En kväll på Camp Nou är som en dröm – varje gång
Inom fotbollen finns det alltid plats för drömmar. Camp Nou är en skådeplats där många drömmar förverkligas. Camp Nou är även platsen där det krävs något mer än en spelvändning för att publiken ska tända till…
En lång väntan
Det är snart sju år sedan jag såg min första Barcelonamatch live på Camp Nou. Det var på den tiden när Ronaldinho började slå igenom på allvar i fotbollseuropa. Den gången var det Albacete som stod för motståndet när Barcelona segrade med 2-0 efter mål av Samuel Etóo och Lionel Messi, som gjorde sitt första mål för A-laget i La Liga. För mig var det betydligt mer än bara en fotbollsmatch. För mig var det som att kliva in i en drömvärld. Spelarna som man bara hade sett på TV tidigare tog plötsligt mänsklig form och att sitta bland 93 000 på Camp Nou var en mäktig känsla!
Mycket har hänt sen dess och det har blivit en hel del återbesök genom åren och nu var det dags igen när Barcelona skulle ta emot Sporting under lördagskvällen. Jag trodde faktiskt att man hade börjat vänja sig, Men det räckte bara med att kliva av tunnelbanan i Les Cortes för att den där känslan skulle infinna sig igen. För att vara ärlig så kände jag mig som ett barn dagen före julafton. Jag ville in på Camp Nou och se matchen NU! Matchen som skulle spelas dagen efter klockan åtta kändes som en evighet bort. Från utsidan är Camp Nou, som de flesta säkert kan hålla med om, allt annat än vacker – men desto bättre är det inte utsidan utan insidan som räknas.
Där många drömmar föds
Tidigt på matchdagen var det dags att bege sig till Camp Nou för att ordna med matchbiljetterna. Hotellet låg med fem minuters gångavstånd till Camp Nou och det var en solig morgon i Barcelona. Om det är något man lärt sig efter alla besök här är det att köpa biljetterna direkt från FC Barcelona, antingen via hemsidan eller på biljettkontoren utanför Camp Nou. Mot Real Madrid kan det givetvis vara värre, men till merparten av de övriga matcherna är biljetter det minsta problemet. De första fotbollsresorna till Barcelona köpte jag biljetter av återförsäljare, vilket fungerade utmärkt. Skillnaden var att jag betalade mer för biljetterna och inte hade en aning om vart på arenan jag skulle hamna, förutom på vilken sektion – det var lite som att köpa grisen i säcken. De senaste besöken har jag istället ordnat biljetterna via nätet – snabbt, smidigt och billigt. Den här gången hade jag bestämt mig för att köpa de bästa biljetterna på hela arenan (i mitt tycke) och för 107 euro kan du faktiskt sitta 8 rader från planen i linje med mittlinjen och 20-talet meter från Xavi & Co när de bjuder på en fotboll du inte kan skåda någon annanstans.
Ett stenkast från Camp Nou ligger Mini Estadi, ”Camp Nou-kopian” i miniatyr. Här har många drömmar skapats genom åren, vilket även märktes den här dagen. Utanför Mini Estadi var det nämligen internmatcher för ett par av Barcelonas ungdomslag. Det var fullt med unga fotbollsspelare, 8-11 år skulle jag tro – och alla med en och samma dröm. I bakgrunden ligger Camp Nou som är själva målet där alla dessa ungdomsspelare drömmer om att en dag få kliva ut inför 98 000 åskådare. Bara ett fåtal får chansen, men flertalet av dagens A-lagsspelare som har erövrat hela fotbollsvärlden har alla börjat här en gång. För de allra flesta slutar drömmen just som en dröm. För spelare som Cuenca och Tello har drömmen precis börjat.
Engelsmännen har hittat till Barcelona
Det intryck jag har fått är att Premier League inte är speciellt intressant i Barcelona. Vill man se Premier League på en sportbar får man leta ordentligt. På samma sätt har jag ofta fått leta igenom många kvarter när jag har varit i London för att kunna se Barcelona spela. Danskar och norrmän är det inte helt ovanligt att stöta på under Barcelonas matcher, men såhär mycket engelsmän har jag inte sett här någon gång tidigare. Har Barcelonas framgångar de senaste åren även lockat hit engelsmännen trots att de redan sitter på världens bästa liga?
Först mötte jag två glada West Bromwich-anhängare. När de uppfattade att vi var svenskar beklagade de att Jonas Olsson hade gjort självmål i Sveriges landskamp och undrade om alla heter Olsson i efternamn i Sverige nu för tiden med tanke på att det nu finns tre stycken bara i Premier League efter Blackburns något märkliga värvning av Markus Olsson. Väl inne på arenan hamnade jag bredvid en Chelsea-supporter. Han verkade inte riktigt ha förträngt Iniestas mål mot Chelsea på Stamford Bridge för några år sedan och förklarade att enda anledningen till att han var här var att hans son som har Barcelona som favoritlag fyllde år och det här var födelsedagspresenten. Grabben, som fyllde 8 år, blickade ut över den mäktiga fotbollsgrytan – det fullkomligt lyste i ögonen på honom, och matchen hade inte ens börjat.
Fotbollsmagi på nära håll
Att det lyste i killens ögon är fullt förståeligt. Camp Nou är utan tvekan den vackraste fotbollsarenan jag har varit på. Nu tror ni givetvis att det bara är för att jag håller på Barcelona - och det är givetvis delvis korrekt. Men det finns även någon slags mystik inbyggd i arenans väggar. Det är som att klubbens historia på någon sätt sitter ingjuten i betongen och jag gillar arenor som inte är hypermoderna. Renovering? Nej, tack säger jag. Jag vill ha Camp Nou precis som den är!
Precis som under de tidigare besöken förvånas man lätt av hur liten planen på Camp Nou är i verkligheten jämfört med hur stor den ser ut att vara i TV. Jag visste såklart på förhand att Sporting skulle spela lågt och när de väl hade ställt upp sin köttmur så fanns det ju inga ytor kvar att spela fotboll på. Det är en regel som gäller för de allra flesta, men Xavi och Iniesta står över den lagen. Det strategiska valet av matchbiljetter handlade framförallt om att kunna studera Xavi och Iniestas ständiga fotbollsmagi på så nära håll som möjligt. Det är först då du kan se hela rörelsemönstret och de små, små rörelserna och vickningarna som inte är lika lätta att identifiera i TV-rutan. Ytorna som ser relativt stora ut på TV är mikroskåpiska i jämförelse och så fort man tror att de ska tappa bollen så hittar de en ny lösning och får motta publikens jubel. När Sporting för första gången i matchen tog klivet upp och försökte vinna bollen högt identifierades omedelbart ytan som öppnades och en perfekt passning levererades dit. Inte konstigt att Sporting backade hem – för ger du Xavi eller Iniesta lillfingret så tar de hela handen, oavsett om Messi finns med på planen eller inte. Jag har länge drömt om att sitta längst ner på långsidan i mitten på Camp Nou och den här kvällen blev drömmen verklighet.
Intressant att se hur Barcelona klarade sig utan Messi
När Messi fick en varning mot Atlético förra helgen för hands tänkte jag inte på det direkt. Men minuterna senare insåg jag på att kortet innebar att Messi skulle missa matchen mot Sporting. Så himla typiskt! Förra säsongen fick jag se argentinaren frälsa Barcelona med ett sent segermål mot Athlétic, men den här gången skulle jag inte få se världens bäste fotbollsspelare på planen. Under veckan försökte jag komma på potentiella fördelar med att Messi inte skulle spela matchen mot Sporting – det gick inte så bra.
Det enda jag kom på var möjligen att Messis frånvaro kunde innebära att Xavi och Iniesta skulle behöva ta ett extra stort ansvar i matchen och därmed prestera bättre. Kanske var chansen för underskattning mindre när Messi inte var med? Hur som helst skulle det bli intressant att se hur Barcelona klarar sig utan spelaren som ligger bakom precis allt och lite till i Barcelonas anfallsspel.
Efter första halvlek var ett tämligen enkelt svar att Cuenca var alldeles utmärkt på vänsterkanten och att Pedro har ljusår kvar till sin normala kapacitet. Fábregas som har stått för flertalet fina insatser den senaste tiden, inte minst mot Valencia, underpresterade rejält och det var först när Alexis kom in och utgjorde ett rejält djupledshot som Xavi och Iniesta kunde börja ta tag i matchen på allvar. Mascherano klarade av försvarsspelet på ett utmärkt sätt även efter att Piqué hade blivit frilägesutvisad och Alves slutade som vanligt aldrig att springa. När spelarna rör på sig är det svårt att få till några riktigt bra bilder när man inte har någon avancerad kamera. Jag tror att jag fick till bra bilder på samtliga spelare utan just Alves – han står ju verkligen aldrig stilla! Var får brassen all energi från?
När Camp Nou exploderade
Framgångar och vacker fotboll har gjort publiken på Camp Nou oerhört kräsen. Om man är på Upton Park applåderar West Ham-fansen varje spelvändning – faktiskt till och med vartenda försök till spelvändning oavsett om den lyckas eller ej. På Camp Nou är det andra krav eftersom Barcelona gör 5-10 spelvändningar per anfall – publiken skulle väl få ont i händerna av att applådera varje gång det händer. Sportings kvittering i kombination med Piqués utvisning tidigt i andra halvlek fick dock publiken på Camp Nou att tända till rejält.
Inför matchen var jag inte lika nervös som vanligt när Barcelona ska spela fotboll. 10 poäng ska ju inte gå att hämta in och jag tänkte istället passa på att njuta av spelet utan att pulsen skulle behöva bli allt för hög. Men när Sporting kvitterade började matchklockan ticka oerhört snabbt och nervositeten spred sig genom hela kroppen. Skulle Barcelona verkligen behöva tappa poäng hemma mot Sporting, som var sämre på precis allt i matchen?
Med tio minuter kvar av matchen fick Keita ett bra skottläge. Jag satt lugnt kvar på min plats och tänkte precis ropa till alla på tredje ring att se upp för bollen, men avslutet satt vackert i bortre krysset och Camp Nou exploderade! (absolut inget ont om Keita, men håll med om att målet kom oväntat?) Rysningar är bara förnamnet när stämningen övergick från ångestladdad till elektrisk på några få sekunder.
Matchen avslutades sedan med ett fotbollsanfall som få lag i världen klarar av att genomföra. Iniestas avslutande framspelning till Xavi påminde en hel del om samme spelares framspelning till Messi mot Arsenal i Champions League förra säsongen. Mittfältseleganten kunde ha spelat bollen till höger eller vänster om försvararna. Men istället för att välja ett av de sedvanliga alternativen hittade Iniesta på ett eget och chippade bollen mellan försvararna istället. Avslutet från Xavi höll ”Messi-klass” och lagkaptenen satte punkt för en underbar kväll på Camp Nou – en kväll som precis som de tidigare besöken kändes lite som att leva i en dröm. Så om du har möjlighet, tveka inte – du kommer inte att bli besviken, möjligtvis bara när domaren blåser av och matchen och man vaknar upp ur drömmen igen.
Visca el Barca!
