Krönika: El Clásico - Nyckeln till framgång
"Historia i all ära, nu står det mellan Mourinho och Guardiola, och jag tar chansen att spekulera i hur lagen kommer att uppträda."
På måndag kväll är det dags för stormatch, FC Barcelona tar emot Real Madrid CF i säsongens första klassiker. Det ligger mycket historia bakom detta giganternas möte, och jag kommer aldrig att glömma mötet på Camp Nou säsongen 93/94 när dreamteam segrade med 5-0 i en match som bjöd på fantastiskt anfallsspel av båda lagen. Romario hittade nätmaskorna inte mindre än tre gånger, och Koeman dundrade in en frispark innan Iglesias fastställde slutresultatet. Den gången satt en herre vid namn Benito Floro Sanz* på los Blancos tränarbänk, men det var Johan Cruyff som gick vinnande ur den taktiska striden. Historia i all ära, nu står det mellan Mourinho och Guardiola, och jag tar chansen att spekulera i hur lagen kommer att uppträda.
José Mourinho har lyckats besegra Barcelona tre gånger som tränare. I en intervju med France Football menar portugisen att ”man måste möta Barca högt upp och sätta in en vansinnig press så att man tvingar dem till misstag – gör du inte det är du slut, då kör de över dig”. Personligen vet jag inte om det stämmer direkt med den taktik som Mourinho visade upp i semifinalen i Champions League tidigare i år. Snarare handlade det om riskminimering och handbollsförsvar. Å andra sidan, Real är inte Inter och Jag tror inte att Ronaldo och Di Maria har samma förmåga att agera extra ytterbackar som Pandev och Eto´o hade. Fullt medveten om att Barcas försvar inte sett lika vasst och fokuserat ut på senare tid är det inte otänkbart att Real kommer att försöka ta initiativet och tvinga Barcelona att göra det de minst av allt vill – att slå långa bollar på Villa, Pedro och Messi. Pellegrini försökte något liknande på Bernabeu -09, men eftersom hans spelare inte kunde enas om när de tillsammans skulle sätta in pressen kunde Barcas försvar lekande lätt spela sig ur deras tafatta försök.
Jag har redan konstaterat att Real inte är Inter och liknelsen mellan Mourinho och Pellegrini är tveklöst också dömd att misslyckas. Därför tror jag att vi får se ett Real som kommer att sätta en hög press när tillfälle ges, men inte heller har något emot att Barca äger boll på mittplan då kontringsspelet är något marängerna mer eller mindre är patenterat bra på - särskilt som de, bland många andra, värvat den omställningsvillige Özil. Nämnda spelare är dock en stor fuskare, inte i avseendet att han, som vissa andra lagkamrater, filmar, utan snarare för att han inte tar sitt hemjobb till 100 %. Det ska bli intressant att se om tysken kan drillas till att täcka ytor lika bra som Sneijder gjorde för drygt ett halvår sedan. Räkna därför med att Real också kommer att leta snabba avslut och minimera riskerna för bolltapp.
Guardiola spelade delvis som pivote i 5-0 matchen. På måndag är det endera Busquets eller Macherano som axlar den rollen, och det är också ett val som kan påverka matchen på flera plan. Ponera att Real försöker ta initiativet i matchen genom att, som Mourinho menar, möta Barca högt upp och försöka få till misstag som kan utnyttjas till målchanser. Mascherano har visat att han mer och mer hittat in i sitt nya lags spelsystem och idé, men tveklöst är det Busquets, som med ett passningsspel det lyser la Masia om, är den som kan erbjuda fler och bättre lösningar för att neutralisera en eventuell hög och ”vansinnig” press. Som kontrast till detta anser jag att den unge katalanen har sin överman i El Jefecito när det gäller att hitta rätt i det defensiva positionsspelet och döda kontringsbara ytor. Det ena behöver inte alltid utesluta det andra, men valet av pivote kan komma att ha en mer avgörande roll än vad gemene man för tillfället tror. Jag är rätt övertygad om att detta val kommer hissas eller dissas kraftigt efter matchen. Förhoppningsvis hissas.
Oavsett val av pivote finns det bara en enda sak som kan skydda Barcas, mer än vanligt, ifrågasatta försvarslinje, och det är en hög press och snabba bollerövringar. Vi såg det mot Sevilla, vi såg det mot Villarreal, och båda gångerna kunde Barca mer eller mindre avgjort matcherna efter 20 minuter. Nu infann sig inte effektiviteten (men en viss assisterande domares flagga) mot ubåtarna och matchen levde läng(r)e. Jag påstår inte på något sätt Barca ska kunna pressa Reals backlinje med lika gott resultat då marängerna är riktigt hyggliga på att spela sig ur svåra situationer utan att tappa huvudet eller få psykbryt - i alla fall inte så länge motståndarna står på benen. Låt oss hoppas att det spritter så där härligt i benen på El Guaje, La Pulga och Pedrito. Då kan det bli bra. Eller kan, dåkommer det bli bra!
Medan Mourinho påbörjade psykkriget i media redan för ett par veckor sedan har Guardiola lagt locket på och det är uppenbart att de båda hjärnorna valt olika vägar att gå. Det visar på hur viktig matchen är, men ger oss också indikationer på hur tränarna kommer att motivera sina spelare. Bortalaget kommer springa ut taggade till tusen för att inte, som de fyra senaste matcherna, efter knappa två timmar lunka ut och fråga sig hur f-n det kunde bli en förlust. Taggade därför att Mourinho är en vinnare och inte kräver mindre av sina undersåtar. Hemmalaget kommer jogga ut till tonerna av Tot El Camp, supermotiverade men med ett innerligt lugn i insikten att man är trygg i sin spelidé. Supermotiverade för att Pep åter funnit en väg att inspirera och maxa självförtroendet. Stolta över att representera den katalanska regionen och människorna som lever, lider och älskar där. Men lugna, fokuserade och ödmjuka. För Guardiola kräver inte mindre, han heller.
Nyckeln till framgång kommer vara viljan att ta löpningar och förmågan att ge sina medspelare understöd och alternativ. Det kan tyckas tråkigt, men jag vill påstå att det kommer bli enormt tätt och definitivt inga 5-0 som för 17 år sedan, till något av lagen. Det kommer att handla om såväl individuella misstag som enastående prestationer. Det kommer att bli magiskt! På många sätt. Oavsett hur lagen vill eller kommer att uppträda kommer det att bli en lika hård kamp både på och utanför planen. Det handlar om två av världens bästa lag och två av de senaste årens mest framgångsrika tränare. Så förvänta er något utöver det vanliga. Jag kräver inte mindre, jag heller.
Tots units fem forza y Visca Barca!
*Benito Floro Sanz fick sparken två månader efter 5-0 förlusten. Efter en relativt undanskymd tillvaro i olika spanska klubbar tog han 2009 jobbet som tränare för Barcelona. Inte vårt FC Barcelona, men väl namnen i Equador, Barcelona SC. Lustigt hur historien kommer ikapp en ibland, eller hur?
