Gästkrönika: När klarnar logiken för the Special One?
Det finns två typer av tränare. En grupp som kritiserar domarna när det gjort fel. Och en grupp, som består av endast Josep Guardiola, som kritiserar domarna när de gjort rätt. Nu får Pep celebert sällskap i sin grupp i form av en mästarcoach från Portugal.
Att José Mourinhos spelare gång på gång drar på sig röda kort mot Barcelona är logiskt. Lika logiskt som att storklubbarna i Europas bästa ligor får fler straffar än småklubbarna. Vi börjar med storklubbarna:
Oavsett om du heter Milan, Arsenal eller Bayern München är sannolikheten stor, när du möter en mindre klubb, att du håller dig långt upp i banan, så nära motståndarnas mål som möjligt. Låt säga att vår storklubb (Chelsea, Inter, Barcelona) har 61 procent av bollinnehavet. 3 procentenheter av den tiden tillbringar storlaget (Real Madrid, Juventus eller Manchester United) i eller i närheten av straffområdet. Då är chansen ganska stor att du för eller senare får en straff eller en frispark i ett farligt läge. Den är åtminstone betydligt mycket större än för den lite mindre klubben som, för hypotesens skull låt säga, spenderar 0,2 procentenheter av sitt 39 procentiga bollinnehav i stjärnlagets straffområde.
Logiken
Logiken är simpel och jag tror att ni förstår vart jag vill komma. Att José Mourinho så ofta har bestraffats med röda kort när han mött Barcelona beror till stor del på en enda sak. Hans spelstil.
Han vill parkera bussen. Mörda motståndarna. Trycka till när tillfälle ges och gå till snabb kontring. Han slänger allt vad eget spel heter åt sidan och ägnar sig enbart åt att försvara sig. Han ägnar timmar åt att hetsa i medierna. Pumpa sina spelare. Tala om för dem att försvar är bästa anfall och att låta Barcelona göra vad Barcelona gör bäst. ”Låt dem gå i sin egen fälla. Låt dem trilla boll och försöka. Vi plockar dom i sista tredjedelen.”
Taktiken
Det misslyckades i går på Santiago Bernabeu. Josep Guardiola hade redan läst den boken. Han gav order om tålamod. Om Real Madrid innan gigantmötet i går kväll tittade på en repris från fjolårets Champions League semifinal mellan Barcelona och Inter tittade Puyol och c/o på färg som torkar. Gerard Pique, Xavi och Sergio Bustquets bjöd stundtals på löjeväckande tydlig taktik. Likt en tungviktsboxare, viftandes med händerna åt sin motståndare i andra ringhörnan: ”kom och ta mig då”.
Vad gjorde Pep mer? Han beordrade Det Transibiriska Lokomotivet på högerkanten (läs Dani Alves) att ta det lite lugnt och inte lägga på kål för hela resan till Ulan Bator. Någon mer än jag som blev förvånad när högeryttern gång på gång fick bollen men det var aldrig Alves som tog emot?
Domarkritik
Och tränargrupperna då?
Vad Mou sa till domaren vet jag inte. Vi kan tycka och anta efter färger på tröjan. Men Pepes satsning på Alves var ful. Riktigt ful. Brassen kastades ett varv i luften innan han damp ner i stora smärtor. Jag tycker precis som ni att det är tungt att se sina favoritspelare filma. Och Alves super mycket kål när det kommer till teatertalanger. Men där och då filmade han inte. Pepe vrider kroppen, sträcker ut dobbarna, satsar vårdslöst mot bollen och brassebenen och i vilken annan match som helst hade domslutet ansetts vara korrekt. Likaså det gula kortet efter Ramos höfttackling på Lionel Messi.
Men grattis José. Du är välkommen till den lilla grupp av tränare som du skapade på presskonferensen i går. Den där tränare kritiserar domarna när domarna tar rätt beslut
