Fábregas har flyttat hem för att leva ut sin dröm
Fotboll handlar till stor del om drömmar. Unga fotbollsspelare ser upp till sina idoler och drömmer om att en dag få kliva ut inför en fullsatt arena. För de allra flesta förblir drömmarna just drömmar, medan några få utvalda får chansen att leva ut sina. En förlorad son vid namn Cesc Fábregas har nu flyttat hem för att leva ut sin dröm…
Fábregas gjorde sin första match i Barcelona som 10-åring. Som 16-åring lämnade han klubben för spel i Arsenal där spanjoren har utvecklats till en av världens allra bästa mittfältare. Nu när han är tillbaka igen trodde jag att vi skulle få se en nöjd och belåten Fábregas. Men Fábregas ser inte glad ut. Han ser snarare totalt överlycklig och nyförälskad ut. Det krävs ingen intervju med den klassiska frågan ”hur känns det?” för att förstå Fábregas mentala tillstånd för tillfället. Det räcker att titta på hans ögon som lyser av lättnad, glädje och spänning.
Första gången Fábregas besökte Camp Nou hade han inte ens fyllt ett år. Det var hans farfar Álex som tog med honom dit. En stor del av Cescs släkt är Barcelona-supportrar och flera av dem, liksom han själv, är medlem i klubben. Med denna bakgrund är det lätt att tänka sig in i hur Fábregas, liksom alla andra talanger på La Masia, många nätter har drömt om att kliva in på Camp Nous gräsmatta och ta emot publikens jubel i denna gigantiska fotbollsgryta. När jag ser glädjen och spänningen i Fábregas ögon ser jag en 24-åring som har kommit hem för att ta chansen att leva ut sin fotbollsdröm.
Trots att konkurrensen i Barcelona är stenhård på mittfältet känns det som att det är rätt läge för Fábregas att återvända. Jag har noga följt Fábregas ända sedan han slog igenom i Arsenal och sett honom gå från talang till världsstjärna, men på senare tid känns det som att spanjorens utveckling har avstannat, till viss del på grund av skadorna. Men jag tror att spel i Barcelona är precis den typ av utmaning som kan behövas för att Cesc ska kunna ta ytterligare ett steg i karriären och nå ytterligare en nivå. Fábregas har länge varit en världsspelare nu, men jag tror fortfarande att det finns en utvecklingspotential och med spelare som Xavi, Iniesta och Messi bredvid sig tror jag chanserna är större att han uppnår den.
Det är svårt att inte tycka om en spelare som Fábregas. Bollbehandlingen är så vacker att jag kan titta på den i flera timmar. Blicken för spelet är magisk. Lägg därtill ödmjukheten och arbetskapaciteten och du får en perfekt Barcelonaspelare. Det är naturligtvis ingen slump att Barcelonaspelarna, nästan på ett överdrivet sätt, har visat hur gärna de ville ha tillbaka sin förlorade familjemedlem. Fábregas största utmaning ligger mycket i att hitta sin roll i Barcelona nu när han inte längre är den stora stjärnan som allt spel går genom. Men jag är inte speciellt orolig för detta, Fábregas kommer att passa in perfekt i Barcelonas spelmodell och med ödmjukheten inser han också att han måste förtjäna sin plats i det här laget.
Som de allra flesta känner till fick Fàbregas som 14-åring ta emot Guardiolas tröja (nummer fyra) med hälsningen ”En dag är det du som är Barcelonas nummer fyra”. Just då var det säkerligen den unge tonåringens dröm. En dröm som kändes långt borta. Nu är den nära att slå in, mycket nära. Redan ikväll kan Fábregas få debutera mot Real Madrid på Camp Nou. Min dröm är att Fábregas kommer in i halvtid, bjuder publiken på ett par läckra vändningar med bollen och ett par spelvändningar för att sedan spela fram en lagkamrat till ett mål. Det vore nästan för vackert för att vara sant och ett scenario som säkerligen skulle framkalla flertalet rysningar, men än så länge är det som sagt bara en dröm.
