka ligatitel, gick inte att ta miste på. Han såg ut som världens lyckligaste pojke som levde sin fotbollsdröm fullt ut och han verkade njuta av varenda sekund på planen. Bojan hade fått stå tillbaka mycket till förmån för Zlatan Ibrahimovic, men klagade aldrig utan väntade ödmjukt på sin chans och när han väl fick den på allvar tog han den.
Många vackra ord från Bojan
Förutom den äkta glädjen har Bojan även visat upp en annan ovärderlig egenskap, nämligen klubbkänslan. Det har varit tydligt att den här spelaren verkligen har älskat att spela för Barcelona, vilket inte minst framgick under dagens presskonferens när Bojan framförde hur mycket han kommer sakna lagkamraterna, staden, att spela på Camp Nou, att bära tröjan han alltid har burit samtidigt som han tackade tränarna, människorna på La Masia, pressen och fansen. Slutligen klargjorde han också att han alltid kommer att vara ett fan av Barcelona.
Det var många vackra ord på en gång. Men med tanke på all den glädje Bojan har förmedlat är jag övertygad om att varenda ord kommer direkt från hjärtat. Orden får mig inte direkt att känna mindre vemod en dag som denna. I dagens fotbollsvärld där pengar styr alltmer anser jag att klubbarna ska vara mycket rädda om den här typen av lojala spelare med äkta känslor för klubben.
Det viktigaste är att Bojan får tillbaka glädjen
Jag har svårt att vara helt objektiv när det gäller den här typen av lojala spelare, men det är väl bara att inse: för att Bojan ska kunna utvecklas krävs den speltid han inte får i Barcelona. Det är klart att man inte kan få en plats i Barcelonas startelva enbart för att man har en kärlek till klubben – det krävs givetvis kvalitet också. När Bojan väl har fått chansen har han fått spela ute på en kant där han inte alls har kommit till sin rätt. Det kan kännas lite orättvist, men vi måste ha i åtanke att det är världens just nu bästa klubblag Bojan har representerat och konkurrensen blev helt enkelt för hård.
Lika ledsamt som det känns att Bojan och Barcelona går skilda världar, lika ledsamt var det att se hur energin och spelglädjen avtog allt mer under den gångna säsongen vilket han själv också förklarade under dagens presskonferens. Därför är klubbytet, trots att jag hellre hade sett en utlåning, kanske det enda rätta för Bojan. Han har ju varit uppe och presterat på hög nivå tidigare och han fyller trots allt bara 21 år, (det är ju inte klokt, det känns som att han har varit med hur länge som helst) så med rätt omgivning och om han får förtroende från Luis Enrique är jag övertygad om att han kan nå dit igen. Som sagt, mycket trist att han lämnar, men det viktigaste är att Bojan får tillbaka glädjen igen – han förtjänar det, Bojan Krkic.
