Gästkrönika: Funderingar kring det stundande transferfönstret
Det har länge funnits en uttalad frågeställning kring hur tunn Barcelonas trupp är jämfört med övriga storklubbar. Inte minst när spelare råkar ut för längre skador. Nu har det ändå varit tur i oturen att det varit försvarsspelare som blivit mest utsatta för skador, för det är inte kring den som Barcelona bygger sitt spel. Men vad händer om Xavi och Iniesta går sönder en längre period?
Barcelona har verkligen lyckats med vad många klubbar misslyckas med. Nämligen att utveckla spelare från unga år, slussa in dem i A-laget och få de att prestera på topp. Världens tre bästa spelare 2010 var alla med om det. Messi, Xavi och Iniesta. Och många därtill. Men motorn i Barcelona och den som personifierar hela lagets spelstil är Xavi. Som under nästa säsong fyller 32 år. Över 12 år i A-laget alltså. Inte för att han kommer spela sämre med åren men det jag vill poängtera är att skadorna sannolikt kan bli fler med tiden då hans kropp kommer inte kunna ta lika många smällar hur länge som helst utan att gå sönder. Med skador så följer också en viss dalande formkurva och då menar jag inte speluppfattningen och tekniken utan rörligheten. En orörligare Xavi betyder en Xavi med mindre boll vilket betyder ett Barcelona som inte blir lika vasst. Bollinnehavet kommer fortfarande att ägas, men om passningar aldrig resulterar i chanser så kommer heller inte målen. Något som just Xavi är specialist på, att titta upp, ta emot och sätta igång anfall.
Sättet att stoppa Barcelona är att, i första hand, stoppa Xavi och Iniesta sedan kommer förmodligen Messi lyckas avgöra ändå, men taktpinnen hålls ändå av de spanjorerna. Som vi kunde se i några el Clásicos. Att spela på gränsen är ett sätt att få dessa ur balans och på så sätt ta över taktpinnen.
Låt oss leka med den jobbiga tanken att fler lag försöker med detta då ökar också risken för skador vilket är ett mardrömsläge för Barcelona. För hur duktig Pep Guardiola än är på att få ersättare att prestera på topp i backlinjen så är det en helt annan sak än när själva maskinen tillfälligt ska bytas ut. Det för oss till vad Pep har i verktygslådan: Afellay, Adriano, Thiago Alcántara, Jonathan Dos Santos, Seydou Keita, Javier Mascherano och Sergio Busquets.
Afellay och Adriano är inga playmakers på samma sätt som Xavi, utan de är mer kantspelare med snabbhet, Adriano oftast i den mer defensiva rollen och Afellay oftast Pedros ersättare i offensiven. Busquets och Mascherano slås om pivoten, alltså den defensiva balansen mellan mittfält och backlinje. Keita är en oerhörd nyttig spelare i truppen men mer en komplement spelare till Iniesta, än en tillförordnad motor i världens bästa lag.
Då till de yngre förmågorna. Dos Santos den yngre av de bägge bröderna, född 1990 och känns lite för ung för att axla ansvaret. Thiago känns däremot som en riktig playmaker med bra teknik och speluppfattning och klarar bra av att byta av Xavi emellanåt. Men jag tror att om Xavi, eller Iniesta åker på en rejäl skada och blir borta 3 månader så kommer inte Thiago hålla den klassen sett över en längre period och viktiga poäng kommer tappas mot ett minst lika satsande Real Madrid som tidigare år (med en klokare tränare än innan). Alltså är slutsatsen att Barcelona behöver skaffa en ny mittfältare, en playmaker med en kaliber i närheten av Xavi och Iniestas, och som helst förstår hela klubbmentaliteten med att hålla i bollen, pressa hårt och allt som Barcelona står för. Detta måste också vara en spelare som inte heller får vara för gammal utan som måste kunna växa in i Barcelona likt Xavi en gång i tiden som lärde av en annan mästare som nu står vid sidlinjen, nämligen Guardiola. Ja, ni har redan gissat vem jag pratar om. Men för tydlighetens skull. Den perfekta övergången till Barcelona i sommar är Cesc Fabregas, 24 år, som spelar i Arsenal men har ett tidigare förflutet tillsammans med många Barcelona spelare i La Masia.
Han har allt som Xavi har och kan mycket väl axla hans roll och sedan fortsätta att utveckla den. Men då kommer vi också till problemet och det som gör att Fabregas tvekar på en comeback i Barcelonas färger. Nämligen vem som ska starta när Xavi inte är skadad eller behöver vila. Men den frågan får väl ändå formen avgöra av en som vet vad han gör, Guardiola. Räcker det för Fabregas måntro? Cesc kanske hellre vill stanna ett par år till i Arsenal tills han anser att han har en chans att konkurrera ut Xavi.
Jag tror att det problemet dock kan lösas med att det just är Pep som styr. Ingen annan tränare förstår klubben lika bra och får förtroendet att fortsätta utveckla Barca. Och detta gör också att han inte heller behöver låsa sig med den tidigare så inspelade varianten, 4-3-3. Vi ser att han redan har utvecklat Messis roll från kanten till en unik centralare lösning. Varför inte ”köra” Busquets eller Mascherano som defensiv mittfältare och Fabregas, Xavi och Iniesta framför med David Villa på topp med Messi. En 4-1-3-2 uppställning för att tala siffror. En annan variant är exempelvis om man vill vila Messi eller Villa är att köra en numera allt vanlig uppställning i Spanska landslaget, 4-2-3-1. Med Busquets och Mascherano som defensiva mittfältare och sedan spanska trion framför med någon av Messi/Villa/Pedro på topp.
Med Fabregas i Barcelona kommer det snarare innebära fler möjligheter än problem för Guardiola, något som förmodligen kommer resultera i en värvning. Kanske redan i sommar?. Kanske kan Bojan vara en lösning för att få ned priset men också att man då lär sig av ”misstaget” i fallet Cesc och använder sig av en återköpsklausul.
Något som också kommer behöva värvas in är en ny mittback som bör vara av startspelarkaliber då Puyol fyller 34 år i slutet av nästa säsong och har redan varit borta en hel del innevarande säsong. Med Milito förmodligen på väg bort så krävs det en bra värvning som kan vara med och konkurrera på ett annat sätt än Fontás och Bartra gör. Mitt förslag är Thiago da Silva från Milan som varit en bjässe och en viktig kugge i Milans försvar. Men därför kommer han också vara en spelare som blir svår att värva. Min gissning blir ändå att Pep satsar ungt och på ett namn som inte är lika känt och där prisklassen också blir betydligt lägre, han hoppas nog på en ny Piqué-succé bredvid just Pique. Jag hoppas såklart att han lyckas men har också fallet Chygrynskiy färskt på näthinnan, en inte allt för lyckad mittbacks värvning. Men skam den som ger sig, Pep kan nog visa att han också klarar av transfermarknaden mer än att plocka stjärnor som David Villa och Zlatan. Vilket för oss vidare till sista delen i min krönika. Anfallet.
Sist men inte minst, spanska landslagets bästa spelare genom tiderna målmässigt, David Villa och världens bästa spelare de senaste åren; Leo Messi. Behöver man mer när man också har en nästan dubbelfotad och kvick ytter med goda kvalitéer i Pedro. Kort svarat, ja!
Vad som händer med Bojan låter jag vara osagt, men han kommer nog inte spela så mycket mer nästa säsong än den här ialla fall. Han behöver en nystart och en startplats och då kommer det att smälla, det vill jag lova. Om Bojan lämnar behövs det också någon som kan konkurrera med Pedro. Antingen låter man Afellay vara den spelare, tar in en till komplementspelare, eller så köper man in en startspelare. Ryktas om Giuseppe Rossi och Sergio Agüero. Jag föredrar den senare eftersom jag tror det blir mer kantspel än target spel sett till den lille argentinarens spelstil. För spelar inte Messi centralt så kommer Villa att göra det. Fast med stora pengar på en eventuell Fabregas-affär så är jag tveksam till ännu ett stort namn som Agüero som förmodligen hamnar runt samma prisklass. Men vilken elva det skulle bli!
Till sist så ska man inte heller glömma Barcelonas hjärta i att fostra sina egna kaliber spelare istället för att köpa in andras. Och det är bara att hålla med. Fast i en allt mer pengastyrd sport så är det också frågan hur länge Barcelona kommer kunna stå emot när Real Madrid blivit less på att leta i historieböckerna efter titeln som världens bästa fotbollsklubb. Vi såg tendens på en reaktion när känslor fick styra och Zlatan köptes in som ett tecken på en pressad sits. Det är inte lätt att fortsätta bygga upp när man nått toppen och alla nedanför jagar en.
De små marginalerna gör hela skillnaden och om Barcas framtid ska fortsätta som den bästa klubben så kommer denna fråga att bli punkt nummer ett på agendan: Bör undantag från grundfilosofin göras för att fortsätta vara på topp? Kommer Barcelonas styrka fram till idag, i längden innebära deras svaghet? Eller kommer det fortsätta komma nya, ännu kraftigare kaliber spelare från ungdomsakademin? Det får framtiden utvisa. Nu blickar vi mot Champions League finalen och hoppas på ännu en titel mot en fantastisk fortsättning på Pep- team sagan.
Mes que un club!
Visca Barca!
