Framtiden – Del 1: Xavi
I denna artikelserie i två delar tänkte jag ta tillfället i akt att diskutera klubbens sportsliga framtid. I första delen ska vi fokusera på Xavi Hernandez, eller snarare hans ersättare, och i andra delen ska vi fokusera på Josep Guardiola – båda två för mig lika viktiga för laget.
Hur länge håller Xavi?
På sistone har Xavi Hernandez hyllats och lyfts till skyarna över hela världens. Mycket givetvis tack vare sitt rekord i antal matcher spelade för klubben – 551 om vi räknar in kvällens drabbning på Riazor. Det är en hög siffra i modern fotboll, få spelare stannar sällan i en och samma klubb i mer än tre, kanske fyra år. Ännu färre spelar 551 matcher för en och samma klubb. Och ytterligare färre gör det med sådan klass som Xavi Hernandez har gjort.
Men bakom alla hyllningar och siffror pyr ändå frågan: Hur ska vi klara oss utan Xavi? Vem ska axla ansvaret? I nedanstående text ska jag försöka bena ut hur laget kan komma att klara sig utan sin dirigent.
Den första frågan vi måste ställa oss är: Hur länge håller Xavi? Svaret är givetvis enormt svårt att svara på, då man aldrig kan vara säker på varken det ena eller det andra. Kanske han råkar ut för en redig tackling som förstör hans karriär, kanske redan ikväll. Kanske hamnar han i onåd med klubbledning eller lagkamrater? Kanske klubben måste sälja honom på grund av ekonomiska problem? Ingen vet. Ovanstående scenarier måste räknas som smått otroliga och inte någonting man kan förutsätta – men inte heller helt tänka bort. Men om allting går som det ska och ingenting av ovanstående inträffar, hur länge håller Xavi då?
I höstas kom det fram att Xavi länge dragits med en skada, som än idag stör honom om än mycket mindre. Trots detta spelade han många viktiga matcher under hösten tills det en dag tog stopp, kroppen sa ifrån och vår dirigent tvingades till vila. Detta var nog lika bra det annars hade han kanske inte kunnat fullfölja sitt kontrakt som sträcker sig hela vägen till 2015.
Att skadan kom är i sig egentligen ingenting konstigt då han sedan den tunga säsongen 2007-2008 till i somras spelat över 200 matcher – klubblag och landslag inräknat. Detta gjort i princip utan någon egentlig viloperiod. Efter säsongen 2007-2008 var det dags för EM, där Spanien gick hela vägen, efter det var det dags för en säsong med FC Barcelona som kom att bli säsongen då vi vann trippeln – och således spelade alla matcher i varje turnering vi deltog i. Sommaren 2009 bar det ganska direkt av till Sydafrika för Confederations Cup, där Spanien visserligen inte vann men ändå spelade maximalt antal matcher då man knep tredjeplatsen framför ögonen på värdnationen. Väl tillbaka i klubblaget var det nu dags för Super Cup på både Europeisk och nationell nivå. Två inkasserade titlar senare var det dags för ligan att dra igång. När vinteruppehållet kom åkte Xavi och resten av spelarna till Abu Dabi för att inkassera ytterligare en titel – den enda Xavi saknade på klubblagsnivå, nu saknades bara ett VM-guld. Våren passerade med en intensiv slutspurt i ligan och ett långtgående Champions League-slutspel. Och innan vi visste ordet av det var Xavi återigen nere i Sydafrika med sitt landslag. Precis som två år tidigare spelade vår hjälte en vikig del i det Spanien som kom att vinna guld.
Ingen vila men mycket ro för vår mittfältsgeneral. Sommaren 2011 ser ut att bli Xavis första sommarlov sedan 2007, någonting jag tror behövs för att han ska klara av att ta sig an kommande säsong på bästa möjliga vis. Skadan han ådragit sig genom tidigare år kommer inte att ge med sig under våren, åtminstone inte till 100 % och kan endast bli helt bra vid en längre vila – någonting som det inte kommer finnas tid för under våren. Xavis hållbarhetstid hänger därför mycket på hur mycket skadan kommer påverka honom i vår, slits den upp och blir än värre eller håller den sig på den nivå den är nu? Givetvis hoppas jag, och tror, på det sistnämnda. Om så blir fallet gissar jag att vi kan se Xavi på sin absoluta topp i två till tre säsonger till. Sedan följer, av naturliga omständigheter, en tid där kanske inte absolut briljans är att förvänta sig varje match, 90 minuter, som vi idag är bortskämda med. Men att han kommer vara en viktig del av A-laget till 2015 är ändå ingen högoddsare.
Problematiken ligger dock i att en briljant Xavi är ett måste för ett briljant FC Barcelona, vilket vi inte minst märkte under våren – på gott och ont. Det är därför av högsta vikt att vi redan nu börjar se oss om efter en arvtagare. Följande alternativ ser jag som mest troliga, alla med sina egna nackdelar och fördelar.
Den förlorade sonen
Ja, jag tänker älta detta ännu en gång. Att se Cesc tillbaka i Katalonien är för många, även han själv, en dröm. Precis som El Maestro har Cesc speluppfattningen, han kan klubbens historia traditioner och värderingar, att han dessutom är bästa vän med vårt mittbackslås gör inte saken sämre. Det är därför inte helt konstigt att Rosell trånar efter Den förlorade sonen. Han vore den ersättare som skulle passa perfekt in i systemet, han skulle med sin erfarenhet kunna styra mittfältet tillsammans med Iniesta och Busquets. Dessutom finns det en anledning till att vi nu ser siffran fyra pryda den unga katalanens rygg, det var nämligen det nummer Guardiola en gång bar när han styrde Camp Nous gräsmatta.
Allt är dock inte en dans på röda rosor, Fabregas kostar en hel del pengar, någonting som klubben idag inte verkar ha allt för gott om dessa dagar. Vilka signaler denna värvning skulle skicka ut till vår ungdomsakademi är dock ett än större problem. Vi har redan nu en uppsjö av talangfulla mittfältare, där Thiago är den som utmärkt sig mest. Att skeppa hem Cesc från London för 40-50 miljoner Euro när vi redan har fem mycket talangfulla ungdomar från Juvenil B till Barca B skulle sända ut signaler om att våra tre mittfälltsplatser är låsta. Varken Sergio, Andres eller då Cesc skulle vara, eller borde vara, beredda att kliva ner från någon av sina ordinarie platser på väldigt många år. Och då har jag inte ens nämnt att vi just köpte in Afellay. Är vi beredda att hämta in Cesc måste vi även vara beredda på att tappa några av La Masias bästa mittfältare. Vilket i sig skulle vara att inte ha lärt sig av sin egen historia. Kommer vi om sex år återigen tvingas stå med byxorna nere och köpa tillbaka spelare, kommer historien att behöva upprepas igen?
Sergio och Andres
En gång i tiden trodde ingen att Xavi skulle klara av att fylla Guardiolas tomrum, en gång i tiden trodde ingen att Andres skulle klara av att axla Decos mantel och en gång i tiden trodde ingen att Sergio skulle klara av att bära Yaya Toures lass. Varje gång visade sig världen ha fel. Nu är det ingen som längre tvivlar på dessa tre herrar, det är nu det är dags att ta nästa steg. Både Andres och Sergio utvecklas fortfarande, ingen av dom har nått sin karriärs topp. Låt Busquets ta ett steg upp i banan, ge honom mer utrymme längre fram. Kanske kan han, likt Xavi, utvecklas ännu mer genom en framskjutning. Kanske vi redan nu har ersättaren till El Maestro, precis bakom honom. Att inget mittfälltspar skulle vara bättre än Xavi och Deco var det många som sa, nu säger många samma sak om Andres och Xavi, jag säger att framtiden lika gärna kan heta Sergio och Andres, som Cesc och Andres. Det gäller bara att ge Busquets förtroende, precis som man gav Xavi, precis som man gav Iniesta. Vi slipper då betala dyra pengar för någonting som en gång var vårt och slipper dessutom en massflykt från La Masia.
Svaret finns i ungdomen
Det för mig mest lockande alternativet, om än det mest riskfyllda, är att låta våra unga talanger sakta men säkert slussas in i A-laget. Givetvis är inte alla La Masia produkter Xavi Hernandez-klass, men åtminstone någon i generationen 90-92 ser ut att kunna fylla ett möjligt tomrum efter vår vice kapten. Givet att min kalkyl om Xavis hållbarhet håller behöver vi en ny mittfältare inom tre till fyra år. Någonting jag tror är fullt möjligt med tanke på dagens ljusa läge.
Mina fyra favoriter till fylla Mr. Hernandez tomrum är: Thiago Alcantara, Jonathan dos Santos, Sergi Roberto och Marti Riverola
Thiago behöver ingen närmare presentation, han har visat mer än en gång vad han redan nu är kapabel till. Sedan om han är just Xavis ersättare råder till delade meningar om, då Thiago är mer av en offensiv, teknisk spelare än Xavi. Det råder dock inga som helst tvivel om att Thiago skulle kunna ta en plats i en framtida startelva i FC Barcelona. Men om Cesc kommer skulle troligen Thiago vara sjunde man i kön för en startplats nästa år – vilket varken skulle gynna hans utveckling eller vilja att stanna i klubben. Min gissning är att om Cesc kommer skulle FC Barcelona vara en Alcantara-broder kortare.
Jonathan har även han imponerat då han fått chansen i A-laget. Dock var det nu ett tag sedan han fick chansen att spela med dom stora grabbarna. Han har en fantastisk blick för spelet och ett kraftfullt tillslag, någonting som alltid uppskattas. Det verkar dock som att Guardiola har större tillit till Thiago för tillfället. Men tiden får utvisa hur det går för dos Santos-broder nummer två. Min gissning är dock att han, likt sin äldre broder, kommer att lämna klubben då han helt enkelt inte är tillräckligt bra i jämförelse med sina kollegor – kom ihåg att Jonathan är lika gammal som Bojan och vill likt Bojan ha mer speltid för sin ålder.
Sergi Roberto är en personlig favorit. En passningsskicklig spelare med fötterna på jorden. Att han dessutom är katalan höjer hans aktier ytterligare – hos såväl fans som klubbledning. Han gjorde A-lagsdebut i år och spås en lysande framtid. Här har vi nog den spelare jag helst av allt ser slussas in i truppen nästa säsong.
Marti Riverola, som just skrev på ett halvårs lån med holländska Vitesse, är även det en personlig favorit. Även han katalan och med en speluppfattning som har förbryllat många scouter och tränare, däribland Guardiola som lät ynglingen följa med på försäsongsturnén. Han har spelat i klubben sedan sex års ålder och är en av få som faktiskt gått hela sin fotbollskarriär i FC Barcelona. All lycka åt honom i Vitesse, där han kommer bli tränad av förra Barcelona-favoriten Albert Ferrer. Förhoppningsvis kommer han tillbaka med mycket A-lags erfarenhet och styrka.
Slutnot
Att värva in en extern spelare, förutom Cesc, är för mig ett arvsmässigt självmord då den spelare som spelar den roll som Xavi och Guardiola har gjort/gör även måste förstå klubben utan och innan. Av den enkla anledningen skrev jag ingenting om det.
Nästa vecka kommer Del två, där vi tar upp den rådande tränarsituationen. Till dess, diskutera fritt om era lösningar och tankar kring ämnet.
David Engelind.engelin@hotmail.com2011-01-08 20:50:02